På väg till landet slog vi vad, redaktörn och jag, om sjön hade sköljt, som det heter i våra trakter när isen går upp.
”Tveksamt” sa jag, ”även om den nästan alltid brukar skölja den 27 april tror jag inte den har gjort det i år. För kallt.”
”Jo, nog har den sköljt”, sa redaktörn.
”Det är så kallt. Inga körsbärsblommor i Kungsan. I fjol blommade de för fullt den 24 april och i år är det fortfarande helt kalt”, sa jag (som tog ett kort i Kungsträdgården i förrgår men det är så trist att jag inte vill visa det utan jag visar förra årets kort i stället).
”Men sjön har nog sköljt”, sa redaktörn.
”Inte”, sa jag.
Men det hade den. Ett allra sista litet isflak kom seglande i sakta mak framför bryggan och sa hejdå. 
Och några timmar senare är det isfritt. Turligt nog för mig glömde vi att slå vad om något, så jag tar det förlorade vadet med jämnmod. Fast det var ju lite synd att vi missade skådespelet. När sjön sköljer blir den helt sjövild av förtjusning över sin nyvunna frihet. Vågorna går härs och tvärs ett tag, innan de samordnar sig och ser ut som de brukar göra.
Ni hade väl rätt båda – det var ju i alla fall lite is kvar. Underbart inlägg och underbara blåsippor – mina favoritblommor!
Kram och hälsa redaktörn som har en så positiv inställning till saker och ting…
Blåsippor ser så vänliga och förhoppningsfulla ut, på något sätt. En av mina favoriter också.
Sjövild!
Ett mera passligt ord kan man knappast ha för när sjön går upp, sköljer
NU är det vår!
Ja och snart får vi elda upp vinterbråten!
Där lärde jag mig något nytt! Nysköljd sjö.
En kollega berättade att han och hans bror brukade hoppa på isflaken på Svartån, innan den helt blev öppen. Det fick dom inte för sin mor, såklart, men drog sig inte för att ljuga lite. Så kom en fotograf förbi och fångade pojkarna på bild och när den hamnat på Correns omslag kunde dom inte ljuga mer.
”Sjön sköljer” är ett vedertaget begrepp, att den är nysköljd är däremot liksom ett lanseringsförsök av en ny ordbildning från min sida. Vi får se hur det går.
Och här sitter jag och trummar med fingrarna och är sur för att det är så ljust, jag som toklängtat efter ljuset. Men man tänder inte den gemensamma stora brasan förrän det blir mörkt. Tänk om man skulle ta och… nej. Det är nog ingen bra idé.
Mina isflaksjumpningsförsök slutade oftast med att jag plumsade i, men det skedde på hyfsat grunt vatten, så det var inte någon större fara. Men det gällde ju att smita in hemmavid utan att de våta kläderna märktes, för det är ju som du skriver: mödrar förstår sig inte på detta oförargliga nöje.
Karlskogaborna använder ett annat verb då sjön har blivit isfri. De säger att ”Möckeln ha rensa.”
Intressant att det är sjön som är huvudperson i dialektuttrycken (sjön sköljer eller rensar) medan det är isen som agerar på rikssvenska ”Isen har gått upp”. Nu har jag – som en kommentar till gårdagskvällen – publicerat ”Vårtalaren”.