Med smaklökarna i högform, gomseglet spänt, saliven kalibrerad och luktsinnet i topptrim tar Semmelmannen ansvar för vår semmelupplevelese även i år. Det ska vi vara tacksamma för. Semmelman är inget man blir, det är något Semmelmannen är. Vi får inblickar i semmelkampens hårdnande värd och vi får veta att semmelfavoriten Tösse petats ner till en pinsam sjätteplats i den Baka-festival som Semmelmannen också påpassligt rapporterar från.
Semmelmannen är ingen rigid typ. Han är en sökare och han menar att alla semlor ska ha en ärlig chans, eller som han själv uttrycker det: ”Semmelmannen /-/ varken utesluter eller dömer någon. Men man kan med fog hävda att med över 80 olika stockholmssemlor under bältet vilar sig åtminstone inte eder ödmjuke Semmelmans åsikter på förutfattade meningar utan ett grundläggande fältarbete.”
Semmeldjungeln är verkligen inte att leka med, men tack vare Semmelmannen har vi en rimlig chans att undvika några av de faror som lurar.
Han är ständigt vaksam mot avarterna. Syntetisk bittermandelolja. Bullar utan kardemummasmak. För lite salt i degen. Margarin i stället för smör. Konstgjord grädde. Dekorsocker i stället för pudersocker. Torra lock. Utspädd marsipan i stället för äkta mandelmassa. Till att börja med.
Låt Semmelmannen ta dig vid handen och leda dig på de rätta semmelstigarna. Här hittar ni honom.
Snyft! Det får nog bli ett semmelfritt år i år är jag rädd….
EN semla tänker jag tillåta mig. En mini. Och så en promenad på det!
Vad är det som är så speciellt med semlor – för nog finns det godare kalorier, om man ska slå sig lös? Är det nostalgi, eller det faktum att alla talar om dem? Eller har de stackars bakverken fallit offer för kommersguden? Jag antar de är rätt dyra, och de faktum att jag hellre äter en ostmacka än tvingar ned en semla, har inte med min fråga att göra – jag tycker att det är märkligt att så många kan bli lyriska över en semla. Masshysteri, semmelhysteri, mandelmasshysteri…
Margaretha
Ja, något är det, men vad? Jag är väldigt förtjust i semlor och själv lite konfunderad. Är det för att det var något som man fick som barn i en annars rätt osmarrigt tillvaro? Nej, mammas sockerkakor, kanelbullar, mm var ovanligt goda, men ändå framstod semlorna som något extra. Är det kombinationen av inte alltför söt bulle, fluffig grädde och koncentrerad sötma i mandelmassan? Mmmm…
Där är vi av samma åsikt. Semmelsnacket står mig upp i halsen. Kan det vara så att Sverige alltid varit lite ankdammsaktigt och ingen vågar ha en avvikande uppfattning?
Jag har vägrat semla sedan jag började tänka själv. Kladdigt, opraktiskt, ogott, onödigt.
Men SG! Jag är chockad!! Menar du, MENAR du att de semmeluppoffringar jag gjorde i min barndom till din förmån var helt förgäves? Att du lite motvilligt tryckte i dig en till som en ren principsak? I så fall kräver jag mina semlor tillbaka. Och de ska vara från Petters affär i Horndalsbyn.
Jag minns att mina protester faktiskt tog sin början redan vid den tidpunkt du nämner. Petters semlor var nog bra. Men det var knepigt med haussningen. Kändes småfalskt.
Som sagt – giv mig mina semlor åter!
Lyssnade just på Nordengren & Epstein. Där berättade en tjej om sin syn på semlor. Den sammanfaller med min.
Så utomordentligt trendigt och rätt i tiden, SG. Jag har förstått av mina mer Facebookinsatta bekanta att den rådande FB-trenden i år är att dissa semlor. Men otrendig och föga lyhörd för flockens påbud som jag är biter jag mig fast i min semla. Det gör jag.
Råkade även höra det inslaget.
Tilläggas bör att även (den anonyme)Semmelmannen intervjuades i samma inslag.
Han beklagade tjejens erfarenheter och undrade direkt/indirekt om hon även provat någon av honom prisad semla.
Jag tror det kan förklara SG:s semmelskeptiska inställning (om än inte min semmelentusiasm). Man har fått en dålig produkt. Torr bulle. Fejkgrädde (men fanns det alls på femtiotalet?) hård klump mandelmassa. Inför denna trista skapelse ska man vara entusiastisk. Vilket jag var. Men inte SG. Men varför i alla glödheta platser skulle han då äta upp mina semlor också? Jag gillade dem ju, med alla deras fel och brister. Han tyckte inte om dem.
Well, life is a mystery.
VA!?
En själsfrände, så angenämt!
Eftersom jag var på resande fot i går (eller heter det resande rumpa, när man passivt låter sig transporteras?) hade jag tid att grunna på semmelhysterin. Kan det vara så enkelt som att man bara får äta semlor en gång om året (fast så är det ju inte längre). På samma sätt som många fnissar och glorifierar alkohol, så bygger man upp något stort som inte finns. Jag är tefantast, men ibland undrar jag om inte tanken på den mysiga avkopplande testunden, gör den större än den i själva verket är.
