Annika föreslår Vackert som dagen tema för Galleri Fredag. Svårt! Hur ofta tar man inte fram kameran för att fotografera något vackert? En utsikt, blommor, människor, stadsmiljöer, landskap, en solnedgång… Och hur ofta blir man nöjd med resultatet? Just precis. Nästan aldrig. Särskilt solnedgångar skulle jag nog vilja påstå. Jag kan inte låta bli att fotografera dem, men de är alltid vackrare IRL.
Men så finns det annat som är vackert. Gamla industrimiljöer, till exempel, med rost och slitna ytor.De byggdes ofta i våra trakter med slaggsten, som var en restprodukt från järnframställningen.
Här är Lancashiresmedjan i Horndal, som den såg ut i sin krafts dagar. 
Och nedanför en bild på hur det ser ut där i dag. Man undrar ju om dagens industribyggnader kommer att åldras med samma behag. 
Övriga fredagsgallerister finns hos Annika
Uppdatering: Skogsgurra undrar i en kommentar om jag inte har några bilder på gamla hyttan.
Visst har jag det och visst var den också vacker.
Tyvärr fick den inte vara kvar utan revs – eller sprängdes – på 1970-talet, om jag minns rätt. Så här såg den ut när den var i bruk.
Ja, dagens tema var svårt då det finns något vackert i typ ALLT man fotar :D
Jag älskar också att fotografera (och kolla på bilder) från gamla, helst övergivna, platser. Detaljbilder med rost kan vara riktigt vackra!
Att jag älskar övergivna platser så pass mycket misstänker jag kan ha att göra lite med författardelen av min hjärna (ville bli författare när jag var liten, men det har fått stå tillbaka efter att jag förälskat mig i fotograferingen).
Fina bilder du visar idag :D
Hoppas du får en fin helg!
Låter som den perfekta utgångspunkten för att börja skriva fotoböcker!
Skönheten lär ju sitta i betraktarens öga – men jag undrar om det inte delvis är kulturellt. Vi lär oss vad som är vackert och vad som inte är det. Och genast blir det ett mått på god eller dålig smak.
Mycket är nog vackrare i levande livet än det frusna ögonblick som ett foto är. Fast med människor kan det ibland vara tvärtom…
Margaretha
som slutar innan
hon trasslar in sig
ännu mer i
ogenomtänkta
tankar
Du känner förstås till uttrycket ”Beer-goggles”, vilket innebär att dåligt ljus och några pilsner gör att alla blir vackra.
Det ledde så småningom till konstaterandet att ”Beauty is in the eyes of the beer-holder”
Och sedan har det förvanskats till: Beauty is in the eye of the beholder…
Tänk att dom där folkpartisterna ska avalkoholisera allt de kommer i närheten av!
Och med barn är det tvärtom igen, Margaretha. Tusentals försök att fånga fotografera alla dessa ”Kodak moments” resulterar mest bara i suddiga foton med en unge halvvägs ute ur bilden.
Gäller även valpar …
Hoppas du kan fånga nya valpen på någon bild så vi får se den på din blogg!
Jag kan inte se första bilden, av ngn skum anledning.
Ett lätt, men mkt svårt, tema idag. Jag fick verkligen en funderare. OCH jag har ju sååå många bilder i min bildbank. Tusentals, och åter tusentals, och allt jag fotograferar är ju vackert på ngt sätt.
Inte lätt. Inte alls.
Ha en fin helg!
Nu tror jag du kan se bilden Annika. Jag brukar försöka komma ihåg att lägga in bilderna i webbläsaren Safari, men ibland glömmer jag mig och använder Firefox i stället. Och då fungerar det inte alltid (men för det mesta). Nu har jag lagt in bilden på smedjan på nytt och hoppas att den syns även i Safari, Iphone och Ipad.
Jag kommer alltid hävda att Malmös vackraste hus är den gamla valskvarnen mitt i ett industriområde. Din smedjeruin är fantastisk. Tänk, vilket hantverk man lade ner på murförbanden. Dagens plåtlådor lär inte åldras med behag alls.
Ja, många av de gamla tegelbyggnaderna är vackra som katedraler. Där ligger dagens industribyggen i lä!
