Redaktörn och jag är plötsligt alldeles ensamma. Tomt i snickarboden och ladugården och ingen som bor i gästhuset. Lite ovant, för sedan mitten av juni har vi haft mycket god beläggning i de olika utrymmena. Vi räknade efter och kom fram till att 26 personer övernattat i allt från en natt till fem veckor. Och så lite daggäster dessutom.
Fullt i stugan på fyrtiotalet. Pappa och mamma längst till höger.
Resultatet är – utöver alla trevliga minnen – ovanligt välrensade rabatter, slyröjda slänter och välstädade rum. För som man säger på swahili: ”Mgeni siku mbili, ya tatu mpe jembe.” (Gäst i två dagar; tredje dagen, ge honom en hacka.)
Hoppeligen så hittar någon släkting eller vän hit också som vill stanna så pass länge att jag kan lägga en hacka i handen på denne någon. Låter praktiskt och bra att alla hjälper till. 26 gånger mera omsättning på allting vad gäller göranden. Härligt!
Jag tar gärna en hacka redan dag ett om jag får chansen!
Klokt att vänta. Mera vilohem än arbetsläger, nurå?
Dag tre är det jobb som gäller. Oavsett årstid.
Betyder det tre nätter? Konsekutivt eller ackumulerat över året?
Vi får nog finslipa regelverket lite, för att jag ska kunna svara på den frågan.
Antag att någon anländer sent på kvällen dag ett, stannar två nätter och åker före frukost dag tre. Då borde man slippa man jobba. Men om man anländer i gryningen dag ett och lämnar dag tre i kvällningen? Då blir det nog att ta ett par spadtag sista dagen. Men konsekutivt är det i alla fall, i princip.
Arbetsinsatsen kan också bestå i att laga middag, eller fixa picknick vid sjön, så du har flera dagar/nätter tillgodo!
Tack för något slags besked.
Jag antar att det finns visst förhandlingsutrymme? Och att parterna är likvärdiga? Hur ser tvistslitningsproceduren ut? Är det som vanligt? Att den som har färrst argument bara körs över? Eller avgör krusningarna på Rossens yta?
Jag är arbetslägerkommendant, koodinator och högsta domstol, allt i ett. HD-beslut kan ej överklagas. Å andra sidan kan man ju strunta i vad jag beslutar, så det jämnar ut sig. Ja, det handlar om jämbördiga parter.
Ja, det är kluvet det där med gäster. Man vill ju gärna ha dom tillbaka en annan gång också och då blir det svårt att dela ut hackorna … eller så är jag bara dålig på arbetsledning.
Här har gästerna redan åkt hem, nu är det bara en hög ungdomar kvar. Matbordet är ockuperat av tyg, symaskin, nålar och annan bråte. Några sover fortfarande. Dom stör ingenting och är bara trevliga att ha vid middagsbordet.
Det verkar som de flesta faktiskt gillar att pyssla med något. Man ro ut och fiska, man kan plocka svamp i skogen, eller hellre skogshallon just nu, eller kanske vinbär på någon av våra två vinbärsbuskar, man kan baka, laga mat eller göra saft. De som ser ut att behöva något annat än kroppsarbete brukar jag beordra relationsarbete, dvs att de slår sig ner på någon lämplig plats, förslagsvis nere vid sjön och tar en kopp kaffe eller ett glas vin.
Men jag förvånad över hur entusiastiskt många ägnar sig åt vedhuggning eller att slå med lie eller att gräva om trädgårdsland.
Bäst är det med gäster som ser sig omkring och frågar var de kan börja! Tristast är de som blir irriterade och åker hem när man själv jobbar med något och de helst vill att man sitter ner och underhåller dem.
Men huga, sådana gäster (som blir irriterade) har jag lyckligtvis inte haft. Det är ju mest familjemedlemmar, släktingar och vänner som känner oss så bra att de vet våra vanor (och vi deras) och då brukar det ju inte bli några friktioner. Och även nyare bekantskaper verkar finna sig väl tillrätta.