Jag är ute på vift och missade Musikantas lördagstema i går: Minnesvärda födelsedagar. I dag är det väl kanske inte riktigt en minnesvärd födelsedag, men icke desto mindre en minnesvärd dag. Det är Blooms day, uppkallad efter efter Leopold Bloom, huvudpersonen i James Joyce Ulysses. Handlingen i boken utspelar sig den 16 juni 1904 och de riktigt seriösa Bloomsdayfirarna följer Leopolds vandring i Dublin under denna dag. Man kanske inte upprepar allt han gör (läs boken så förstår ni vad jag menar), men platserna kan besökas och måltiderna kan intas, liksom ett pint öl eller två.
Det första Blooms-day-firandet var i Paris 1929, då Joyce förläggare Sylvia Beach ordnade en liten lunch för att markera dagens betydelse. Det var långt innan boken blev tillåten i engelsktalande länder. Sedan har firandet spridd sig över världen och det går säkert att hitta något arrangemang i närheten, vanligtvis en Joyce-uppläsning på ett bibliotek.
Man kan högtidlighålla dagen genom att äta stekt njure (”most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine”) eller kanske hellre den gorgonzolasandwich som Leopold åt på Davy Byrne’s pub på Duke Street 21 strax efter klockan ett den 16 juni 1904. Huffington post har receptet.
Men det bästa sättet att fira Blooms day är nog ändå att läsa Ulysses, som precis har kommit ut både i nyöversättning av Erik Andersson och som ljudbok inläst av Reine Brynolfsson.
För de riktiga Joyce-entusiasterna finns allt samlat i en trälåda som finns i bokhandeln ”senast den 16 juni” enligt förhandsreklamen.
Om man råkar vara intresserad av förlagan, dvs Homeros Odysseus kan man ha glädje av ett tolkningsschema som Joyce utarbetat och som publicerades i Stuart Gilberts bok ”James Joyce’s Ulysses” (1930). Romanen följer Homeros hack i häl och de 18 kapitlen har alla sin koppling till Odysseus. Risken är dock att man förlorar sig i detaljerna där i stället för att läsa boken som en protest mot hjälteskildringar. Det är en berättelse om en oheroisk person i en ordinär miljö. Eller en vardagshjälte om man vill.
Som vanligt har jag hamnat fel. På senare tid har jag sysselsatt mig med Eyvind Johnsons ”Strändernas svall”, som ändå har något av Odysséen i sig. En hel del, faktiskt.
De första sidorna är magiska. Efter en tid blir man bortskämd och berättelsen blir lite transportsträcka. Därför tar jag den i munsbitar. Kontinuiteten förlorar, men språkupplevelsen tjänar på det. Rekommenderas.
Kuriositetsfakta: Eyvind hette egentligen Edvin. Men hans lätta vindögdhet (framträder extra tydligt i bild): https://encrypted-tbn1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcSJkGnGu8MewM__4H0z4phLEgfDXiSMkCsIfLt-WI89RZMubZg_Uw gjorde att han bytte till Eyvind. Troligen för att förekomma kommentarer om denna lätta kosmetiska defekt.
Nähä?! Det tror jag nog inte riktigt på.
Har du en bättre förklaring?
Hans dopnamn var faktiskt Edvin. Och lite vinntiri är han ju.
Min främsta invändning är nog att han inte ser särskilt vindögd ut på de fotografier jag granskat.
Gör han ju! Kolla bilden i kåbåjshatt.
Det måste nog till en sådan där fin trälåda för att folk ska köpa böcker nu för tiden. Jag blir i alla fall sugen. Annars är det ju så praktiskt med pocket, e-böcker och hörböcker. Vad ska det bli av boktryckar- och bokbinderikonsten? Jag tror jag ska börja samla på vackra böcker!
Ja, samla på vackra böcker är sällan fel. Det är ofta de som på goda grunder är älskade som också får fina inbindningar – eller trälådor – och då är chanserna goda att man hamnar rätt. Eller i alla fall hittar något intressant.
Med redan huset fullt av proppade bokhyllor är jag glad att kunna låna e-böcker på biblioteket.
F ö älskar jag stekt lammnjure!
Den perfekta Joyceläsaren. Själv har jag fortfarande svårigheter med njursauté…eller ja, jo. En fråga om tillvänjning kanske.
Den här har du garanterat inga problem med. Du kommer att tigga om mer!
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&ved=0CC8QFjAA&url=http%3A%2F%2Fwww.gke.org%2Fpub%2Ffiles%2FSkogsgurras%2520originalrecept%2520Rognons%2520de%2520Veau.pdf&ei=nhG-UemYLKmo4ATzzIDoDw&usg=AFQjCNGKb1jN4xnXX8IpZgfMr4E5SR_Qpg&sig2=6DpD3-4QbS4ImDh1Bpuh-A&bvm=bv.47883778,d.bGE
Det där måste du laga åt redaktörn någon gång! Han är i stort sett nöjd med mig, men han har ett klagomål: det äts aldrig njure i vårt hem. Allvarligt, han skulle verkligen uppskatta lite njursauté. Och jag kan ju alltid ta lite sås, eller nåt…
Och här gick jag och trodde att du inte hade skrivit något temabidrag, men så var det ju ett inlägg med verkligen något av en minnesvärd dag att fira. Har själv inte läst boken, men med en så fin låda blir man ju lockad.
Jag ska satsa på ljudboken, tror jag. Därmed lämnar jag alla Homeriska tolknings-scheman därhän och ägnar mig år vardagshjälten Leopold.
Läste idag en MYCKET intressant artikel i vår lokaltidning NT som har rubriken ”Farväl till ungdomen”. Det är Giacomo Joyce som ”ger en nyckel till ett av 1900-talets viktigaste författarskap. Berättelsen som nedtecknades i ett skolhäfte har kommit i ny svensk översättning”. Den handlar om de tio år han tillbringade i Trieste. Man får också veta varför han valde namnet Leopold till sin hjälte. Du kan nog hitta den på NT.se om någon dag – annars kan jag scanna in den och skicka den till dig. Jag sparar i alla fall tidningen.
Ingrid
Spännande. Måste jag kolla. Om jag inte hittar den hör jag av mig!