Nationaldag i dag. Trädgården gör vad den kan och prunkar på i gult och blått. Den lyckas på det hela rätt bra, tycker jag.
Men… så var det det där andra problemet från förra året. Och förrförra. Rött och rödlila som inte funkar ihop. Ni ser själva, det går ju inte. Måla om huset? Flytta trädet?
Spreja busken vit?
Eller skaffa glasögon med färgade glas?
Eller sticka en sommardräkt åt huset?
Eller vänja sig vid det!
Margaretha
Sticka, kanske… Eller hur vore det med gobelänger på väggarna, på utsidan, alltså. Tål att tänka på. Fast vi har ju ett hus till, ett gulvitt ett. Undrar hur det skulle se ut med det lilla trädet där.
Om jag inte minns alldeles fel så står det där trädet placerat så att det är lite svårt att se det mot husväggen. Men det är klart, vetskapen om färgkombinationen är nog värst.
Jo, det var lite svårt att ta den där bilden. Jag fick balansera på en sten i sjön. Men glöm inte att simsäsongen nalkas med stormsteg! Inte vill jag ha mina harmoniska simturer fördärvade av denna skärande färgupplevelse.
Om du skaffar dig gröntonade simglasögon så märks nog brytningen mindre.
Den egentliga poängen med en egen liten strand är ju att man inte behöver ha något på sig i sjön. Simglasögon skulle på något sätt fördärva den känslan. Det blir nog trädflytt i stället.
Hugg ner buskjäveln om den är så inihelvete störande!
Undertecknat:
En estet
Kära estet. Vi gjorde det; efter viss vånda högg vi ner en buske med blommor mer åt det lila hållet (se nedanom). Sedan investerade vi i prydnadsträdet, som skulle få ljusrosa blommor – tänk Mårbacka-pelargon. Och så beter det sig så olämpligt! Jag tror det får flytta.
Byt ut mot schersminer då, de flesta är vita och doftar gott. Finns det ingen sådan bakom Tvåbo? Eller är det kaprifol? Men den klänger ju och vill ha lite skuggigt.
Eller en stor härlig remonterande rosenbuske med vita blommor.
Now we are talking! Jag gillar ju att möblera om och det är konstigt att jag inte kommit på den idén tidigare: att flytta växter mellan de två tomterna. Jag har flyttat om lite inom varje tomt. Erlands dillpioner var i farozonen när nya avloppsanläggningen grävdes ner, så numera bor de i perennrabatten. Men jag tyckte nog att de gjorde sig bättre i sluttningen, så de kanske får flytta tillbaka.
Jo, dillpionerna passar mycket bättre där i sluttningen än i rabatten.
Och den stora skuggiga schersminen vid Tvåbobalkongen, ja. Den skulle ju göra sig hur bra som helst här vid sjön!
En städsegrön buske kanske?
Men å andra sidan så är det ju bara bra med grundfärgerna, den åländska flaggans
Jag gissar att det är en åländsk buske du har där, att den bara vill tala om att vi nästan har självstyrelsedag idag vi också …vi behöver bara gunga till sexan så att den blir en nia.
Trevlig nationaldag idag, hipp hipp hurra, hurra!
Jag gillar verkligen den åländska flaggans färger, renodlat och färgglatt på samma gång. (Men en rödlila rand skulle inte fungera där heller.)
Möjligen håller naturen på att lösa problemet åt mig, för det skjuter upp en al som kommer att ge skugga precis är jag vill ha den. Om den fortsätter som hittills kan lilla prydnadsapeln få bo någon annan stans. Men någon liten buske skulle kanske funka fint där det står.
Gul-Blått i trädgården är fint!
Jag köpte tulpanlökar i Amsterdam: gula, blå och svarta (bara för att det kändes så exotiskt) ALLA var röda när dom kom upp. Det är svårt att få till färgerna i trädgården, när växterna gör olika mot vad man tror när man köper dom.
Jag sitter just vid Fyrisån och väntar på en rabarbpaj – det är väl ett bra sätt att ”fira” en sådan här dag?
Att fira genom att vänta. Det låter lite som Boyes tankar om att det är resan – inte målet – som är mödan värd.
Jag hoppas att din väntan blir lång och att vädret är bra.
När pajen väl kommer; kasta dig inte över den. Låt den verka genom att vara. Se så vackert den står mot den skira grönskan och tänk dig hur fint de rogivande rörelserna i Fyrisåns vatten kommer att harmoniera med själva inmundigandet. Hur den knäckiga kanten är som en allegori över strandskoningen och hur strandskoningen också representerar de hårda och ibland smärtsamma upplevelser som kantar livets flod.
Den du! Nu blire nog nobelpris – minst!
Vackert! Jag väntade och njöt.
Gripande, SG. Det är väntan som gör pajen värd.
Men Pysse, vilka överraskningstulpaner. Lite som vårt äppelträd som – i den mån det alls behagar blomma – har plommonblommor, enligt expertisen. Några plommon har vi dock inte sett. Och inte äpplen heller.
Ha det så skönt vid Fyrisåns vågskvalp!
Jag gillar det här båset.
Det, Cecilia N, måste bero på alla trevliga besökare som tittar in!