Det klottras. Ibland handlar det om en trist ovana, men ibland får en dyster betongvägg en behövlig uppiffning. Andra gånger är det en vacker vägg som förstörs. Ovana ibland. Konst ibland, eller kanske ett politiskt budskap. Ibland är det vandalisering. Vilket som är vad råder delade meningar i vår stad.
Här och där på stan har herr Gårman kompletterats med fru Gårman. En ruffig sopbil har dekorerats med glada färger och en vacker blå spårvagn har vandaliserats…
Övriga fredagsgallerister finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.
Medge att det kliar i fingrarna.
Japp, så är det. Jag hann inte riktigt avsluta inlägget i morse, men nu är jag tillbaka vid datorn och ska bara försöka hitta en bild på eget klotter, eftersom det var så min association till ovana uppstod. Och hittar jag ingen får jag väl klottra något…
Fanatiker av olika slag härjar fritt. I Uppsala blev lilla fröken Gårman ersatt av tant Gårman.
http://www.gke.org/pub/files/Froeken%20och%20fru%20Gaarman.jpg
Tant Gårman hade fortfarande vissa kvinnliga drag.
Tydligen för tydliga för vissa fanatiker och nu har hen i din version helt slutat vara kvinnlig. Det enda kvinnliga verkar vara skorna. Är det queergänget som bestämt att det ska se ut så där på skyltarna?
Den pedagogiska poängen med ”Här går man” har alldeles fallit bort.
Harevälinte? Fallit bort. Poängen med ”att här går” man. Tant Gårman går väl lika mycket som lilla fröken Gårman, om inte mer. För det där med ”Här går man” och Herr Gårman var lite tunt redan från början. Medan bildsymbolerna är väldigt tydliga på den punkten, fru eller fröken alike.
Om man vill bjäbba så kan man ju påstå att Tant liknar Här lika mycket som Herr liknar Här. Men jag avstår från bjäbbning just nu. Kanske senare…
Kul att du håller med!
Och här står man…
Visst är det så! Klotter kan var fult otyg och kommer det på rätt plats av en duktig graffitimplare är det kul konst!
KRAM Anna
Tack! Säger jag som klottrar oavbrutet, fast inte på stadens väggar utan mer privat.
Kul tolkning! Jag tänkte först och främst på egna ovanor (fast sedan blev det iofs att jag skrev om Isoldes) :)
Tja, själv har jag ju inga ovanor överhuvudtaget, så då måste jag ju skriva om andras… ;-)
En del är ju väldigt snyggt och pryder sin plats, som sagt. Mest less blir jag på alla tags som sprider som värsta vinterkräksjukan.
Har vi några Fru Gårmanskyltar i Stockholm? Jag har inte sett en enda. Men jag är ju inte så värst ofta i city, förstås.
Du måste varit rätt trött härom morgonen…
Trista tags, maniskt klottrade på väggar, dörrar, portuppgångar och i tunnelbanevagnar, det är verkligen en riktigt huligan ovana.
Fru Gårmanskylten har jag sett någon enstaka gång. Renstiernas gata, vill jag minnas och rätt långt ner på Södermannagatan. Det fiffiga med den där utformningen är att man bra klistrar på några svarta trekanter på strategiska ställen: hår, kjol, klackar och vips är könsbytet klart! Nackdelen är förstås att klisterlapparna regnar bort, eller rivs bort av någon som ogillar dem.
Jo, jag är väldigt trött i halv femtiden på morgnarna…
Det är verkligen tudelat det där med klotter – ibland förskönar det en trist miljö, ibland förstör det en vacker miljö…