Oj då, det blev visst en liten oavsiktlig bloggpaus här; en hel vecka. Det kan i bloggsammanhang uppfattas som att verksamheten upphört. Men det tror jag väl ändå inte – det kom bara lite högsommar emellan. För första gången i sommar har jag plockat fram trädgårdsslangen och vattnat.
Redaktörn berömde mig för mina odlingar häromdagen: ”De där vackra vita blommorna” frågade han ”vad heter de?”
Jag tror att det är kirskål och det är kanske inte just den blomsterprakten som jag eftersträvat, men visst, de lyser ju upp där de står, så de får väl vara kvar. Dårå.
Jag började bli orolig. Kanske summit för långt? Eller för djupt? Drunkningsolyckor är ju vanligare på sommaren än på vintern.
De där vackra vita blommorna är så kallade Bajen Flowers. Allt grönt och vitt är Bajen. Ta inte bort dem.
OK. Hammarby rules!!
Nån gammal munk eller så lär ju ha tagit hit kirskålen, må han brinna i nåt helvete för sådana!
Enda trösten är att det är rätt gott med en kirskålspaj på våren. Resten av sommaren för jag en kamp och blir förtvivlad om nån planta hinner gå upp i blom! Jag har andra MYCKET vackrare vita blommor……
Japp, det finns ett särskilt helvete för munkar som planterar in kirskål i vårt land. Må de för alltid äta kirskålspaj!
Du har verkligen sällsynt vackra kirskålsplantor. Jag håller med redaktörn:)
Gödslar du dem?
Här äter vi upp dem så gott vi kan under vårliga tider…men lupinerna håller dem stången så de inte kommer alltför nära
Nej, gödslar kirskålen gör jag verkligen inte! Jag jagar den med all den frenesi jag kan uppbåda, men tydligen inte tillräckligt frenetiskt ändå. Men just detta bestånd, mellan gräsklipparstråk, kanske få vara kvar, just för att man kan hålla dem i schack med gräsklipparen.
En sak gjorde vildgrisarna bra i alla fall förra sommarn. De åt upp all kirskål i trädgårn förutom att de förstås bökade upp det mesta av stora gräsmattan och tullrade ner stora stenar från den s k ”puddingen”, en gång en vattenkonst, därefter
ett stenparti och numera hemvist för en skatfamilj i den stora rishög som numera pryder denna ”pudding”.
Kirskål tycker inte om långvarig torka, då vissnar de och dör. Dessutom är de mycket känsliga för kemikalier av skilda slag.
Fly mig en vildgris! Please! Eller i alla fall en långvarig torka. Tror jag…
Jag tror att den rätta benämningen är vildsvin. Vildgris låter som förrymd tamgris.
Jag ska laborera lite med vildsvin i kirskål. Det kan bli en populär rätt. Problemet verkar vara att kirskålen hamnar i vildsvinet innan vildsvinet hamnar i kirskålen. Renodlat moment 22.
Vildgris med vildris.
Vildsvinssvål i kirskål.
Det blir nog en kokbok med tiden…
De är ju assnygga! Och det är väl ändå det som räknas.
Jovars, men i måttliga mängder. Och det finns mindre smickrande kameravinklar, om man säger…
Antager du inte är villaägare. Se bild
http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article943634/Vildsvin-foumlrstoumlrde-traumldgaringrden.html
För fler exempel. Bildgoogla ”vildsvin i trädgården”
Oj vilken effektiv jordfräs! Kanske lite för effektiv. Jag skulle hellre se en selektiv, som bökar och äter upp kirskål, plymspirea, rönnsly, nässlor och liknande. Det lär ju vara intelligenta djur, grisarna, så det kanske skulle gå att skola om ett tryffelsvin till kirskålsdito?
Intressant artikel! Citat: ”I går var det makarna Karlssons trädgård som ölades.”
Örjan, ditt antagande om icke villaägare är en aning fel. Karin är faktiskt en av de större fastighets och lägenhetsägarna i min bekantskapskrets. Utöver ett antal(?) lägenheter i centrala Stockholm, där de största marodörerna finns i Stadshuset har hon ett par tomter med fungerande bostadshus samt odlingar i södra Dalarna. Dit har inte vildsvinen nått ännu. Men det är bara att avvakta. Dom är på väg norrut. Oss har de redan drabbat hårt. Även vår tomt är ”ölad”.
SG: Syftade på Nilla, och hennes kommentar. Karin hannt emellan.