Livets gilla gång är lördagstemat denna vecka, serverat av HeLena, bara sådär. Jösses, det är ju självaste livet det. När det går sin gilla gång, bara håller på, dag läggs till dag, när allt är som det brukar är det bra, men det glömmer man ju lätt.
Familj och vänner tar man för givet och så irriterar men sig i stället på någon dum typ som man knappt känner. Mat finns, men man nervösar sig för senaste larmet. Man är mest frisk men känner sig väldigt drabbad när man åker på någon dunderförkylning ibland.
Nejdå, jag är ingen missbelåten typ, tvärtom, rätt nöjd för det mesta (och jag tycker nog att Zandra Lundberg överdriver en smula, fast hon gör det på ett roligt sätt). Det jag försöker säga är nog att jag borde påminna mig själv lite oftare att vara tacksam över att livet faktiskt går sin gilla gång.
Övriga lördagsbloggare är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt
Du har helt rätt!
Och även jag borde påminna mig oftare om allt det som är bra mitt i när livet går sin gilla gång.
Vardagen är ju rätt spännande som den är, så det behövs egentligen inga starka specialeffekter för min del. Påminner jag mig då och då.
Åh, ja, för det allra mesta är det ju bra. Det går bra och trippar framåt och tänk om man kunde uppskatta det efter förtjänst?
Livets gilla gång borde ha en gilla-knapp.
Är det inte här som det ganska nötta uttrycket Carpe diem kommer in?
Är lite osäker när det gäller de där begreppen. Gilla gång är lite mer, je ne sais quois. Resignerat? Nej, nöjt. Det går sin gilla gång, bara. Det är som det är. Carpe diem känns mer rastlöst. Ut och fånga!
Har inte sett det så. Mera som att ”Var nöjd med det som är. Gläds åt det och vänta inte att det ska hända nåt jättebra imorgon”
Ja, om du syftar på gilla-knapp för gilla gång, då är det samma, på ett ungefär. Jag tänkte på ev skillnad mellan ”gilla gång” och ”carpe diem”.
Visst är det så. Det är viktigt att tänka över hur bra man trots allt har det och värdesätta alla de små trevligheterna i vardagen.
Carpe livets gilla gång:)
Jag såg ”Kristallgrottorna” på Kunskapskanalen igår och hoppade till när en av klättrarna sa om klättringen och riskerna att ”det är livet, man vill ju inte fastna i vardagens lunk”. Visst finns det kicksökande människor, som lever för de korta ögonblicken, men jag tror att många lurar sig själva att tro att vardagen är grå och trist. Det är vardagen som är livet!
Jag tolkar att vardagen som flyter utan större förändring har sin gilla gång och att man när man påminner sig om att det är det som är livet fångar dagen.
Just så!
Vardagen är inte så dum ändå:).
Lördag hela veckan skulle ju också bli vardag till sist, så det där växelbruket funkar bra, tycker jag!