Den märks verkligen i bokhandelsfönstret, silvervit, glänsande. Men svårfångad på bild. Först lade jag boken i scannern, men det trivdes den inte alls med. Såg bara platt grådaskig och tråkig ut. Sedan försökte jag fotografera den och hur jag än gjorde kom min egen spegelbild med på bokens framsida. Som om boken vill säga: Jag ser dig, det här är du.
Titeln är vacker och mångtydig: Vitsvit.
Författaren heter Athena Farrokhzad och hon har skrivit – vitt på svart – om vad hennes mor sa, vad hennes far sa, vad hennes bror och mormor sa. Hon lägger en mosaik av röster som speglar henne i det samhälle hon kommer från och det hon hamnat i, där man får syn på sig själv. Precis som omslagets spegeltema.
Helst skulle jag vilja citera hela boken, men det skulle nog inte Bonniers förlag gilla. Här kommer några rader.
Min far sa: Om det gick att tävla i martyrskap skulle din mor göra allt för att förlora. Min mor sa: Hjärtat är inte som knät som kan böjas av fri vilja. Min bror sa: Någon gång vill jag dö i ett land där människor kan uttala mitt namn. Min mormor sa: Skriv så här Mödrar och språk liknar varandra i det att de oupphörligen ljuger om allt Min far sa: Först när du förlåter den som angett dig vet du var våld vill sägaI något som liknar ett förord skriver hon: ”Min mor fyllde genast huset med prydnadstomtar/ Vägde plastgranens för och nackdelar mot varandra/ som om problemet vore hennes.” Och: ”Min mor lät blekmedel rinna genom syntaxen/ På andra sidan skiljetecknet blev hennes stavelser vitare/ än en norrländsk vinter”
Vitsvit. Sviter av vitt. Den är bra.
Spännande – den låter som om den är värd att leta efter på biblioteket – eller tjata på biblioteket om…
Förhoppningsvis har biblioteket insett att de ska köpa in den, men annars är den absolut tjatvärd!
Så fint du beskriver bokens innehåll!
Jag vill också läsa den. Nu. Måste ta reda på om den finns här
Karin
Gör det! Och om den inte finns kan jag tänka mig ett långlån över Ålands hav.
Åh, citatet om martyrskap är ju briljant!
Mycket briljans i den boken!
Jag såg henne på teve. Vilket språk och vilken inlevelse. Dina citat gör mig ännu mer sugen på att dyka in mellan pärmarna.
Ja, där fick de lite slitna begreppen ”stark närvaro” och ”gå genom rutan” en övertygande manifestation.
Åh, jag önskar att jag läste lite snabbare. Jag kan hålla på med en bok i ett halvår, jag tror att jag metaboliserar formuleringarna sakta. En typisk deckare blir läst på en helg, men då är språket vardagligt.
Just den här boken (Vitsvit) ska med fördel metaboliseras långsamt, för den är så tänkvärd. Det är Thorfinns bok också, men det upplägget är mer åt bladvändarhållet.