Nu har jag kapat tillbaka bloggen från redaktörn, men det går bra att fortsätta att gå in på inlägget med julnötter och fundera på de nio listiga nötter som redaktörn lagt ut. Facit kommer först till trettonhelgen.
Själv ligger jag efter lite med bloggandet och här kommer både Galleri fredags halvårskoll och lördagstemat på en och samma gång. 
Halvåret minns jag med blomsterprakt i juli. Här alpmarton och stjärnflocka.
Vackra solnedgångar i augusti.
Frukter och bär i september. Här är det koreagranen som fått kottar.
Juldekorationer i oktober.
Långa höstpromenader i november.
Och en fin julhelg i december, som nu börjar gå mot sitt slut. Den här bilden har min pappa tagit av ett ljus som råkade hamna för nära någon värmekälla och av vissnande tulpaner. Post X-mas blues.
I Dalarna hjälper snön och solen till att skapa julkort långt efter jul.
Och så är det då lördagstemat och Olgakatts fråga om nyårsraketer eller ej. Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och hänvisa till Karin på Pettas, som verkar ha samma kluvna och irrationella förhållande till fyrverkerier som jag har. Jag tycker verkligen det är härligt med fyrverkerier. Jag blir alldeles till mig och njuter av varje sekund, hoppar jämfota av förtjusning och tjatar på alla i min närhet om hur underbart det är. Men samtidigt förfäras jag över att så mycket pengar som bokstavligen går upp i rök och tycker riktigt synd om alla hundar och andra djur med god hörsel som lider svårt av oljudet. Kunde man kanske åtminstone uppfinna ljudlösa fyrverkerier? Jag struntar i smällandet, det är ljuseffekterna jag vill åt.
Fredagsgalleristerna finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag och lördagsbloggarna bredvid, under rubriken Lördagstema.
Så vackra bilder och trevliga hållpunkter för halvåret!
Visst finns det fyrverkerier som inte smäller och de är i alla fall bättre. Men jag vill inte ha alla de skador som det kan föra med, smällande eller inte.
Kan tänka mig att du sett en hel del fyrverkerirelaterat elände. Och just den privata hanteringen av fyrverkerier kan mycket väl få försvinna för min del. De är oftast fnuttiga, irriterande och föga njutbara, utom möjligen för de småpojkar i alla åldrar som riskerar synen och annat både på sig själva och omgivningen.
Det är de professionellt hanterade, stora fyrverkerierna vid särskilda tillfällen som får mig att gå igång. Som när man firade hundraårsjubileet av fartyget Vegas återkomst till Stockholm, efter att hon hade tagit sig genom Nordostpassagen. Fortfarande, mer än trettio år senare, en minnesvärd stund. Fast visst skulle jag kunna nöja mig med norrsken och stjärnfall i stället, i nödfall!
Det är den privata delen som kunde lämnas bort helt och hållet.
Det är där olyckorna sker, där det ofta inte finns varken vett eller sans, har själv sett sådant på nära håll
Men just de där fina fyrverkerierna som någon mästerlig håller i under myndighetsöversyn /brandmän/polis är någotning helt annat.
Om det redan finns tysta nyårsraketer varför använder man inte sådana då?
Vi har en mycket skicklig pyrotekniker (tror jag att det heter) på Åland som kan det där. Måste fråga honom vid tillfälle varför han inte skjuter tyst
Det är nog dessvärre så att många tycker att smällandet är en del av tjusningen, skulle jag tro. Minns de där hemska småsmällarna som for omkring benen på Valborgsmässoafton. Deras enda funktion var just att smälla högt och intensivt. Otrevligt. Men vilken utmaning och framtidsbransch, att utveckla användarvänliga, ljudlösa, men spektakulära fyrverkerier.
Visst kan det vara vackert – men det finns så mycket annat vackert att njuta av.
Jag avstår gärna från de stora professionella fyrverkerierna, även om jag också minns ett antal fina sådana (DNs nå’n gång på 60-talet och fjärde juli fyrverkerier), men det är ju inte bara uppskjutandet som är farligt. Tänk på alla olyckor i pyrotekniska fabriker, inte bara arbetarna får sätta livet till, utan människor som råkar på i de tättbebyggda områdena där fabrikerna inte får ligga.
Margaretha
som förmodligen
kommer att
vakna vid midnatt
och bese några av
fyrverkerierna
från sängen
Fast det gäller ju allehanda tillverkningar, och det är mer en fråga om säkerhetsanordningar och rimliga arbetsvillkor, kanske. Men som sagt, gärna sällsynta, offentliga fyrverkerier vid särskilt högtidliga tillfällen. Och inget smällande, om möjligt.
Och ingen av er har tagit upp spridandet av metall över nejden, sånt som ger fyrverkerierna färg och som inte alls är speciellt nyttigt, krom t ex.
Men jag tittar jag också. Och maken köper en stor en och bränner av varje år. Ljuslyktorna är härliga också och det var många såna förra året. Fast dem ska man ju bara släppa upp där det är fri horisont så att säga så det är ju lite knepigt att uppfylla i en kuperad stad med massa hus och träd. Det kan ju bli lite fel även med dem innan de tagit sig upp.
Härlig alpmarton!
Och så är jag glad att min stad inte är större än att man klarar julpyntsdekorerandet i slutet av november. Och inte tänder förrän det är dags.
Tänkte inte på det… Det där med tungmetaller och annat. Jag har nog trott att allt brinner upp på något sätt, men det är klart att det inte gör. Däremot har jag oroat mig för hur det går med de där ljuslyktorna när de singlar ner någonstans i naturen. Tala om att sila mygg och svälja kameler! Men de funkar bra här på landet, när de sakta stiger mot skyn och svävar uppåt berget. Riktigt fint. I år tänkte jag försöka med en tomtebloss-slinga. Kanske åtminstone tvååringen blir imponerad!
Jättefina bilder även om man inte precis får reda på något om vad du har haft för dig under det senaste halvåret :-). (Fast jag har ju följt din blogg så jag vet ju en hel del ändå!). För mig är halvårskollen en viktig dokumentation för både mig och mina närmaste – så det blir nog en alldeles egen i juni nästa år.
Jag håller med dig angående kluvenheten beträffande fyrverkeriet – tittar gärna på men skulle aldrig komma på den tanken att köpa några pjäser och bränna av själv. Är både snål och rädd – en bra kombination för att låta bli att köpa något.
Jag önskar dig och redaktörn ett Gott Nytt År!
Jag vet, det blev svårt att sammanfatta allt som hänt och dessutom hade jag inte tillgång till särskilt många bilder att välja på, så det fick bli lite mer naturnära i stället. Kanske ska tänka i halvårskontrolltermer framöver, för idén är ju väldigt trevlig.
Gott nytt till dig och MM också och tack för trivsamt bloggsällskap under året!