En liten värld föreslår Gnuttan som lördagstema idag. Miniatyrer tänker jag då.
Och därför sitter jag här och läser bibeln på lördagsförmiddagen. Det är inte så ofta. Själv har jag några kopior av indiska miniatyrer, och kanske någon persisk. Jag har dålig koll på vem som gjort dem och vad de exakt föreställer, men vackra är de.
Den här skildrar någon episod ur Krishnas liv, troligen då han som herdepojke flirtade med alla traktens flickor. Att han är blå visar att han är helig, tror jag. Han var ju en avatar av Vishnu, som är en hinduisk övergud. Lite som Jesus är en avatar av Gud, alltså.
De persiska miniatyr- målningarna är de mest kända och influenserna sträcker sig kors och tvärs mellan Kina, Indien och länder som nuvarande Iran och Azerbaijan. De är vackert komponerade, med många dekorativa detaljer, fint balanserade och med fantastiska färger. Motiven är allt från jakt och krig till kärlek och hantverk.
Den mest framstående miniatyrmålaren är Kamal al-din Bihzad, som levde under 1400- och 1500- talen.
Han intresserade sig också för hantverk och andra vardagliga motiv.
Den här miniatyren från bygget av borgen Khavarnaq anses banbrytande.
Och här har vi ett slagfält med den förvirrade mängden av människor och vapen och hästar som sannolikt präglade den tidens bataljer och slagfält långt in i våra dagar.
Och hur kommer det sig då att jag måste plocka fram bibeln? Jo det beror på ett mytologiskt djur som dyker upp allt som oftast i miniatyr-målningarna. Det kallas ”buraq” och ser ut som en liten bevingad häst, med påfågelsvans och med kvinnoansikte.
Det var med hjälp av en buraq som Muhammed kunde ta sig till sjunde himlen för att förhandla med Gud, eller Allah om det där med hur ofta man skulle vara tvungen att be. Han lyckades rätt bra i den förhandlingen, måste man säga. Gud går ut hårt med att femtio böner om dagen kan vara lagom. På hemvägen träffar Muhammed Moses och han skakar på huvudet. ”Det orkar dom aldrig. Högst fem!” Så Muhammed återvänder till Gud och förhandlar ner bönekravet till fem. Snyggt jobbat kan man väl säga. 
Men så stöter jag på uppgifter om att Abraham också tycks ha fått låna samma buraq, eller kanske en annan? Han hade ju sin fru Sara och dessutom barn med den tidigare tjänsteflickan Hagar, som Sara drivit iväg. För att kunna ta hand om sina båda familjer använde Abraham sig av en buraq som färdmedel. Nej så står det väl ändå inte i bibeln? Kanske i koranen? Måste kolla. Återkommer om jag hittar något. Eller kanske någon vet?
Små världar kan man också hitta hos de övriga lördagsbloggarna som är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, och Pysseliten
Den lilla världen, är väldigt intressant och som jag ser och tror så kan den bli hur stor som helst. Tänk vad man lär sig på bloggen, hur mycket som helst.
Tack, själv skriver jag mitt inlägg, troligen på söndag
Ha en fin helg!
Det lilla i det stora och det stora i det lilla… Ja, så är det ju. Miniatyrerna speglar världsreligionerna och historien.
Vilken spännande liten värld från den stora världen du skriver om och ilustrerar. Väntar spänt på fortsättningen.
De där miniatyrerna skulle man kunna doktorera på många gånger om. Från slutet på 1100-talet och fram till höjdpunkten på 1500-talet finns hur många som helst över ett jätteoråde, med olika inriktningar och de kryllar av symboliska innebörder. Jag kan ju egentligen ingenting om dem, men tycker att de är vackra.
Oj, fem böner om dagen! Det hinner man om man får gå ifrån lektionerna i skolan har jag förstått.
Jobbigt under pressade förhållanden. Akut trouble-shooting mår inte bra av dessa ständiga avbrott. Råkat ut för det i Egypten, Malaysia och Indonesien. Det vara bara att finna sig i det. Tror inte att det kommer att leva kvar så länge till. Inte i industrialiserade områden.
Som sagt: se kommentaren till Pysse här nedanför!
Pysse, tänk om det blivit 50 böner om dagen, som gud tänkt sig från början!
Va? Han måste haft en riktigt dålig dag.
Alternativt var Muhammed i högform i den förhandlingen.
Abraham var ju också rätt bra på att pruta hos Gud (1 Mos 18).
”Jesus är Guds avatar”. Den gillar jag! Jag har inte sett det så förut.
Oj, nu måste bibeln fram igen!
Synd att jag inte visste något om de här miniatyrerna när jag läste konstvetenskap. då hade jag kanske fortsatt och skrivit en C-uppsats. Det hade varit väldigt roligt tror jag!
Ja, det är en spännande värld och väldigt vacker, dessutom.
Spännande inlägg. Historien är alltid intressant både i lilla och stora världen.