Jag har städat i ett sällanförråd, vars innehåll inte flyttats sedan nittiotalet (1990-talet alltså, det finns nog förråd som är rätt oflyttade sedan 1880-talet också). Och då hittade jag dessa diskett-etiketter och blev lite nostalgisk.
Känns som en evighet sedan, trots att det bara är en två-tre datorer sedan jag hade ett diskettfack. En trave disketter finns också kvar med oläsliga etiketter. Dokument som jag en gång såg som omistliga, vars innehåll var så självklart att man knappt behövde märka dem alls. Undrar vad det kan stå där?
Undrar också hur många det är som har det likadant och hur många brev, foton, högtidstal, PM och romanutkast som går förlorade i den stora digitala glömskan. Man borde skriva ut mer på papper. Det borde man allt.
Och nu över till något delvis annat: är det någon som vill ha ett extra sprillans oanvänt batteri till en Macbook Pro, 17-tum? Jag trodde det var batteriet som var slut, men det var datorn som tvärdött. Innan jag hann lämna tillbaka det nyköpta batteriet hade butiken bytt ägare och nu ligger det här till ingen nytta. Men å andra sidan, vem har en 17-tums Macbook med utbytbart batteri idag? Den sortens Macar är ju inte heller purunga precis.
Jag är lite bekymrad för precis det där. I ett forum, som jag har skrivit en massa bra ”kom-ihåg-saker”, har jag faktiskt gjort just så; printat ut texten på papper. Men alla disketter, cd-skivor och USB- minnen som ligger och dräller …
Och apropå överblivna saker, så lämnade vi ALLA våra VHS filmer till Blodcentralen på KI. Där hade dom omodern filmutrustning och inget utbud för barn i filmväg. Dom blev så glada och gjorde genast en lista över filmerna med nummer, så (barn)patienterna enkelt kunde välja film. Och häromdagen skänkte jag en låda överblivna lajvkläder till en pojke som precis börjat lajva. (Lajvkläder är som lumpkläder med medeltidskänsla) Han sken som en sol och skickade tackmail när han provat igenom kläderna – det skulle räcka till hans kompis också. Det finns uppenbarligen ett behov någonstans för allt! Lycka till med batteriet!
Ja, återbruk i alla former är en ju helt lysande idé. Och pappersutskrifter klarar i gynnsamma fall ett årtusende eller så, till skillnad från de kortlivade digitala dokumenten. Hur mycket man än ”migrerar” innehållet i datorerna lever materialet farligt så länge det bara finns i digital form.
Jag tror att vi har en hel kasse med VHS-filmer stående i garaget. Jättebra att veta att KI vill ha. Om de inte plötsligt drar in på plåster och får några tusenlappar över till en DVD.
Visst är det en suverän återbruksidé. Och man får hoppas att de behåller VHS-spelaren även om de skulle få råd med en DVD-spelare.
Den där byalagstapeten som jag pratat om några gånger behövde uppdateras för byalaget blir 30 år nu i sommar. De senaste nio åren saknades men var, var fanns
åren 1983 – 2003? Inte i min gamla iMac i varje fall. Letade och letade och hittade till slut en liten diskett enligt ovan.
– Den går han väl aldrig med på att glufsa i sig!
Men joho då, snällt och villigt accepterade iMacen och jag fick en hel mapp på skärmen med allt vad vi gjort under alla år. Nu var det bara att komplettera.
Om några veckor firar vI. Dagen till ära ska den gamla blåsmaskinen gå igång efter att ha varit tyst och stilla ända sedan 1925. Ett gäng entusiaster har skruvat, avrostat och installerat elkraft istället för vattenkraft och knackat och bankat och säkert sagt ett och annat sanningens ord till det svarta åbäket som stretat emot.
Och på hytteblecket strax bredvid de hygieniska faciliteterna strålar den nyrenoverade byalagstapeten i all sin glans och berättar om våra vedermödor sedan starten 1983 tack vare en samarbetsvillig gammal iMac.
Vilken rysare! Och heja Mac, som faktiskt är hyfsat retrokompatibla, när det gäller. Men det vill ju till att det går att knö in disketten rent fysiskt, vilken inte är möjligt på den här lilla maskinen, som inte ens har CD-station. allt är tänkt att strömmas från något moln och det kan kännas lite nervöst ibland.
