Redan fredag! Galleri fredag har vatten som tema denna vecka och jag funderade på att skriva om hur man förr lyckades använda kraften i varje bäck och strömmande vatten. Men nu ser jag att syrran tagit hand om den aspekten på ett mycket bättre sätt och ser mig om efter annat vatten.
Se där ja, där ligger ju den där bunten med vattenförsök. Men dom är ju inte… Det är ju bara… Okej, då, ni får ta det som det är. Jag har då och då försökt måla vatten. Det går sisådär. Och hur jag än skapar raka horisonter med hjälp av en vattendroppe som man snabbt låter rinna över den lutade pappersytan, så händer något sedan när jag målar, så att horisonten blir buktig. Ibland åt fel håll. Här några exempel.
Försommar, Korsika – väldigt svajig horisont
Juli, Il Brigantino – borde vara mer djup och sug i den där vågen
Juni, Skagen – var är blänket?
Augusti, kärrmark – inte tillräckligt vått
Äsch, det här är ju knappt ens vatten, bara en blåaktigt yta!
Kanske skulle ta tag i det där igen, det där med vatten…
Och för att ni ska förstå hur jag menar skickar jag med ett utsnitt av Zorns målning Sommarnöje. Han kunde det där med vatten, han!
Övriga Fredagsgallerister finns listade hos månadens temavärd, Annika.
Är det det här som kallas att gå med håven?
Verkligen inte! Jag vill, vill, vill få in den där skickligheten som handlar om tusentals timmars övning, så att man kan fånga vattnet så där levande, skiftande genomskinligt. Det är väl bara att öva tusentals timmar… Jag menar om man jämför med Zorn. Eller Lerin, så ser man att jag har en del kvar att lära.
OK, förmätet kan man väl säga, att jämföra sig med dem. Men strävansmål måste man ju ha.
Malin, du snodde min replik
Men Kicki, du snodde ju mitt tema, så vad ska en stackars fattig flicka göra?
F’låt
Jag köper de två första direkt!
Zorn i all ära, kommer man bara förbi kullorna och rikemansporträtten så är han genial.
Annars brukar jag tänka Aivazovskij och Turner om havsvatten, i alla fall.
Gulligt av dig, men jag tror du skulle bli besviken. Det där akvarellerna är små fnuttiga skissbitar bara och de ser faktiskt bättre ut på skärmen än i verkligheten.
Ja, Turner förstås, för riktigt levande havsskildringar. Men det jag vill åt är Zorns fullständiga behärskning av akvarelltekniken som gjorde att vattnet inte blev bara yta utan också djup. Och vått!
Jaha, ja…här ska man vara snabb ser jag, för jag tänkte också köpa de två första:)
Du kan ju!
Min svärfar var också väldigt bra på att måla vatten, borde nog ta bilder och visa någon gång i ett inlägg.
Och givetvis nog skulle det vara roligt att kunna måla vatten som Zorn gjorde.
Han var genial!
Ja, din svärfars målningar vill jag gärna få se!
Det här med att måla är väl som att spela fiol, tänker jag mig. Om man håller på tillräckligt mycket, övar dagligen, kan det med tiden blir riktigt bra, samtidigt som det ser lekande lätt ut.
Och Zorns bästa akvareller av vatten kan man bli stående inför hur länge som helst. Hur GÖR han?!
Fina vatten tyckte jag!
Du menar Zorns?:)
Man måste ju börja någonstans, men jag är mest bara frustrerad nu över att jag är så tröglärd. Som en liten läsarservice har jag lagt till bildtexter som berättar vad jag är mest missnöjd med.
”det tar förmodligen ett helt liv att lära sig måla ett perfekt hav.
OCH om man lyckas, och står där i slutet av sitt liv, kan man undra vad man ska med ett perfekt målat hav till”
Det läste jag i en stuga hos en konstnär på Fårö en ggn.
SÅ sant.
men jag tycker att du har lyckats riktigt, riktigt bra.
Trevlig helg!
