Skulle det gå att göra en film om sexköpande män i Afrika? Om feta, europeiska medelålders män, som köper sex av unga afrikanska flickor. Om män som är fulla av fördomar och som förnedrar kvinnorna på olika sätt. Som tar för sig med nedlåtande välvilja och lysten nyfikenhet. Ibland blir de lurade, men de fortsätter med förnyat förakt till nya sexobjekt. De köper en svart flicka som födelsedagspresent åt en av kompisarna, ser till att hon klär av sig naken och dansar ”afrikanskt” på hotellrummet, inför fyra halvfulla karlar som dryper av rasism. Bara bristande potens räddar henne från gruppvåldtäkt. Skulle det vara möjligt att göra en sådan film?
Detta är handlingen i filmen Paradis: Kärlek av Ulrich Seidl, men med omvända roller. Kvinnliga sexturister i Kenya beter sig precis så svinaktigt.
Margarethe Tiesel spelar den något naiva Teresa, som dock redan i början av filmen faller in i mobbningsliknande kommentarer om ”dem”. I en inledningsscen sitter hon med en österrikisk väninna i hotellbaren och gör narr av den kenyanske kyparen. I bikinis som skär in i svällande bakar får man höra dem överträffa varandra i elaka kommentarer om hur enfaldigt kyparen beter sig och hur han skiner som en fläsksvål. Kan han säga fläsksvål? Under gälla skratt försöker de lära honom att uttala ”Ich sheine wie ein Schweineschwarte”.
En del filmrecensenter har framställt Teresa som uppriktigt kärlekssökande och annorlunda än väninnorna, men jag tycker nog att det bara är en fråga en nyansskillnader i så fall. Hon är kanske en smula mindre cynisk till att börja med, men gradvis manifesterar hon samma överlägsna manér, samma irritation och förakt som de andra.
En film utan hjältar och ljusglimtar, utom en liten, liten strimma i en slutscen när den kypare som hon hånade i början av filmen vägrar gå med på Teresas krav.
Filmen utspelar sig i Mombasa, där jag levt och arbetat som färdledare och dit jag återvänt som turist, senast för några år sedan. Jag känner inte igen det som skildras på bioduken. Det kanske pågår på andra platser.
Ska man se filmen? Ja, om man tror att man står ut. Det är en bra film, välspelad och med många minnesvärda scener som fångar turismens tristaste risker, tendenserna att göra kommers av precis allt.
Varför måste vita män vara feta, rasistiska och impotenta? Och allmänt svinaktiga?
Det måste de vara i mitt hypotetiska scenario om det ska bli en parallell till de vita, feta, rasistiska kvinnorna i filmen. När det gäller impotensen är parallellen inte hundraprocentig, det medges, men kanske ungefär åttioprocentig.
Jag har kanske skildrat filmen på ett otydligt sätt? Men den fråga som mal i huvudet när man ser filmen är: Hade det gått att göra motsvarande film med karlar i huvudrollen? Den är grym, i ordets ursprungliga betydelse.
Jo, jag fattade.
Men är så jävla trött på att vi killar, som egentligen är både lite rädda att inte duga och kanske bara vill vara kompis mesta delen av tiden, oreflekterat ska beskrivas som potentiella våldtäktsmän och svin.
Det är tydligen helt OK att kalla en äldre kille för gubbslem. Det är det ingen som reagerar på. Men om man säger något som en kvinna kan (kanske med lite ansträngning) uppfatta som en inte helt positiv kommentar. Då jävlar.
Lite trött på detta.
Det kan jag förstå, att du är lite trött på.
Men det är ändå så att några karlar beter sig rätt illa. Och i det här filmfallet är det några kvinnor som gör precis likadant och alltihop skildras så krasst och grymt som det är. (Se filmen!) Och det är ändå skildringsbart, på ett sätt som det troligen skulle kräva en ännu mästerligare regissör och filmskapare för att göra film av om det vore manliga turister. Det var bara det jag funderade över.
Och damer. Inte min. Där har jag inget att klaga på.
Men jag har sett hur den kvinnliga parten i en relation betett sig väldigt illa. Psykisk tortyr lämnar inga blåmärken. Hur många misshandelsmål beror på att mannen vill plåga och slå? Hur många beror på att han känner sig vanmäktig och till slut inte ser någon annan utväg? Och då handlar det inte om män med ”dåligt ordförråd” eller vad de kan beskyllas för. Utan om ganska schyssta killar som bara blir överkörda. Det finns många sätt att misshandla på. Svek, ekonomisk äventyrlighet, lögner, orimliga krav och en massa annan vardagstortyr. Jag träffar sådana killar. Dom är inte glada. Dom var glada. Men är det inte längre.
Börjar på ny tråd här nedanför, eftersom den här börjar bli lite smal.
Jag ryser bara av din belysande beskrivning. Undrar om jag klarar av att se den….
Grymhet av det slaget är så fruktansvärt och kränkande.
Om jag får möjlighet så måste jag se den, så känns det just nu
Tänkvärd, stark och ovanlig film. Och ingen filmmusik! Det gör att den känns väldigt påträngande, nästan dokumentär. Sevärd, som sagt, men otäck.
Jo, SG. Det är synd om människorna. Många män far illa i dåliga relationer. Många kvinnor också. Men det var inte riktigt det jag ville diskutera med anledning av filmen, utan hur man ser på sexköp. För det är vad filmen handlar om. Och jag blir lite förvånad över alla recensioner som försöker få det till att det är lite OK, trots allt, att huvudpersonen Teresa beter sig som hon gör. Det tycker inte jag att det är, lika lite som det hade varit OK om det varit en karl. Förnedring av medmänniskor är aldrig OK. Det var bara det jag försökte säga.
Håller med dig. Men jag känner att det är en ganska sned skuldfördelning. Och jag blir ledsen när jag ser den automatiska och oöverlagda reaktionen.
Hörde en gång en föreläsning där ”män” respektive ”kvinnor” byttes ut mot ”kreti” och ”pleti”. Det var väldigt nyttigt för man hör genast på ett annat sätt när inte redan ordet färgar tanken.
Nej, den filmen skulle jag inte stå ut med att se. Jag har läst och hört recensioner och mår illa av blotta tanken.