Det är inte ofta jag förmanar mina barn men det har hänt att jag säger saker som: Det kan vara en bra idé att lägga i en växel och dra åt handbromsen när man parkerar, även på backkrön. Eller: Knyt en handduk om stekpannehandtaget när du använt den i ugnen; det är så himla lätt att glömma sig och ta ett stadigt tag om det när det fortfarande är brännhett. Jodå, jag har lärt mig ett och annat, the hard way, och några av erfarenheterna har jag delat med mig av här tidigare (fast kanske inte när min bil rullade in i muren till Jomo Kenyattas sommarresidens?).
Nejdå det där cerisfärgade ska inte föreställa blod som sprutar, utan är tänkt att illustrera begreppet stjärnsmäll. Det blev en bula. Och som sagt ytterligare en nyttig erfarenhet.
Nu har jag lagt en ny erfarenhet till de tidigare. Om man ska flytta en slaggsten som väger uppskattningsvis ett halvt ton behöver man en stadig pirra. Eftersom stenen är för tung att lyfta måste man välta över den på pirran. Och då, precis i vält- ögonblicket bör man inte stå framför pirran, för handtaget slår framåt av stenens tyngd och eftersom man själv också lutar sig framåt blir det en krock.
Sisådär, med ett schysst järnrör, eller i alla fall ett spett, kan man slå hela världen med häpnad.
Använd ett spett i stället när du välter stenen!
Aj! Blåtira?
Det var sånt där pappa var så bra på. Men om du kan vänta en månad så kan jag komma och hjälpa till. Vänta? nähä inte det.
En bula bara, som inte ens syns under kalufsen. Just de där bamsestenarna måste bort för att det ska gå att klippa gräset och på våra breddgrader blir det väl dags att ta fram gräsklipparen om ett par veckor ser det ut som. Redan lite grönt, nästan överallt. Men var lugn, jag kan nog fundera ut lite andra arbetsuppgifter.
Låter bra, i värsta fall kontrar jag med en diagnos på ryggen men jag tar väl med Pensionären med motorsåg, vinkelslip, röjsåg… är det något mer?
Alltid välkomna, med eller utan röjsåg! Men en liten domkraft kanske kunde få följa med, eftersom bastudäcket tenderar att sätta sig på bakhasorna. (Nej det är inte bastun som lutar… tror jag.)
Bra, det där kan jag behöva komma ihåg! Det är lite samma problematik som när man ska lasta en skottkärra, men man får inte blåmärke i pannan utan snarare någonstans från knäet och neråt.
Ja, skottkärror är kinkiga. Vill ha total balans, annars går de till attack, eller lägger sig ner på sidan. Jag har börjar använda ungarnas pulkor för enklare flytta-omkring-jobb. Lätt att få att lyda när man ska flytta stora krukor, ett lass grästuvor, sten, eller annat smått men tungt.
Saker med hjul under är luriga, dom tenderar att ta egna initiativ, oftast åt fel håll. Men pulkor är bra, mamma körde ved på en pulka och det gör jag också.
Skulle vilja ha en pulka med hjul, för kärvare underlag. Och då är vi tillbaka till pirror och skottkärror…
Pulka är ju strålande! TVÅ tips. Toppen.
Vassego! Men som sagt, ibland går det trögt och då går snöret av.
Det bär emot att bryta den totala kvinnliga dominansen. Och egentligen borde jag inte lägga mig i en diskussion som behandlar så utpräglat kvinnliga ämnen som hur man bäst spettar och flyttar halvtons stenbumlingar eller får skottkärror att uppträda civiliserat. Men, nu när jag ändå brutit den där dominansen, vill jag påminna om en lågbyggd skottkärreliknande apparat som är perfekt för ändamålet. Samlingsnamnet är ”räv” och det finns slaggrävar, gösrävar och andra varianter. Om Karin ser sig om så kommer hon att hitta rävar i olika grader av förfall. Prova med en som inte är totalt förfallen. Du kommer att sända tacksamhetstankar varje gång du använder den.
Nu har jag sett mig om och finner en (1) räv i mycket långt framskridet förfall. Men den är renoveringsbar, eftersom ramen är av järn och det är bara att såga till lämpliga träbitar och sätta dit dem. Den har tjänat som rekvisita vid den årliga Johan-Olov-dagen på tunet och då får den ju inte se för ny ut. Men nu ser den å andra sidan för trasig ut för att använda och lite lagom gamla brädstumpar ska det nog gå att hitta att laga den med.