I mina morgonrutiner ingår att jag vacklar upp i halvfemtiden, när tidningsbudet väcker mig, dricker en kopp kaffe, läser igenom båda morgontidningarna och sedan somnar jag om. Ibland blir det rätt sömnig läsning och frampå dagen kan jag undra om en och annan absurd nyhet verkligen var en artikel, eller kanske bara något jag drömt.
I morse blev det besynnerligare än vanligt, när jag var en bit inne i tidning nummer två. Jag fick en allt tydligare känsla av att jag läst samma sak alldeles nyss. Rentav samma formuleringar. Och bilder. Det är inte ovanligt att tidningarna använder samma bildmaterial, eller samma TT-nyheter, men det här var värre än det brukar vara. Mycket riktigt, vi har fått två Svenska Dagbladet, men ingen Dagens Nyheter.
”Tja”, sade redaktörn, ”det är ju precis som kulturministern och hennes man. Eller tvärtom. Dom hade två prenumerationer av Svenska Dagbladet, för att slippa slåss om tidningen vid morgonkaffet. Men så blev Ulf Adelsohn arg på något och sade upp sin prenumeration i vredesmod. Då konstaterade man på Svenska Dagbladets redaktion att man nog skulle bli läst ändå i det Adelsohnska hemmet.” Jag protesterade att det där väl ändå var hämtat ur P1:s satirprogram, men han vidhåller att han har andra och trovärdigare källor.
Grattis, det är ju en strålande utdelning. Tidningsutdelning alltså. Vi sa till slut upp alla prenumerationer för det var sällan det var någon tidning i lådan. Hur svårt kan det vara? så långt är det ut till skogsbrynet. Nu sitter vi med varsin dator vid frukostbordet.
Inte ens lokalbladet i lådan? Det blir förstås mindre pappersmassa att göra sig av med i slutändan. Det har vi nämligen ofta problem med.
Nix, inte ens Kommunaktuellt ellervaddenheternuförtiden, och det gör Pensionären mycket irriterad.
Vad det gäller pappersmassa ska ingen försöka mäta sig med oss.
Ha! Utmanar du mig på pappersmassa? Ha och tiodubbelt ha!!!
Dina futtiga högar är inte mycket att komma med ska jag säga dig. Inse det.
Om någon tillför två dagstidningar och två kvällstidningar VARJE DAG och understundom någon lokaltidning, så blir det höga högar. Historiskt kanske du leder, men jag tror att vi knappar in!
Jag vet inte hur det går till men massan tar sig in i alla fall. Ynglar dom av sig?
Här sitter vi också med varsin dator och läser morgontidningarna. Som faktiskt uteblir ibland eller så får vi en ny gårdagens tidning, så det händer saker även på webben.
Men har man sett, hundra procent av kommentatörerna, hittills, har övergett papperstidningen. En mäktig trend!
Vi, som bor på det riktiga landet. Landet där vägarna är obefintliga och bönderna slutat ploga. Landet där Posten (eller om dom heter Postia?) sätter upp brevlådor som fryser fast i öppet läge så att tidningarna i många fall återgår till just pappersmassa. Vi, alltså – om ni glömt vad det handlar om – vi håller oss med en hel del tryckta alster. Dagstidningarna måste vi ju ha. Hur ska man annars hantera allt lökavfall vid storkok av löksoppa – och allt sillrens? Men eftersom tidningarna oftast är just pappersmassa när vi får dem så läser vi också skärmnyheterna.
Men vi försöker i alla fall göra vår pappersmassaplikt så att inte fler newsprintbruk ska slå igen och så att favoritsysselsättningen, att dra iväg i stormdigra nätter för att fixa problem, inte helt uteblir.
”Hur ska man annars hantera allt lökavfall vid storkok av löksoppa”
Man färgar med det.
Färgar? Ägg?
Just så, spar alla lökskal till påsk och färga påskäggen med dem!
Garn kan man färga med lökskal
Precis!
Precis, må denna länk fungera då!
Funkar!
Bra, Skogsgurra. Ytterligare några som fullgör sin pappersmasseplikt. Känns tryggt!
Jaa, å tända i spisen med!
Tidningsholken här vid skolan brukar vara så full, så full
och det tar ett tag innan den som ska tömma den, vem det nu är, kommer sig för. Och under tiden kan elementens raseri bryta ut och snö och regn hamna inne i holken och omvandla dagspressen till pappersmassa. Det kunde man ju tycka att massan lika gärna kunde ha förblivit massa och inte bli dagstidning – i alla fall när man läser Karlskoga tidning med dess ibland unika språkliga formuleringar.
Men medge att det är bra med dessa lokaltidningar om man vill ha lite koll vad som händer i bygden och att den språkliga kreativiteten (destruktiviteten?) ibland är riktigt intressant.
Det är rätt bra att ha koll på dödsannonserna, kan bli lite pinsamt annans.
Under de år vi hade någon av lokalbladen konstaterade vi att horoskopet och tvprogrammet var det som stämde bäst med verkligheten. Inbland vädret men aldrig nyheterna.
Pulp fiction, säger vi ibland när rapporteringen avlägsnar sig från verkligheten.
Här har maken sagt upp tidningen då deras formuleringskonst ofta har mycket att önska. Dessutom till hög kostnad.
Vips dök det upp ett ”extraerbjudande” som var 800 kr lägre för helår.
”Är det ett sätt att behandla stamkunder?” frågade sig maken och nappade inte på det heller.
Så nu har vi bara stans månadsmagasin och en veckotidning att glo i, för lokaltidningens gratisupplaga på nätet är tämligen torftig.
Ja det där är så irriterande. Som medveten konsument (och medborgare!) borde man idag ligga i ständiga förhandlingar med allt och alla. Avlyssnade en konversation nyligen där en äldre herre förklarade för en yngre att skatteverkets reaktion på ens deklarationen ska ses som ett förslag och att man aldrig ska nöja sig med utslag i första instans, inte ens andra. Vad han nu kan ha menat med det.