Nillas tema för Galleri Fredag denna vecka är Porslin. Och då kommer jag förstås att tänka på den där kungen i Sachsen som samlade på sånt.
En kung i Sachsen samlade porslin,
men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde — tänk — mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig en mur, tänk, mot — en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
Från världens början — ja, så tycker ni.
Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan — hon står ännu bi.
Dikten är av Carl Snoilsky, krukan är från Mingtiden (1368–1644) och bilden från nätet. Övriga fredagsgallerister finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.
Man undrar om det inte finns folk idag som skulle kunna göra samma byte om det var möjligt.
Ibland tänker jag faktiskt på hur mycket som överlever en – dikten är en påminnelse. Tack för den!
Ingrid
Jag var rätt konfunderad första gången jag läste dikten. Måste ha varit i skolan i trettonårsåldern. Tanken att man skulle kunna byta människor mot prylar vad chockerande. Jag var mest bekymrad för de där soldaterna, eftersom den enda form av försvar jag kände till var vår egen värnpliksarmé. Hur skulle de kunna slåss för någon annan kung? Jag är nog fortfarande konfunderad, när jag tänker efter.
Men det är intressant att det är kungen i Sachsen som samlar på porslin, för det var just i Sachsen som man lyckades framställa sådan porslin som tidigare bara fanns i Kina.
Ha ha, vilket kul inlägg du har fått till! Jag har inte läst den dikten tidigare. Ha en fin helg!
Tack! Du med!
Jättekul inlägg.
Jag har inte heller sett dikten tidigare.
Ha en fin helg!
Måste vara en generationsskillnad. För när jag gick i skolan måste alla läsa den. God helg till dig också!
Shall I compare thee to a summer’s day?
Thou art more lovely and more temperate
Rough winds do shake the darling buds of May
and summer’s lease hath all too short a date
…
But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou ow’st
Nor shall death brag thou wander’st in his shade
And in eternal lines, to time thou grow’st
So long as man can breathe, and eyes can see
So long lives this and this gives life to thee
Otroligt självupptagen sonett av Shakespeare. Och karlfan fick rätt!
Shakespeare har alltid rätt. Även när han motsäger sig själv!
Memorera med musik, fungerar väldigt bra, för övrigt! Kan inte just några andra sonetter. Så för min del är det Lindberg som ska tackas för odödligheten.
http://www.youtube.com/watch?v=S7IPj7Jnac4
Med tanke på att krukan ännu står bi så måste jag säga att det var ett alldeles förträffligt byte! :-)
Ja om man ska fortsätta på poesitemat ligger det ju nära till hands att citera John Keats:
A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness;
Skulle gärna byta bort en hel massa arméer för en sådan kruka. Vad ska jag med arméer till? Men krukor!
Och det finns ännu häftigare krukor… Från Songperioden, till exempel (före Ming, ungefär 1000 – 1200). Den här skulle jag väldigt gärna vilja ha. Fast i brist på arméer att byta med får jag väl klara mig ändå.
Kungen av Sachsen måste väl ha varit August den starke, kusin till Karl XII. Jag har för mig att han var mycket intresserad av att få porslinsindustrin till sitt land.
Ja, just densamme, som startade Königlich-Polnische und Kurfürstlich-Sächsische Porzellan-Manufaktur!