På jakt efter det misstag som retat upp Bodil Malmsten

Jag gillar verkligen Haren med bärnstensögon, men i en kommentar till förra inlägget blev jag påmind om varför det dröjde så länge innan jag äntligen läste den. På sin blogg skriver Bodil Malmsten den 9 augusti i år: ”jag hatar när påhittiga författare tolkar in vad personer som bevisligen har levat har tänkt vid vissa tillfällen i det förflutna, när författare, i stället för att använda sin uppenbarligen livliga fantasi till att skapa fiktiva personer, bara fantiserar”.

Ja om det vore så skulle jag hålla med henne. Men med all sin källforskning, med alla arkiv och museer som de Waal arbetat sig igenom, alla dagböcker, brev, tidningsartiklar och böcker som han läst och alla släktingars berättelser som han fått sig till livs, kan han återge både miljöer, skeenden och handlingar på ett trovärdigt sätt. Han hittar inte på känslor åt personerna i boken, han sentimentaliserar och teoretiserar inte. Han beskriver vad som hände.

Sedan har Malmsten retat upp sig alldeles väldigt på att han skriver att På spaning efter den tid som flytt bestod av tolv delar. ”…ett jätteminustecken, jag tror inte mina ögon – det står att Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt består av tolv romaner. Tolv! Står det så?”

I mitt exemplar av boken står det: ”Proust hade också blivit en person att räkna med på Gazettes redaktion på rue Favart. Han är flitig: sextiofyra konstverk som längre fram förekommer i På spaning efter den tid som flytt var återgivna i Gazette, en väldig andel av de sju delarnas visuella struktur.” Sju delar, alldeles riktigt, inte tolv. Så antingen har Malmsten retat upp sig i onödan, eller också har man rättat från tolv till sju i den svenska upplagan.

Så nu är frågan vad står det egentligen i den engelska versionen. Är det någon som har boken på engelska, som har lust att slå upp den någonstans kring sidan 88 och kolla?