Jag har en projekt som jag nog måste be om hjälp med, nämligen att lägga upp länktipsen så att man ser när inläggen är gjorda. Nu ligger de i bokstavsordning och det kan vara svårt för en ovan besökare att veta att några av dem inte längre är igång.
Först och främst bör jag alltså pausa länkar till inaktiva bloggar. Sedan helst också trolla lite med dem som är kvar så att länken till det nyaste inlägget hamnar överst. Det verkar vara lätt i Blogger, men i WordPress, som jag använder, har jag inte lyckats knäcka koden. Någon som vet hur man gör?
Innan jag trycker på pausknappen (med saknad!) vill jag ändå tipsa om de länkar jag tar bort. De är så bra och jag hoppas förstås att de dyker upp igen.
Korpus på besök i Lund
Korpusbloggen, till exempel, en underbar värld befolkad framför allt av Korpus själv, en ”Ospecificerad karaktär som vet en del om lite av varje. Smådryg men harmlös”.
I bakgrunden finns också den krävande Redaktören, ej att förväxta med Redaktörn, härstädes.
Vidare finns Trädtanten, som vet en hel del om träd och som har synpunkter på Grannbarnets uppförande.
Grannbarnet är som grannbarn mest och lite rädd för Brundjuret.
Bild från det som var tänkt som ett traditionsenligt Midsommarfirande, där grannbarnet inte riktigt förstod stundens allvar.
Ta en titt på sidan, ta del av Korpus förnumstigheter, Trädtantens trädkunskaper och lilla grannbarnets räddhågsna kaxighet. I det sista inlägget hamnade Korpus på sjukhus. Arbetsförmågan skulle utredas. Sedan hördes inget mer. Jag blev förstås tvungen att skriva till Korpus och fråga om allt är OK och har fått lugnande försäkringar om att det är det. Hoppas verkligen att det stämmer.
Nillas Medelålderskrisfrågespalt är också värd en retroläsning. Hoppas på revival av bloggen med sina intressanta perspektiv på tillvaron.
Nya länkar till bloggar som jag läser regelbundet är Pysseliten, På livets trassliga bastmatta och Wienerbrödslandet.
Vår utbytesstudent hade med ”Legoman” på sin resa till Sverige och han fotades överallt (minns speciellt installationen på Vasamuseet). Bilderna delades med kompisar och jag förmodar att Legoman är på resande fot med någon annan nu. Lite som Korpus. Störtskön!
Trevlig idé! Jag undrar om det inte finns trädgårdstomtar som är ute och reser på det där sättet också.
Hejsan hoppsan, Trädtanten här!
Jag förstår dig så väl. Även jag skulle önska att Korpus fick lite eld i baken och fart på bloggandet igen, men utan Redaktören är det visst hopplöst. Och Redaktören jobbar och står i med sitt nya redaktörsarbete, och tycks aldrig få nog av det. Så även om det gör mig ont kan jag tyvärr inte lova att det kommer att hända något på Korpusbloggen inom den närmaste tiden, men det är heller inte otänkbart att det händer förr eller senare.
Jag kan ju försöka se till att meddela dig personligen ifall att om och så vidare. Jag är ett ungefär lika stort fan av din blogg som du tycks vara av Korpus, så det ska jag väl komma ihåg, tycker man. (Men jag är dessvärre också ungefär lika dålig på att kommentera bloggar som han är på att producera egna inlägg.)
Men kära nån, självaste Trädtanten, så kolossalt trevligt. Kom in, stig på, sitt ner, vettja. Får det kanske vara lite björkte? Oj, oj, här som är så ostädat och jag skulle ha beskurit äppelträdet och, och lite annat. Men det får bli nästa år. Eller nästa. Så där som det kan bli med bloggar. Hälsa Korpus att jag förstår, fast jag saknar honom. Och snälla Trädtanten, när vi nu ändå får oss en liten pratstund. Vore det inte en bra idé att berätta för Grannbarnet att Brundjuret bara är en gammal pälsmössa. Jag tror att barnet skulle må bra av det. Bli lite frimodigare, liksom. Och annars? Träden mår bra?
Och hälsa redaktören så gott att det kan bra att koppla av lite ibland.
Tack, tack. Det är så trevligt att vara här så. Hoppas bara att du inte råkar låsa in oss, för jag har ett möte med en grupp ymnigt blommande körsbärsträd om en stund. Du kan förresten släppa oron för Grannbarnet, åtminstone i fråga om Brundjuret. Den senare har visserligen skrämt bort de andra katterna, men nu leker Grannbarnet och Brundjuret i solen dagarna i ända och det är så lugnt och fridfullt i omgivningarna att det nästan är begripligt att det inte finns något att bloggrapportera.
Det var då för väl att höra att grannbarnet kan hantera sin brundjursångest. Och hälsa körsbärsträden! Dörrarna är öppna och numera låser jag mig mer ute än inne, så att säga…