Livsrummet serverar lördagsteman denna månad och idag är det Projekt. Man tackar. Jag har en tendens att tänka i projektform oavsett vad det är jag ska göra.
Och så har jag kopplat ihop lördagstemat med fredagsgalleriets tema, Laga mat och nu får vi se om jag kan ro detta i land. Gårdagens bild är en målbild, vilket framgår om man för pekaren över den. Den är tagen någonstans i närheten av Kilimanjaro och när den togs vägde jag 52 kilo. Då var jag rätt missnöjd med vikten, eftersom jag betraktade 50 kilo som min normalvikt. Och även om långbyxorna var storlek 36 är skjortan storlek 38, vilket på den tiden kändes som ett nederlag. Alldeles rätt uppfattat: jag minns inte riktigt var bilden är tagen; Tanzania? Kenya? Men jag minns storleken på mina kläder!
Sedan dess har jag bytt storlek ytterligare ett par gånger och på min snällvåg hemmavid brukar jag väga ”ungefär 60 kilo”. Det visade sig vid noggrannare kontroll vara 64,5 kilo. Då tyckte jag det var dags att göra något åt saken och min läkare höll med. Hellre viktminskning än blodtryckssänkande medicin. När jag funderade på vad jag vill väga hittade jag bilden från Östafrika. Det kan kanske bli 52 kilo igen. Etappmålet är satt till 56 kg och projektet är tvåårigt. Jag startade för snart två veckor sedan och genom att outa det här, sätter jag press på mig själv att fullfölja detta projekt
Så var det matlagningen då. Den är numera synnerligen enkel. I tre veckor ska jag bara röra ut olika pulver i olika mängd vatten.
Nej vänta, det är inte alls så hemskt som det låter. Tanken är att man ska äta fyra mål om dagen. Till exempel gröt till frukost, tomatsoppa till lunch, en kopp choklad till mellanmål och så broccolisoppa till middag. Nix, inget bröd, inget vin, inte minsta lilla ostbit, men det är ju bara i tre veckor. Sedan byter man gradvis ut pulver- maten mot vanlig mat i den mängd som krävs för att man ska fortsätta att gå ner, tills man nått målvikten och då ska man kunna stabilisera vikten på den nivån. Lätt som en plätt!*
Motion ingår, gärna 10 000 steg om dagen, kombinerat med gymmande. I går glömde jag stegräknaren hemma och tänkte först att då är det ju ingen idé att gå, lika bra att hoppa på bussen. Men så insåg jag att det var en riktigt korkad idé.
Den sociala samvaron då? Den funkar. Jag har hunnit med ett par middagar borta, en syjunta och ett mingel med läckerheter och vin under de snart två veckor som jag hållit på. Man kan äta lite grann. När folk har lagat god mat åt en, går det bra att ta små portioner och bara smutta lite på vinet. Och på minglet var det lätt att välja bort läckerheter och vin och dricka vatten i stället. Det är som om man befinner sig i ett parallellt universum; jag var inte alls frestad att hugga mig en godbit eller ta lite vin. Det är liksom inte värt det.
Och vad mycket tid man sparar! Visst kan det vara det roligt att laga mat. I alla fall ibland. Men det dagliga matlagandet är rätt tidskrävande och nu blir det plötsligt oceaner av tid över. Så nu måste jag fundera på vad det finns för lämpligt projekt, som jag kan sätta igång med, när jag nu har all denna tid till mitt förfogande.
Övriga lördagstemabloggare: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt
* Resultatet hittills? Minus 2,5 kilo.
Grattis!
Jag är säker på att du lyckas. Du har ju bestämt dig!
Låter lite trist det där med pulver i vatten men då det är för en god sak så blir det nog bra. Medicin ska man nog undvika om man kan.
Lycka till! Och ha en fin helg!
Tack! Det är inte så illa, faktiskt. Lite extra oregano och chili i tomatsoppan så smakar den helt OK. God helg till dig med!
Jag vet precis vilken diet du följer eftersom äldsta dottern också går på samma schema. Hon gick ner över tio kg på några månader och mådde väldigt bra. Det var för ett par år sen. Nu har hon börjat med sin gröt, sina soppor och sina 10000 steg eftersom hon har gått upp till sin förra vikt igen. .Så det gäller tydligen att hålla diet även efter att man gått ner i vikt :-(.
64 kg är INTE mycket för en dam i mogen ålder – det är den idealvikt som jag ska försöka komma ner till. För mig är det särskilt viktig eftersom jag har lite svårt för att böja mig – magen är i vägen. Men, det är som du skriver, ett projekt som sträcker sig över lång tid. Apropå ”oceaner av tid”. Vad säger redaktören om indragna måltider?
Ingrid
Allt beror ju på hur man mår och med 64 kg känner jag mig obekväm, särskilt när jag yogar. Men jag är bara 161 cm och har en benstomme som inte väger någonting alls och då märks kilona mer. De där kilona som har smugit sig på bakifrån liksom, över lång tid.
Redaktörn muttrade först, men gillar läget och lagar god mat själv. Men han har faktiskt testat en och annan pulversoppa också. Tycker att de är helt OK.
Nej nu jädrar! Ligger du tre kg efter, eller före, eller under mig? Attans här gäller att lägga på ett kol, eller av. 61 kg är lite för mycket bl a i yogan.
