Säga vad man vill om medlemmarna av det uppväxande släktet, men ansvarskännande och pålästa är de.
Femåringen och jag skulle tända en snölykta. När han såg hur jag släkte en tändsticka genom att vifta med den i luften protesterade han:
”Gör inte så, det kan flyga omkring glöd och tända eld på något!” Det har han ju rätt i och det har jag faktiskt aldrig tänkt på.
Gott nytt åt på er allihop och tänk på att släcka stearinljusen med ljussläckare eller på något annat ansvarsfullt sätt, i stället för att blåsa omkring hett stearin. Och vifta inte med tändstickorna när ni släcker dem.
Allt gott under det nya året, med en sprillans ny Mayakalender, önskar jag er alla!
Vist är det härligt med det uppväxande släktets obändliga logik! Så många självklarheter vi tappat på vägen.
Och vist var det väl inte helt otippat att det skulle dyka upp nya dagar och kalendrar. Förresten jag har lite svårt att förstå logiken i att bunkra och bygga skyddsrum för världens undergång. Hur kul kan det vara att vara ensam kvar? Ska de gå åt h*e får det vara med musik, och jag vill vara med.
Hela jordensundergånggrejen var ju så ofattbart respektlös mot en kultur som lyckats fixa en fungerande långsiktig kalender för väldigt länge sedan. Och som började på nu kula ungefär nu. Millenieskifte, typ, eller lite mer.
Samma tanke på Byfånen har jag också haft. Varför gömma sig i bunkrar om världen ändå ska gå under. Som en ansjovis på burk sitter man där helt ensam om bunkern överlever. Ologiskt. Bättre att att anamma De tre muskatörernas valspråk. En för alla, alla för en.
Och generationerna efter oss är många gånger väldigt visa.
Du ska doppa den släckta tändstickan i vatten mormor, fick jag veta i min tur. Den kanske inte är helt släckt när du slänger den annars.
Japp, vem vill bli ensam kvar?
Stoppa tändstickan i vatten är en bra idé. Eller i snön. Och jag blev alldeles rörd när vi kom in i huset och femåringen hade handen full med alla tändstickor som slocknat i blåsten under våra tändningsförsök. Jag tänkte att jag får väl gå ut och plocka upp dem i morgon, men han hade redan gjort det, varenda en!
Karin, du vet att det finns såna där långa gaständare. Helt perfekta att tända saker utomhus med. Inget brandfarligt skräp, dom blåser inte ut och man bränner sig inte just precis innan den trilskande veken skulle tända
Lysande tips – tack!
Det är till att ha stränga barnbarn
Ja, det är ordning med dem. Och inte får jag svära heller.
Femåringar är ovanligt kloka människor. Fast jag brukar alltid doppa tändstickorna i vatten innan jag slänger dem – är alltid rädd att det ska ta eld ändå. Bra att han är på dig när du svär – men det är kanske bara när tändstickan slocknar innan du hunnit tända?
Min målande femåring har just skrivit och illustrerat sin första bok. Här kommer länken: http://fussybabies.blogspot.se/
God fortsättning önskar Ingrid. Kram till den duktiga femåringen som håller reda på sin far-eller mormor.
Vilken charmig bok! Vad månde bliva av denna multibegåvade pojk?