Här är Tjabo tillsammans med syrrorna på Haga.
Gnuttan förser oss med lördagsteman denna månad och i dag är det Smeknamn.
Det finns Dodde, Noppe och Nufsan och liknande som tycks vara vanliga smeknamn inom välbeställda kretsar.
Det finns begripligare smeknamn som kungens: Tjabo. Det är romani och betyder helt enkelt pojke eller son. Passande på en lillprins och sen har det bara fått hänga med.
Här är prins Karl tillsammans med sin bror, prins Gustav och några andra studenter på föreläsning i Uppsala.
”Faralen” är ett annat kungligt smeknamn som jag tycker är lite kul. Så kallades en annan kronprins, som också hette Karl och som senare blev kung Karl XV. Han gav själv upphov till sitt smeknamn när han tillsam-mans med några studiekamrater i Uppsala diskuterade moral, apropå en moralkaka som någon i sällskapet tagit del av.
”Moral? Det kunde väl lika gärna heta faral”, sa prinsen. Och vips hade han fått ett nytt namn, ”Faralen”.
Och så ett smeknamn som fått ge namn år ett populärt gosedjur. USAs president, Theodor Roosevelt, kallades ”Teddy”. I november 1902 var han på björnjakt i Missisippi, tillsammans med några andra höjdare. Nästan alla utom Roosevelt lyckades skjuta en björn. Då fick några överambitiösa medhjälpare för sig att jaga ikapp en liten björnkrake som de band vid ett träd. Sedan föreslog de Roosevelt att han skulle skjuta den. Han vägrade förstås (vilken fullständigt galen idé!) och påpekade det osportsliga i förfarandet.
Historien kom ut och Washington Post hade en skämtteckning om episoden (Clifford Berryman ritade). En smart affärsman insåg att det kunde bli en populär leksak, så han bad Roosevelt om lov att använda namnet Teddy för en liten söt leksaksbjörn. Det fick han och det blev mycket riktigt en säljsuccé och Roosevelt blev omvald som president med god marginal.
Teman för kommande lördagar finns under rubriken lördagsteman i huvudet. Här är övriga lördagstemabloggare. Undrar hur de har det med smeknamn?
Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Teddy-historien har jag aldrig hört förut.
Nu kommer jag givetvis att tänka på den amerikanska presidenten i fortsättningen när jag ser en liten krambjörn. Skönt att han hade det vett de andra saknade.
Tjabo blev visst Tjabbe när kungen blev äldre, tycker jag mig minnas
Alla historielärares favorithistoria! Kanske du var sjuk den dagen? Jag tänker på den där björnhistorien ibland när jag ser politiker av alla slag göra bort sig, trots all mediaträning. Eller kanske på grund av? I stället för att reagera mänskligt, funderar de på vad det var det skulle göra just i denna situation. Be om ursäkt? Förneka allt? Le och upprepa ett och samma svar femton gånger? Och så blir det ofta så fel, så fel.
Jag har alltid trott att koalabjörnen var förebilden. Har det funnits två sorters gosenallar som fusionerats?
Precis. Urnallen var mer lik en björn, med längre nos och knappnålsögon. Nu ser dom mer babyaktiga ut. Större ögon och mindre nos. Kanske lite koalaaktiga? Men det görs alla möjliga varianter nuförtiden. Vår nalle (som eventuellt finns någonstans i Tvåbo) såg ungefär ut så här.
Nu ser jag bilden på er gamla nalle. Den ser precis ut som brorsans Lumumba. Jag hade aldrig någon teddybjörn, jag sydde mej en katt när jag var 5-6 år och döpte den till Kissen.
Jag sydde nallar när jag var 18 år. Flera stycken. Det är sant. En brun och en blå finns kanske kvar någonstans.
Det bruna finns tydligen närmre än du anar. (Se Hyttis kommentar!)
Ska genast hälsa på honom. En gammal kompis från 1958.
Jag känner att jag bör förklara min nalleproduktion. Vid ett våldsamt sammanträffande med ett par spårvagnar blev jag rätt illa tilltygad och hamnade gipsad på Södersjukhuset i några månader. Den enda terapi jag ansågs klara av i ryggläge med ena armen fixerad vertikalt var att sy nallar. Jag blev rätt bra på det och funderar på att ta upp verksamheten igen och konkurrera ut barnarbetarna i Asien.
