Karin på Pettas har givit oss en fingervisning (ursäkta!) om denna veckas tema, nämligen Pekfinger. Lördagsbloggarna finns här ovanför under rubriken Lördagtema.
Pekfinger heter Index på latin. Och det var också det ord som påven valde för sin lista över olämpliga böcker. Man kunde råka riktigt illa ut om man ägde eller förmedlade böcker som fanns på listan över förbjuden läsning.
Index Librorum Prohibitorum utarbetades under 1500-talet och som avskaffades först 1966.
Bacon, Balzac, de Beauvoir, Defoe, Descartes, Diderot, Flaubert, Galilei, Hobbes, Hugo, Hume, Kant, Locke, Machiavelli, Milton, Pascal, Rabelais, Rousseau, Zola, Sartre, Spinoza, Swedenborg, Swift, Voltaire… och många, många andra.
Där finns i stort sett alla större författare som blivit lästa genom århundradena och filosofer och veten-skapsmän (samt någon kvinna) som bidragit till att förändra vår världsbild. Marx, Nietschze, Schopen- hauer och Darwin står dock inte på listan, men var förbjudna ändå, eftersom de var ateister.
Shakespeare klarade sig konstigt nog från påvens klandrande pekfinger, men har råkat illa ut på senare tid. En Midsommarnattsdröm har plockats bort från vissa skolbibliotek i Texas, eftersom det förekommer crossdressing och annat olämpligt beteende, som skulle kunna uppfattas som att man tycker det är OK för män och kvinnor att klä sig tvärtom.
I USA uppmärksammar man problemet med förbjudna böcker under Banned Books Week och mer finns att läsa här, på det tyvärr nedlagda nätantikvariatet Litteretro, som har några inlägg om bokcensur på sin blogg. Och här flimrar det förbi hundra böcker som mött restriktioner av olika slag under 1900-talets USA.
Tintin i Kongo och Lilla hjärtat då? Ja, jo, det förstås, men det känns som om det är rätt genomdiskuterat redan. Men om någon vill ta upp den debatten igen är jag gärna med!
Guds ställföreträdande finger alltså, undrar vad Gud tycker?
Hoppas han ger (gav) påven fingret och sa ”Up yours” eller något annat diplomatiskt.
Förresten var det en karl som blev mirakulöst räddad i grannkvarteret i hörnet St Paulsgatan och Götgatan i samband med någon olycka för många år sedan och i lokaldelen av morgontidningen kunde man läsa: ”Guds finger i ändan av Sankt Paul.”
Sånt är fint
Ja och jag hoppas att Sankt Paul gillade det också!
Kan det ha varit ”Bishop’s Finger” som avsågs? Aka ”Nun’s Delight”?
Jag förmodar att den lokale rubriksättaren var okunnig om sådant och bara tyckte att det var en jädrans (eller gudomlig) tur att den stackars mannen klarade sig. Han som råkade ut för olyckan, alltså.
På Söder? Bland tidningsfolk? Inte möjligt. Han visste nog.
Mera lokalt, men ändå ganska heltäckande var ju Entartete Literatur och Entartete Kunst.
Och då kommer vi in på detta att förneka och förbjuda. Och dagens inte alls tillräckligt debatterade bibliotekarieängsliga pekpinnar/fingrar. Tycker inte om det.
Politiskt korrekt – sällan äkta känt.
Ett av skälen till att jag tog upp kampanjerna mot banned books är att det framförallt är bibliotekarierna i USA som slagits mot censur av olika slag, så att de fått köpa – eller ställa tillbaka – sånt som misshagat makthavarna. De har visat civilkurage, ofta genom civil olydnad.
Pepparkakegubbar också!
Undrar också vad Gud tycker när hans ställföreträdande finger bestämmer så mycket om så mycket…..
Jag tror inte att han gillar’t! Hela Index över förbjudna böcker kom ju till dels för att tryckarkonsten gjorde att man kunde sprida böcker, men framförallt för att Luther tyckte att folk ska väl kunna läsa själva. Vojne, vojne sa påven. Då måste vi se till att folk inte läser vad som helst! I den matchen tror jag faktiskt att Gud hejar på Luther.
Borde inte påven ha ett jätteproblem med det, åtminstone delvis, okontrollerbara internätet? Kan det vara Vår Herre som hjälpte till att hitta på det?
Där verkar Vatikanen, till skillnad från en del andra stater, ha givit upp om att kontrollera vad som skrivs och läses.
Det verkar vara få damer bland påvens förbjudna författare. Men han kanske inte räknar kvinnor som sådana överhuvudtaget?
Sex är farligt i USA men våld går bra – åtminstone i filmer, men flimrade också förbi bland böckerna tyckte jag. Lustigt nog PRATAS det ofta om sex i amerikanska filmer men visas sällan. Fast jag ser ju inte ofta på amerikansk film förstås.
Intressant tolkning av temat – om jag eventuellt visste det här tidigare om påvens Index hade jag i alla fall glömt bort det idag.
Ingrid
Det var ju tunnsått med kvinnliga författare, filosofer och vetenskapsmän överhuvudtaget. Men en och annan väckte påvligt misshag i alla fall, som Simone de de Beauvoir. Och visst är de alldeles besynnerliga i USA med sin sexskräck, och våldsförtjusning.
Så här ska den första meningen vara: (varför kan man inte radera i din blogg som man kan i blogger?) … men SEX (och inte våld) flimrade också förbi…
Ingrid som är lite frustrerad över att inte kunna förhandsgranska och redigera sin kommentar.
Så här ska den första meningen vara: …men SEX (inte våld) flimrade också förbi…
Ingrid som är lite frustrerad över att man inte varken kan förhandsgranska sin kommentar som man kan i blogger innan man publicerar den eller radera den om man har råkat skriva fel när man väl gjort det.
Ja, jag ska kolla det där. Ser ju på andra WP-bloggar att det bör gå att ha åtminstone förhandsgranskning. Att rätta en ivägskickad kommentar är svårare, tydligen.
Det stora stora morderna landet i Väst har väldigt mycket pekfingrar överhuvudtaget.
Jag undrar om det inte väldigt ofta ”hittas på dumheter” i Guds namn! Halleluja!
Tänk så mycket som skrämmer en så utvald, högtstående person. Man kan ju undra lite på vad som ligger bakom..