Margaretha
alias
dr. Semmelweise
Tror mycket på din analogi med alkohol. Men där är jag ganska aktiv. Trendsättare i baren på Waldorf Astoria nyligen genom att introducera Dry Martini med TRE! oliver.
Så du tar igen på alkoholen, vad du förlorar på semlorna.
Du kanske kan skapa en semmeldrink.
Margaretha
som inte nyttjar starkare drycker än te – men det ska vara starkt
Vad är väl en semla på kondis….
Precis. Alldeles underbart!
Semlor är det godaste bakverket alla kategorier, hysteri eller inte. Därför är det aningens trist att ligga hemma förkyld när kollegiet mumsar på jobbet. Men det gläder mig mycket att ha vunnit bok! Tusen, tusen tack!
Boken kanske inte är fullgod ersättning för semlor, men kommer i alla fall i en postlåda nära dig, inom kort.
Hatar semlor/fettisdagsbullar/hetvägg.
Österrikiska Semmeln är något helt annat.
Synnerligen gott som brödtillbehör till Goulashsuppe.
Förlåt. Skulle vara frågetecken efter första meningen.
Hatar inte själv, men äter inte varje år.
Skulle baka surdegsdito idag, men annat inträffade.
Med inpiration och recept från surdegsälskaren Sebastien Boudet.
http://www.brodpassion.se/2011/02/jag-skulle-gora-vad-som-helst.html
Puh, Örjan *torkar stressvetten från pannan* jag var just igång med att läxa upp dig! Typ: semlor kan man tycka om, eller kanske inte tycka om, men hata? Really? Semlor??
Som färdledare i Kitzbühel i ett tidigare liv har jag fått mitt livs (och kommande livs) ranson av torra semmeln som tillbehör till trista soppor. Så nu är jag lättad att du lyfter diskussionen till en principiell nivå. Även om jag är lite tveksam till surdegssemlan måste jag nog säga. Men jag har inte kollat länken än, så jag kanske ändrar mig.
Mer om Sebastiens semlor.
http://www.brodpassion.se/2013/02/semlorna-som-gor-alla-tokiga.html
Obs han varnar, i kommentarerna, ovana surdegsbakare att prova receptet. Tydligen är optimalt aktiv surdegskultur av betydelse.
Har posten fungerat, och svartisarna kommit fram idag via ditt återanvända kuvert? Boxar-/poetboken blir eventuell kvällsläsning.
Postmannen ringde på och överlämnade kuvertet till redaktörn med orden: ”Det här verkar vara något värdefullt, så jag vågade inte knöla ner det i brevlådan.” Och det hade han ju alldeles rätt i! Tack och bock!
Smakmässigt värdefullt, men krossning hade i detta fall inte varit någon fara. Snäll och omtänksam brevbärare.
Semlan har landat, likaså en fin alldeles oläst (ser det ut som) bok. Tack Karin! Jag hade ju tänkt be dig leverera den personligen, men nu får jag istället be dig komma hit och se hur den bor! Ta med dig redaktören vettja, så kan vi äta semlor och lösa kluringar.
Länge leve semmeltraditionen!
Word, Pysse! Long live the semla!
Hurra för semlor och för mig som fick tag på en idag! Sedan måste jag bara fråga hur många tidigare liv du har haft, Karin. Du verkar ha hunnit med en h-i-m-s-k-a-n-s massa saker. Eller är du i själva verket 120 år gammal? Jag är impad oavsett.
Ett liv kan vara mycket kort och då hinner man med många.
Poäng där.
Semlor är gott. Punkt. Antagligen för att de inte finns hela året.
Men det där klegget i mitten, det kan jag vara utan.
Boken kom idag, tack! Har inte börjat än. Grattis till en fin bok!
Men! Klegget är ju själva semlans själ. Fast det måste vara väl avvägt, äkta mandelmassa, inte för hårt och gärna med lite kardemumma.
Semlor hörde jag inte talas om förrän ganska sent i livet. Hos oss heter det fastlagsbullar! Tyvärr har språket förflackats och semlorna gjort intåg men fortfarande vet folk vad fastlagsbulle är. Och numera vet jag att en semla är detsamma som en vanlig brödbulle. I alla fall på Åland.
Om fastlagsbullar tycker jag. Mycket. Dock inte så fanatiskt som Semmelmannen.
De bästa är f ö mina hembakta. Med kardemumma.
Min egen etymologiska förklaring i förra årets inlägg var tänkt som ett skämt, men en och annan tog det på allvar.
Såvitt jag minns har det ”alltid” hetat semla i mina hemtrakter i Dalarna, medan finlandssvenskan och södra Sverige verkar föredra fastlagsbulle. Och semla får då samma innebörd som semmel på tyska, väl? Dvs rund bulle.
Och det verkar som om barn idag inte tycker det är så märkvärdigt med semla. Barnbarnens mormor (alltså de barnbarn jag är farmor åt) bakade semlor år barnbarnen på fettisdagen, men de ville gärna ha en smörgås i stället!