Till lekterapin fick jag också gå när jag låg på sjukhus. Jag fick måla flaskor – med armen i gips.
Nu Pysseliten funkar din länk plötsligt – har du trollat?
Namnet Lumumba fick plötsligt helt nya dimensioner. Gulligt!
Jag var visst frisk den dagen. Faktum är att jag var i skolan alla dagar, för jag var lite ängslig för att vara ensam hemma … Nåja, allt kommer jag ju inte ihåg för det. Jag var faktiskt inne på att skriva om just namngivningen av alla gossedjur, det är nämligen den mest fantasifulla kategorin av namn jag vet.
Jo, det gäller att hålla rätt på gosedjur, dagiskompisar, sedan klasskamrater, låtsaskamrater och ännu senare alla hästarna på ridskolan och…
”Men nu satt du dig ju på Lulle!!!”
”Nej, jag lade honom åt sidan, kolla där.”
”Mäh, det där är ju Tulle. Du sitter på Lulle.”
Så jag reser mig upp och barnbarnen drar snabbt undan det som inte verkar vara någonting alls, men som enligt henne är låtsasbästisen Lulle.
Haha! Min dotter hade en låtsaskompis som hette Lillebror. Han hittade på allehanda bus. En gång fyllde han mormor och morfars bide till bredden tills det svämmade över på hela badrumsgolvet.
PK’s systerdotter var lite mer avancerad i namngivningen av sina låtsaskompisar: Nicklas, Picklas, Kicklas och Sven.
Fin namnsekvens där med en snärtig avslutning – Sven, kort och gott!
Åh, nallehistorien är fin. Tänker att det var så vår kulturminister skulle ha hanterat tårtan. Själv är jag urusel på att tänka på stället, men hoppas att jag skulle ha oskjutit och oätit. Smeknamn? Inga egna! Har ett så vanligt namn – svårgooglat, dessutom – att det aldrig har blitt något. Och tänker att det är rätt okej, för det låter fånigt när man ska kallas Plutten i vuxen ålder, tex.
Kulturministern skulle nog med fördel kunna tänka igenom ett och annat. Och apropå det, där har vi ju också ett intressant smeknamn!
Ja! Blubby! Åh. Och jag håller med om allt, förresten.
SGs bruna nalle bor i en garderob här. Jag försåg honom med ett par snickarbyxor enligt
sjuttiotalsmodet och barna döpte honom till ”Snickarollson med byxan bakåfram”.
Olsson ska stavas så.
Då blir SG glad! Och den blå nallen finns eventuellt hos syrran. Jag vill minnas att hon fick den. Själv var jag storligen imponerad av dessa textila mästerverk.
Den också!? Undrar var alla andra tog vägen.
Nej, jag har ingen nalle kvar men jag minns dramatiken kring orsaken. Och jag minns att det, enligt statistiken, inte var många som överlevde att bli påkörd av spårvagn. Så du hade nog tur.
Sixten, 8 månader, hälsar på. Han har nu fått ta över Ollson. Känns som Universum var lika gammalt. Om man säger.
Gulle!
Fredriksson i all ära. Här en annan teddybjörnssång med country-ton.
http://www.youtube.com/watch?v=KeiA2XTca9g
Aj. Så fint! I’d have a sewed-on smile … Aj igen.
Tack Örjan, vilken sorgligt vacker sång!
Björnjakten var ny för mig men att Roosevelt lånat sitt namn till nallen visste jag från mitt år i amerikansk skola. Jag känner en ursvensk yngling vid namn Ted som blir vansinnigt arg om man kallar honom Teddy.
Teddy har ju dessutom i överförd bemärkelse gett namn åt luddigt tyg.
Många smeknamn har uppkommit genom att barnet själv eller jämnåriga inte kunnat uttala det rätta namnet. Sen börjar (dumma?) vuxna att använda samma och så sitter det fast.
Om du berättar för Ted att en av USAs populäraste presidenter kallades Teddy kanske han kan acceptera det som smeknamn? För han lär få höra det om och om igen!
Tack för den roliga historielektionen! Hade inte hört att Roosevelt faktiskt hade godkänt namnvalet, vilket jag säger en del om mannen på något sätt.
Han var antingen ett PR-geni, eller helt enkelt en klok person. Jag tror på det senare.