Man ska inte använda bilen i onödan, särskilt inte i rådande väderlek, men när allmänna kommunikationer sviker, måste man. Det gäller att allt funkar, så jag körde in på närmsta OK-mack för påfyllning av spolarvätska för bilen och kaffe för mig.
När jag betalade en 
liter spolarvätska och en kopp kaffe fick jag en liten pappbit av kassörskan. Tänkte att det var något nytt sorts polettsystem, eller så, så jag frågade hur jag skulle göra med den.
– Det är bara att hälla i, sade hon.
– Hälla i hurdå? undrade jag och vände och vred på den alldeles platta pappersbiten och funderade på om det kunde finnas något samband med stringteorier, eller så
– Jo det är färdigblandat så du behöver bara hälla i.
Då gick det upp inte bara en, utan två, talgdankar för mig. Pappbiten är en slags rabattkupong och när man kommit ihåg att visa upp den varje gång man dricker kaffe på OK, får man den femte koppen gratis. Det kvinnan bakom disken förklarade var dock inte hur rabattkupongen fungerade, utan hur jag skulle använda spolarvätskan!
När jag sedan kom hem efter min utflykt så hittade jag ett trevligt paket på hallgolvet. Handskriven adress, mjukt och lovande. Och i detta paket låg ett par alldeles förtjusande damasker. Just sådana som jag efterlyste i ett inlägg häromdagen. Tillräckligt långa, med skydd mot snön både över foten och ner om hälen. Och med vackra röda band att fästa dem med. Tack, tack, sykunniga syrran i Livsrummet!
Så nu så, come what may! Nu är både bilen och jag rustade för vintern.
Fast det där OK-kaffet lär jag gå miste om. När jag läser det finstilta upptäcker jag att erbjudandet bara gäller till den sista december. I år. Det bli nog inte aktuellt att tanka bilen fyra gånger till innan årets slut. Men tack för det hypotetiska kaffet, i alla fall.
Tager vad man haver, banden är inte det elegantaste men ganska knytvänliga. Nu vill jag att du, såsom varande testpilot, ger dig ut och pulsar i snön och avlägger en fullständig rapport beträffande funktionalitet i snö, användarvänlighet vid på- och avmontering. De estetiska aspekterna lämnar vi därhän tills vidare.
Men, viktigt! ge dig inte ut på expeditioner ensam utan att ha lagt en lapp på köksbordet, laddad mobiltelefon i fickan, nödproviant är bra att ha med men nödraketerna kan du lämna hemma.
Ska bli. Om jag inte hörts av/synts till på ett par dygn får ni väl kontakta Missing People.
Vilken toppensyrra du har! Nu har du damasker och med vackra röda band till
Undrar om du ändå inte skulle försöka köra litet mera nu i december? Du missar ju gratiskaffet annars;)
Ha en fin 12.12.12-dag!
Bästa syrran jag har, faktiskt.
Och ja, kaffe måste man ju ha…
Det har jag också
Kaffe? Äsch, jag fattar…
Press stop!
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/alliansens-nya-slussen-stoppas_7749108.svd
Mycket intressant! Nu börjar det ju se mer och mer ut som Carl Nyréns vinnande arkitektförslag. Det som man slängde i papperskorgen i Stadshuset, för att fiska upp Fosters arroganta frihandsskiss, gjord av en arkitektfirma som inte verkar ha en susning om nivåskillnader och väderstreck vid Slussen. Heja Mark- och miljödomstolen!
Lite svårt att få en bra övergång från damasker till slussenplaner. Men då tänkte jag att va fan! Och lät bli övergången.
Jamen det är ju på, i och kring Slussen som jag pulsar omkring, numera damaskförsedd. Det fattar väl alla?
Men stadsbyggnadsborgarrådet Kevius är stridsberedd och överklagar Mark- och miljödomstolens beslut. Någon fördröjning av Slussenprojektet ska det inte behöva bli, det är bara att sätta igång att riva, fast det kallas renovering. Och det där ännu huvudlösare projektet med jätteterminal under Katarinaberget verkar rulla på.
Kevius heter hon ja! Den där hemska kvinnan. Jag tänker på Bengtsons omdöme ”Förfärliga män med sina räknestickor. Men sitt yrke kunna de – det är en stor sak i dessa tider”. Men om hon egentligen kan sitt yrke – och vad det yrket är – det kan man undra över.
Tror jag ska hålla på traditionerna och skriva ett Slusseninlägg i morgon, precis ett år efter att man klubbade igenom ”Nya Slussen”.
Åh de här hierarkierna…
Slussen: Naturen har sin gång.
Brist på övergång: Avbrytarkungen är i farten igen.
Nej, inte naturen, mera Kevius, faktiskt.
Bara för att vår fader råkade säga fel ska jag väl inte stå oskurad och trynful?
Huh?
Han råkade kalla mig för avbrytarkungen en gång. Typisk felsägning. Hyttis har svårt att glömma det. Men hon håller på mig.
Alldeles säker att det var en felsägning?
Men, hörru! Saruhareensnyting?
Som vanligt är jag steget efter. Jag har bara hört att du sagt det om dig själv. Kände inte till någon bakgrundshistoria.
Se där! Sympatisk, blygsam och självutlämnande – har jag alltid varit.
Naturen har sin gång på något vis
Du menar snömassorna som staden med den nya upphandlingen försöker få bukt med. Jag kunde inspektera några av lågprissnöröjarna i går och slutsatsen blev att jag hellre betalar lite mera skatt för att få effektivare snöhantering.
Tror att lillasyster menar Gröna gången. Och att Nature calls försökte ju redan ett kosmetikföretag använda för några decennier sedan. Det gav lite nya associationer åt kosmet-ik.
Lär vara väldigt välgörande för hyn, kosmeten…
Förlåt att jag bryter mig in bland syskonen med en liten kommentar som INTE kommer att handla om Slussen. Jag tycker att det är bra som det är, huvudsaken att jag kommer till T-centralen i tid från Mälarhöjden och det brukar jag alltid göra!
Jag vill bara säga att din header är så vacker – jag kan sitta länge och bara titta på den och drömma mig tillbaka till de härliga år som jag gick på Enskilda gymnasiet och ”hade sällskap” med en gosse som bodde högtst uppe på Hornsgatan 1. Det var en fin utsikt därifrån också…
Ingrid
Det är bra med inbrytningar ibland, vem vet hur syskongnabbet hade kunnat utvecklas annars! Hornsgatan 1 måste vara minst lika läckert. Mer Riddarfjärd kanske? Hoppas vi kan koordinera oss någon gång så att du kan komma och kolla på utsikten ”live” innan Slusseneländet brakar loss!