Jag hoppades i det längsta, men nu börjar till och med jag tvivla. Jag suckade och suktade efter stockrosor vid stuggaveln och tror ni inte att snälla Pettas-Karin skickade några finfina frön som med rätt behandling skulle kunna bli fleråriga. Jag har en lika långvarig som olycklig kärlek till stockrosor, som aldrig vill sig i min vård. Men nu, tänkte jag, nu ska det bli stockrosor av.
Välkommen till en ganska stillsam blogg
Här bloggar jag då och då om det som faller mig in. Försöken att göra det regelbundet har jag givit upp, men ungefär en gång i veckan kan det bli. Eller var tionde dag. De senaste åren har det blivit en hel del om akvarellmåleri och det kommer det nog att bli även i fortsättningen.
Läsvärt på andras bloggar
- Äventyret framtiden 0
- Beskrivarblogg 0
- Den skrattande språkpolisen 0
- Embryo 0
- Eva Swedenmarks värld 0
- Frostflickan 0
- Kära blogg 0
- Lena i Wales 0
- Lövestam 0
- Nillas medelålderskrisfrågespalt 0
- Om livet runt alvaret 0
- På livets trassliga bastmatta 0
- Paulas pörte 0
- Professorns ultradrömmar 0
- Timmer och masonit 0
-
Luktärter!
Men det går att lösa….
Hör av mig!
Misstänkte det. Och vad spännande om det går att lösa!
Åh, jag är också en sucker för stockrosor. Jag har en, som kommer varje år, men den verkar vilja vara i ensamt majestät. I år har jag fått nya små skott av min mamma (som med en ängels tålamod ständigt förser mej med nya grönsaker som jag bara tar kål på!)
Nu är ju luktärter också fina, men jag hoppas att du får till det med stockrosorna, dom är ju så underbara!
Så fina som stockrosorna är får de gärna prunka i ensamt majestät. Bara de prunkar. Jag fortsätter hoppas och det verkar som om Pettas-Karin kommer till undsättning!
Luktärter!
Stockrosor, har jag för mig, är av den sorten att de år 1. etablerar sig med rötter och blad och år 2. börjar blomma. Man kan med fördel förgro de små fröna i små pytsar
och låta dem ta sig där tills de orkar försvara sig mot alla andra växter i de stora rabatterna. Å så kan man ju skriva på krukorna så man vet vad som är däri.
Troligen finns det väl ettåriga stockrosor också om man så vill.
Jag vill inte, men stockrosorna tenderar att bli ettåriga, om ens det, i min vård. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare. På krukan med ålantan på bilden står det Stockros, rosa, med stora bokstäver. Kanske plantan inte kan läsa?
En god natts sömn löser mysterier. Den där ålantan, som jag trodde var en hopdragning av ålandsplantan, är tout simplement ett missriktat finger som råkade träffa ”å”. Strax intill finns ”p” och plötsligt är det inget mysterium längre.
Skönt att du inte låg sömnlös på grund av problemet! Och, som sagt, vilken tur att jag inte satsade på att bli korrekturläsare!
Det är lätt att missa helheten när man hänger upp sig på detaljer. Så det är inte bara av godo att fastna i dem.
Jag har för längesen gett upp att plantera några som helst blommor i vår trädgård. Det blir snart nya köp att sätta i krukor och blomlådor när penséerna har tagit slut. Det blir troligen tagetes eftersom de tenderar att överleva även om man reser bort ett par dagar. Inte ens luktärter som jag älskade när jag var barn tar sig, så du har tur i alla fall!
Önskar dig en skön fortsättning på Midsommarhelgen.
Praktisk och tidsbesparande trädgård som du satsat på! Jag förvaltar (vanvårdar kanske en och annan skulle säga i stället) ju en gammal trädgård som min farbror anlade för 50-60 år sedan och som han skötte fram till slutet av 1980-talet. Vi har haft den sedan 1994 och fortfarande finns många av hans växter kvar. Men när de ger upp blir det kanske krukor för mig också…