Jag skulle svara den där konstnären att det ju är så kul när det funkar, när man får till något som man nästan är nöjd med att det är sporre nog att fortsätta. Att det är själva samspelet med färgerna, med pappret, med motivet, som är poängen. Färdig blir man nog aldrig, för det vore för trist!
Trevligt helg till dig också!
Ja Zorn han kunde han! Men din Skagenbild var ju jättefin tycker jag! Akvarell är en utmaning! Ha en fin helg.
Tack – du med!
Gör som Zorn, fotografera av motivet och måla av fotot. Det är väl inte så kul att sitta vid en blåsig strand och måla av ett motiv som hela tiden ändrar sig.
För övrigt tycker jag att du är onödigt kritisk. Men det är väl med det där som med mina spelssjalar, jag Ska klara det.
Parallellen med spetssjalen är intressant men missvisande. Din spetssjal är ju jättefin!
Men vaddå foto? Det fanns väl inte färgbilder på den tiden? Och att jobba med svartvitt kan ju inte ha varit så värst mycket hjälp. Och jag vet inte om det skulle hjälpa med färgfoto heller. Målandet handlar ju mer om att se än om att måla. Och då måste man nog vara där.
Du är duktig du! Jag såg ett TV program om en konstnär som satt i Skagen varje dag och försökte fånga vattnet, men han saknade en dimension, sa han. Ja, nu kan jag inte återge exakt hur han menade, men det framgick att det var en utmaning, som jag nästan uppfattade att han tagit till sin livsuppgift.
Förstår honom och önskar att jag hade den där ihärdigheten som nog krävs. Eller talangen om man har riktig tur.
Jag tycker dina målningar är toppenfina! Speciellt den andra, med den ”rullande” vågen. Själv skulle jag aldrig klara av att måla sådär bra!
Hoppas du får en fin helg!
Jag kämpar på med tekniken. Och beundrar dina fina vattenbilder. Oj, vilken påpasslighet med kameran, känsla och teknik!
Men jag gillar dina målningar! Jättemycket! Önskar jag kunde måla men jag har ingen sån talang…
De ser mycket bättre ut på skärmen än i verkligheten:)
Om jag vore så självkritisk som du skulle jag inte måla en enda tavla till. Det är ungefär som om jag skulle lägga av att spela efter att ha hört Lang Lang…
Jag tycker dina akvareller är helt underbara, allihopa – visst är det vatten som du har målat! Det är bara att fortsätta. Ju mer man målar ju bättre blir man. Åtminstone ser jag det på mina alster.
Anledningen till att jag inte har börjat att måla förrän nu var att jag blev helt knäckt när jag läste konstvetenskap 2001. Inte så mycket av Zorn som av alla härliga impressionister och andra.
Nu har jag glömt det mesta och bryr mig inte. Jag kommer aldrig att bli någon ny Matisse men jag tycker det är spännande att se hur min målning växer fram. Vilka nyanser det kan bli plötsligt och hur det blir helt annorlunda än jag tänkt från början.
Det är verkligen underbara färger i de sista akvarellerna. FORTSÄTT ATT MÅLA!
Du kan ställa ut på Kanalmagasinet i Söderköping nästa år. Du får bo hos oss. Jag ska berätta mer om det i mitt kommande lördagsinlägg.
Kram
Jomen man kan vara självkritisk OCH måla. Men jag vet vad du menar. När jag ser utställningar av bra konstnärer blir jag oftast inspirerad, men ibland känns det mer som att det är ingen idé för andra har redan gjort så mycket och så mycket bättre än jag någonsin kommer att göra. Men det är ju själva målandet som är poängen, mer än resultatet.
Roligt att få se dina bilder!
:)
Nu är du väldigt hård mot dig själv. Du är ju fantastiskt duktig! Att mäta sig med Zorn är att sätta nästan ouppnåeliga mål. Mät dig med mig så är du en stjärna. ;) Det var kanske lite fånigt, men du fattar va?
Fast man vill ju hela tiden bli bättre, eller rättare sagt, det man ser framför sig är alltid något annat än vad det sedan blir på pappret eller målarduken. Och det är väl därför man fortsätter…