Många som tycker att dagens tema var svårt (inklusive jag själv)…
Gillar din tolkning! Jag skulle gärna fota gamla industrimiljöer…
Just för att man ofta tar fram kameran när man ser något vackert blir det rätt många sådana bilder, som sedan egentligen borde slängas. Bortsett från de där enstaka som gör motivet rättvisa. Jag började gå igenom de 9217 bilder som jag har med mig på landet. Men det var omöjligt att välja ”rätt” bild i den högen så jag bestämde mig för industritemat i stället. Och att fota industrimiljöer är ett tacksamt och spännande fält att ge sig på!
Ställen som åldras naturligt är ofta väldigt vackra, så ock ”din” smedja.
Det finns en vacker ”själ” i bilden.
Jag hörde en gång en arkitekt beskriva sin filosofi, som handlade om en byggnads eller miljös hela livscykel. ”Det måste kunna bli vackra ruiner också.” Ligger en hel del i det, tycker jag.
Har du ingen bild på gamla hyttan? Den var ju riktigt vacker.
Jamenvisst har jag det. Jag uppdaterar med ett par. Lite mer finns i ett gammalt inlägg. Letar… Här, i bakgrunden Och i någon mån här.
Dom där bilderna är riktigt fina.
Jag tror att jag har en blåkopia (jo, en riktig blåkopia – en där järnklorid och cyanid påverkas av solljus. Inte en vanlig kopia, som ofta slentrianmässigt och okunnigt kallas blåkopia) av hyttan. Farbror Erland skulle bygga en modell av hyttan, men insåg att det skulle bli problem att hinna. Så jag fick ritningen. Den är nog från 1800-talet. Måste försöka hitta den.
Det är något visst med gamla bruksmiljöer, är uppvuxen i en gammal bruksort med många hyttor och smedjor som numera bara är ruiner. Någon enstaka är bevarad och fungerar som museum och teater och jag blir så sorgsen när jag promenerar där en ljum sommarkväll och jag nästan kan höra ljuden från förr då det var full aktivitet.
Så dina bilder griper tag i mig och jag tar mig en extra titt!
Kram & trevlig helg
Nettan
Visst är det vemodigt, men ändå bättre med ruiner som påminner omd et som varit än ingenting alls.
Det finns några fina bevarade miljöer, till exempel Granbergsdals hytta som Hyttfogden skriver om här nedanför. Väl värd ett besök!
Jomän! Länsantikvarien Jonas klippte bandet och sade lite tänkvärt att vi uppfostrat honom från att ha varit en boklärd och principfast tjänsteman för sjutton år sedan till att ha blivit en insiktsfull arbetare i bevarandets tjänst.
Hyttis och de andra har varit lite tuffa mot honom. De vägrade att ta bort lådorna med pelargoner från hyttblecket. Jonas tyckte att de inte hörde dit. Men dom står kvar och Jonas inser numera att man måste ha folket med sig om det ska funka. Kaffestugan står också kvar.
Bra! Det gillar nog hyttan också. Påminner om ett favoritkonstverk i hyttan i Avesta: kanelbullar i en krans kring rostugnen och konstverket hette ”Rostugnens hemlighet”. Hela sitt liv hade den drömt om att få grädda kanelbullar i stället för att rosta malm!
När planer började smidas för att riva vår hytta som blåstes ner 1925 (vad skulle den vara bra för?) ingrep chefen på Bofors, fick med sig hembygdsföreningens folk, skaffade pengar till renovering och 1942 kunde hyttan fira att den funnits i 300 år.
Vårt byalag tog över för 30 år sedan, firade 350 år med lille landshövdingen som talare
och idag kl 15 klipper länsantikvarien bandet in till masinhuset där Den Gamle, dvs
Bagges blåsmaskin, äntligen vaknat efter att ha sovit i 88 år.
Sven H och hans mannar har i flera år slitit med att renovera, knackat rost, säkert svurit många gånger, smort och putsat och lagt golv och skaffat pengar och jaa, jag vet inte allt. Idag ger de byalaget en fin trettiårspresent. Vattenkraft har ersatts av elkraft
och nu ska maskin pusta och stånka som förut. Det var någon, som vid något tillfället sagt att blåsmaskinens sång var symbolen för järnhanteringen i Bergslagen.
Oj det ska bli spännande, önska oss lycka till att ”han startar”.
Bra att du påminde mig, Hyttis.
Det ser inte ut att bli någon åska idag. Så den går nog igång som planerat.
Ser fram mot det.
Hoppas allt gick bra, Hyttis! Jag har varit lite frånkopplad ett tag och försöker nu kommentera via ajfånen. Hoppas det funkar med den tekniken också, liksom med ”Den gamle”!