Här är vintern. Den lufsar omkring vid Mosebacke torg och känner sig lite impopulär. 
Den ser allt tröttare ut, verkar inte riktigt orka längre.
Och här ser vi hur vintern rasat, några dagar senare. När jag ser den lilla högen får jag dåligt samvete att jag önskat den all världens väg, denna ovanligt kalla vår.
Det är ju nästan som år 536. Forskarna Stothers och Rampino har upptäckt att olika antika författare har skrivit om våren 536. Solen var ”kraftlös, liksom skymd. ’Vi förundras över kroppar som inte kastar någon skugga mitt på dagen’ och ’luften har tjocknat genom något slags blandning; varken himlakropparnas naturliga färger eller deras värme kan tränga igenom, som om vi såg dem genom ett spänt skinn.’”
Sommaren kom aldrig. Det blev missväxt och folkomflyttningar, även i våra trakter. Och när man i dag kan läsa av borrkärnor från Grönlandsisen, som ett slags årsringar, hittar man kring 536 ett lager sulfat. Det tyder på nedfall från ett stort vulkanutbrott, med ett askmoln som överträffar alla utbrott från de senaste 3 000 åren. Det året rasade vintern aldrig riktigt ut.
Skulle det hända idag vet vi i alla fall (förhoppningsvis) vad det är frågan om och att det (också förhoppningsvis) går över. I alla fall om det är askmoln. Klimatförändringarna är en annan sak.
Det är Byfånen som hållit oss med inspirerande teman under april (tack för dem!) och lördagsbloggare är: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Ja, dom svarta stackars snökroppar som syns här och där är ett synnerligen bra tecken för att vintern rasat! Här har vi en allmänning där plogbilen tippas all snö – och grus. Där ligger en grustyngt snöhög och kämpar och jag undrar om ens gräset kommer orka upp genom allt grus som spritts ut. Ha en skön lördag, här strålar solen och våren hörs!
Det är väl nödvändigt med gruset, antar jag, men inte blir det några roliga snövallar för barnen att bygga snögrottor i, det blir det inte.
Skönt med liiite värme och mycket ljus, äntligen!
Bara för jag skrev så har nu kommunen borstat (!) av gräsmattan från grus och nya strån kan lungt komma upp! Heja kommunen, för en gång skull!
Där ser man. Blog power!
Vadå för en gångs skull? Pysse, det hedrar dej att du säger heja, men du är alldeles för klok och snäll för att påstå att det enda vettiga ”kommunen” gör är att sopa av en gräsmatta. Om du har anledning att tycka kraftigt illa om den tekniska avdelningen eller Park&Miljö eller den entreprenör som hanterar snöröjningen (20 kr på att det är NCC) får du vara mer precis. För en av anledningarna till att jag verkligen blir GALEN på mitt jobb är den ofta osakliga, okunniga, orelistiska men ständiga kritik och slentriantrivselgnäll ”kommunen” i största allmänhet åker på. Det gnälls för mycket, och kans för lite.
Ibland försöker jag förklara, nyansera; snöröjning, LOU, likställighetsprincip etc. Och en vacker dag kommer jag att börja skrika. ”OM DU DROG IN LITE MER CASH TILL VÅR GEMENSAMMA KASSSA SKULLEREINTE VA NÅT JÄVLA PROBLEM Å SKYLL DEJ FÖR FAN SJÄLV SOM RÖSTADE JA TILL EU!” Det lär vara den dagen jag byter jobb.
Puss. Nu går jag ut och staplar lite ved.
Oj då! Lite trånga skor?
Vi har faktiskt ett problem med de kommunanställda. Det verkar som de mer och mer ser arbetet som en försörjningsinrättning och mycket som de själva ska/borde hantera hyrs det in konsulter för. I en privat verksamhet skulle det inte fungera.
Att hyra in organisationskonsulter, som faktiskt kostar mer än vad jag gör per timme, och som inte gör annat än ställer till det så att verksamheten avstannar och det hela måste göras om efter några år medverkar inte till att grundläggande uppgifter sköts bra. ”Det finns inte pengar till det” är en alltför vanlig replik.
Det är möjligt att det problemet är fullständigt obekant i din (kulturchefens) kommun. Vi andra ser det ganska ofta och är ganska trötta på fenomenet. Det är inget slentrianmässigt gnäll.
Det ska fan vara teaterchef, jag menar kulturchef… Fast det beror ju på. Jag förstår innerligt väl att man kan bli trött på att allt är ”kommunens” fel. Samtidigt som jag önskar att man slutade sänka skatterna här i huvudkommunen. Pengarna räcker inte till det som ska skötas med gemensamma medel och nerdragningarna går hårt fram, kan jag konstatera i min omgivning.
Dessutom – som SG påpekar – tar inhyrningskonsulterna en allt större del av resurserna.
Och upphandlingsförfarandena slutar till exempel med att vi har besynnerliga fordon (polska skördetröskor från femtiotalet?) slamrande nätterna igenom utanför fönstret. Jag har studerat arbetsmetoderna ibland, eftersom det ändå inte går att sova. Billigt är det kanske, men också helt hjälplöst, som snöröjning betraktat. Men i en helt annan, mindre kommun, där jag vistas alltsomoftast är snöröjningen föredömlig. Så det är lite skillnad på olika.
Intressant om våren 536. Kul hundbild – det ser verkligen ut som en lufsande hund. snöhögarna här var ovanligt envisa, men nu är allting borta i alla fall. Trädgården visar sig i alla sin sorglighet efter att snön försvunnit och bara skriker om att bli ompysslad, gräsräfsad och gräsgödslad. Plattarna på innegården vädjar om att bli rena från mossan. Det blir väl inget av i år heller…
”Sommaren”, brukar brorsan säga, ”sommaren är den årstid då det som inte blev gjort förra året inte blir gjort i år heller”.
Tyvärr blir det sannare varje sommar som passerar.
Det är aldrig för sent att ge upp!
Aldrig trodde jag att jag skulle tycka synd om en liten snöhög.
En finurlig sväng på rasandet…
Och intet nytt under solen, med tanke på hur det var för 1500 år sedan, men jag minns
förstamaj-parader i snö. Ändå gick man med knästrumpor på, för det var vår…
Ja, knästrumpor på första maj var ju en principsak. Även om man pulsade fram i nyfallen snö!
Jag hittade en bild på en majviska och har uppdaterat mitt eget inlägg utifall att du vill titta in:)
Tack! Sådana där viskor sätter ju färg på firandet! Vi har nog inte sådana, vad jag har sett, men firandet varierar ju i vårt land så vem vet.
Tänk att några ynka snörester kan resultera i en mindre debatt om kommunansvar och inhyrningskonsulter. Så det kan bli. Själv undrade jag mest om det är någon sorts konserveringsmedel i vissa snöhögar.
Det är det, absolut. Konserverade, envisa snöhögar som ligger till midsommar.
Bra sett, att hitta ett sådant fallerande ”snömonster”! Även om det än i dag är mycket vi inte förstår, har vi ändå kommit långt. Inte är det konstigt att det skapades massor av myter för att förklara naturens underliga beteende och ”lösningar” på hur man skulle blidka den.
Ja, jag har tänkt på det ibland när jag går i skogen utan glasögon. Förr när många inte hade några glasögon måste det ha vimlat av troll och andra varelser i skogen!