Men vilken tur att ni kunde få rätsida på er Bayeux-tapet! Den måste vi väl komma och kolla på under sommaren.
Jag har kvar en gamla LCII (?) som SkogsGurra förmedlade en gång i tiden, den funkar och äter bara disketter. Färgbilder är ingen idé för det var inte uppfunnet på den tiden.
Å den maskin kommer jag ihåg lite och söt och så hade den
nån slags skärmsläckare i form av små rara katter som for runt och pysslade. Det var allt bra länge sedan.
Varför har man inte sparat på åtminstone varannan Mac. Ett litet Macmuseum kunde man väl ha hittat utrymme för någonstans…
http://www.datamuseet.se/
Och ett nördcafé till och med!
jag har en million (eller fler) disketter, men jag faktiskt en dator som kan läsa dem – men jag har ingen skrivare som passar till den, och kan inte mejla från den – dessutom har jag faktiskt några ”floppy discs” men de kan jag inte kika på…
Det finns nog en del saker som skulle vara bra att ha, både på disketterna och på ”flopparna” – men man samlar på sig en massa smörja också.
Margaretha
som knappast
ta’r sig tid att
sitta ned och
se vad som finns
på disketterna
Det är ju problemet när det blir för mycket. Till sist orkar man inte kolla. Budskapet från arkivarier är alltid att man ska gallra vid källan, inte ”sen”. Men jag har nog inte träffat många arkivarier som faktiskt gör så. Och ändå har jag träffat väldigt många arkivarier.
Kolla med sonen, det finns säkert någon secondhandmarknad för sånt och någon blir överlycklig.
Någon berättade för mig att papper innehåller blekmedel och att det fortsätter att vara aktivt och bleker med tiden bort texten. De första romanerna som trycktes med fotosättning på klorblekt papper börjar bli lite tunna i texten. (jag förutsätter att SG rättar till alla sakfel) Det blir till att skriva på arkivpapper.
Arkivbeständigt papper OCH bläck, ja. Annars är det liksom ingen idé.
Det finns säkert någon äpplefantast som skulle tycka att du är himlens svar på bön om du kommer med ett batteri. Kommer osökt att tänka på äldre herrar, Guillou och Lundell, som samlar på gamla skrivmaskiner så att de kan plocka delar.
Släng ut en annons på Blocket, bortskänkes mot annonskostnaden. Brukar funka på det mesta.
Ja, jo, det får nog bli blocket till sist, för det bär emot att slänga en grej som kostade över tusenlappen. Men jag tänkte att jag försöker denna enklare metod först.
Digital information, liksom rensande i gömmor. Ämnen nära mig. Lever i ett 99% Machushåll – alla Macar finns inte kvar från de senaste tjugo åren – men de första… Sist jag startade min Classic II så var jag förvånad över hur snabbt man kunde sätta på och stänga av den – inte mycket minne där.
Kungl. biblioteket diskuterar såna här migrationsfrågor – dvs. migrera info från ett format till ett annat. Eftersom digital lagringsmedia har så kort historia, så vet man inte hur stabilt och långsiktigt det är. Jag tror att den digitala pliktleveranslagen ligger på is…
Fördelen för min del med allt dessa infovaskande i gömmorna, är att mitt bagage blir lättare och ibland klarare: mycket är glömt, men det viktigaste finns kvar i mitt huvud. Eller utskrivet på papper – där håller både jag och KB med dig, Karin.
Tack för igår, jag önskar dig en härlig sommar :-)
Kram, Erika
Det känns ju lite nervöst att varken KB eller Riksarkivet egentligen har något svar på långtidslagringen av digitalt material. So, paper it is. (Vilket ju är lite knepigt för dem som byggt upp databaser som är svårutskrivna i pappersform, men något sådant problem har inte jag.)
Tack själv och god sommar! Ta gärna en sväng åt Horndalshållet om andan faller på!
När utvecklingen går så snabbt som den gör så kan det bli riktigt invecklat att försöka bli av med ett nytt men gammalt batteri. Jag har också haft en Mac tidigare, men den dog den med…väl använd.
Jag läste mina bloggvänners rubriker i min högerkolumn i morse och fick mig dagens leende. Batteri, någon hos dig och Slut på batteriet hos Lyckliga Praliner.
Ni borde kanske ta kontakt?:)
Kul med Lyckliga praliners batteribehov! Tyvärr är det nog fel sort som jag har att erbjuda…