Timellbild lånad från nätet.
Byggjobbare och inredningssnickare gillar inte Martin Timell, den saken är klar.
En snickare som hjälpte oss med ett renoveringsjobb beklagade sig att Timell- programmen på TV gör att folk får en konstig uppfattning om vad hans jobb innebär:
”Folk hänger över axeln på en och säger: ’Så där gör inte Timell.’ Eller: ’Timell brukar jobba mycket fortare.’ Det gör han ju INTE!”
Nej han jobbar inte alls fortare, han har en stab som gör det mesta och inspelningen från ett bygge sträcker sig över rätt lång tid. Men i det färdiga programmet ser man takstolarna resa sig i rask takt, tjoff, tjoff, tjoff. Och så på med takpannorna, fix, fix, fix – simsalabim är taket klart!
I arkivsammanhang har det populära TV-programmet om släktforskning ”Vem tror du att du är” fått en liknande Timelleffekt. Under arkivveckan dök samtalsämnet upp gång på gång. Besökarna blir fler, och några förväntar sig samma service som kändisarna som söker sina rötter i TV-programmet. Och de inser inte alltid hur mycket förberedelser och reseach som ligger bakom ett kort programavsnitt. Tjoff, tjoff, tjoff finns de stora liggarna där på bordet. Och vips har man släkthistorien klar ett par hundra år bakåt.
Det är såklart glädjande att intresset för arkiven ökar och visst är det kul att allt fler får lust att leta efter sina förfäder. Men i verkligheten är det är ju inte så många som hittar något spektakulärt. Arkivsökande är en långsam och tålamodsprövande process och det kan ta några år att konstatera att… ja, att det inte går att hitta något.
Det skulle kunna bli bra TV-program det också. Med eller utan kändisar kan sökandet i sig vara spännande. Det gäller oavsett om man hittar en mördare, en okänd släkting i Ulan Bator eller ingenting spektakulärt alls. För man stöter alltid, alltid på intressanta saker när man börjar bläddra.
Och bläddra måste man, för det finns bara – och kommer bara att finnas – en liten, liten del av alla arkivbestånd på nätet. Men har man riktig tur kan man rentav bli stalkad av ett arkiv. Det har jag blivit.
Det är så fint med lådor och boxar. Högar och travar blir så nervöst, man vet ju aldrig när högarna kommer på glid och välter, då blir det jordbävning i kronologin.
Dock hände det sig häromveckan att en kommunaltjänsteman ringde till en till mig närstående Pensionär och frågade om han möjligen hade några papper rörande ett visst fastighetsärande. I kommunens arkiv fanns det inte mycket. Ärendet var 25-30 år gammalt. Det tog ett par timmar innan Pensionären kom ut ur röran med en trind mapp.
Vilket är ett starkt argument för att fortsätta med högar och travar. Tyvärr.
Ett hett tips: bjud hem kommunarkivarien så befriar hen er kanske från ytterligare några trinda mappar!
Ingen släpps in där, och ingen vill bli insläpad heller.
Härliga tider med så mycket nytt att upptäcka varje dag. Då låter jag det arkiverade gömma sig till nästa årstid. Hoppas att ni har det bra i Horndal.
Gör det och ta en sväng i naturen i stället. Arkiven springer förhoppningsvis inte bort.
Här är hur frodigt och grönt som helst, gräset växer oroväckande fort. Men idag blir det huvudkommunen igen…
Min svärfar är en hängiven släktforskare. När han gav sig på min mormors historia följde jag med till arkivet i Arninge. Det var spännande!
Jaha. Det märks att du är författare. Avsluta med en cliff hanger så där. När får vi läsa om stalkern?
Svar: Den kanske har många namn för att det är svårt att komma ihåg vad den heter? ;)
Berättelsen om arkivet som stalkade mig kommer inom kort på denna blogg. Måste bara få tag i lite bilder.
Arninge är ett trevligt ställe, fast lite svårt att hitta till. Förrförre riksarkivarien brukade säga: ”Hur lätt som helst att hitta. Vi finns alldeles bakom Galne Gunnar.” Som ju numera är nedlagt.
Ja, dina blå blommor får olika namn varje gång. Utom av redaktörn. Han säger ”dom där blå” och då vet jag ju precis vad han menar.
Kan avslöja att försäkringsbolagen inte heller är några fans av Timelleffekten. Det blir alldeles för många undermåliga byggen.
Vi får bara hoppas att den Timell-effekt-aspekten inte sprider sig till arkiven, med allt vad det skulle kunna innebära: fel människor släktas ihop, vår historia skrivs om och femtonhundratalet har aldrig funnits.
Jag hör till det fåtal som inte gillar vare sig Timell eller Ernst K. (Vet inte ens hur han stavar namnet.) Men det beror kanske på att jag inte orkar se på TV4 eller på några teveprogram överhuvudtaget. Däremot ser jag gärna filmer på datorn.
MM släktforskar, men det gör han på det gammaldags noggranna sättet, med besök på landsarkivet i Vadstena och på biblioteket, där han kan sitta i timmar. Jag har aldrig förstått vitsen med släktforskning heller. Vad har man för glädje av att gräva fram några gamla förfäder när det finns så mycket kul att ägna sig åt just nu.
Ingrid