Ursäkta men jag måst gå nu, ut.
Halloj, hur är det med matten? 64,5 – 2,5 = 62, om jag har räknat rätt. Med 61 kilo ligger du alltså under med en viss marginal. Men det kan ju ändra sig (sade hon med ett maliciöst leende).
Det där var ju väldigt fuskigt!
Det handlade ju inte alls om matlagning. Omatlagning är det.
Den där vikten du pratar om är skrämmande och osunt låg. Har du verkligen tänkt igenom det här? Höststormarna – du blåser bort redan vid kuling. Och simturerna i Rossen? Benknotor sjunker men fett flyter. Och underhudsfettet blir du också av med – kallt blir det.
Mitt råd: Lägg av med de där dumheterna.
Jo, lite fuskigt, men jag försökte ju med diskreta ledtrådar antyda att det var åt det asketiska hållet. Men friskt gissat hälften hunnet, eller hur det står i skriften.
Men det där med vikt är ju lite personligt. Betänk att jag egentligen är spinkig. Och att jag har mösstorlek som ett barn. Då blir 56 kilo rena trivselvikten och 52 en ganska rimlig tanke. Men som sagt: etappmålet är 56, sedan får vi fundera på saken, alla inblandade.
För inte så många år sedan var jag på väg mot 100 kg. Uppifrån.
Senaste kollen var det ca 90 kg. Det duger för mig. Vad omgivningen tycker om det har jag aldrig bekymrat mig om.
BTW: I energibranschen heter det ”Friskt kopplat, hälften brunnet”
Om både du och din doktor är nöjda är det rätt vikt, absolut.
På det där fotot av vågen står det 57,08, hur gick det till ?
Jag anser att den gamla 55-kg-klubben är helt ok och bör återupprättas.
Aha! Nähä. Det är stegräknaren som står på 5708 steg. Och det innebär att det är 4292 more to go.
Åh, jag blev lite orolig .
Ska skaffa nytt batteri i stegräknaren.
Jag är bara 162 cm lång – måste vara min benstomme som är så oerhört kraftig ;-)…
Och mösstorleken, glöm inte den. Just huvudet är ju väldigt tungt och om man har litet eller stort huvud måste ju betyda mycket i viktsammanhang. Och glöm inte att klippa naglarna innan du väger dig!
Skogsgurra:
Tack för tröstens ord!
Jag är nog lite som du Karin. Just nu väger mina 172 cm 68 kilo, det är lite för tungt och jag är inte helt bekväm med rumphullet. Hur jag ”ser ut” är en annan sak. Jag har varit lättare, så jag vet hur det kan vara.
Ja det är ju det där att man vet hur mycket trevligare det kan vara med ”rätt” vikt. Därför protesterar jag inte, inte ens när en slank person som du börjar prata viktminskning. Mycket handlar nog om att vi sitter för mycket, så jag ska försöka gillra upp något slags ståbord för datorn.
Skrivpulpet är grejen, rekommenderas verkligen, med en fåtölj bredvid när svimningskänslorna kommer.
Heja heja! Men jag håller med SG att både ditt och din systers mål är från min horisont riktigt osunt låga. Jag har aldrig som SG varit tresiffrig och Gud förbjude att det händer! Alltså måste jag i preventivt syfte återfokusera på att kontrollera näringsintaget. Den årliga påminnelsen om det är bytet till vinterdäck. Är magen i vägen är problemet akut, och så var det. Bara att inse kalla fakta.
Ingenjör som jag är funderar jag på att ”outa” mig till gränsen för personlig integritet och publicera min viktkurva på en sida på bloggen. Då vore det väl sjutton om man inte skulle kunna fokusera en liten aning.
Inte då. 56 kilo är en robust och bra vikt för späda små varelser som syrran och mig.
Viktkurva, absolut! Det vill vi gärna se. Och det där med LCHF funkade fint för mig första gången, men har inte alls haft samma effekt när jag testat igen. Trots att jag försökt vara renlärig. Så fort man gör minsta avsteg multipliceras ju de kalorier man får i sig med någon faktor som jag har stor respekt för. Kolhydrater+fett är en explosiv blandning.
Men det nuvarande projektupplägget känns bra hittills: Ett kaloriintag som ligger lite under kaloriförbrukningen + lite mer fysiska aktiviteter än vanligt = viktminskning.
Alla viktminskningsreligioner måste tyvärr förhålla sig till det du skriver: Mindre in än det som förbrukas. Teorin är jätteenkel, praktiken desto värre.
Fast en strikt tillämpad LCHF verkar kunna innehålla fler kalorier än andra metoder. Det är bara när man släpper kolhydrater över bron som allt havererar.
Man kan räkna ut hur många kalorier det krävs för att underhålla den vikt man eftersträvar och så börja med den mängden dag 1. Då inser man snabbt vad som gäller för resten av livet om man inte vill gå upp igen efter bantningskuren. Det tar tid innan man nått målet men är två år ändå den beräknade tiden för att gå ner 10-12 kilo så slipper man att ändra nåt alls efter dag 1.
Det blir inte rum till så rysligt många tårtbitar, det kan jag intyga!
Jag är lite otålig av mig, så jag hade tänkte att ta mig till målvikten inom ett halvår ungefär. Sedan har jag 18 månader på mig att stabilisera och då borde jag väl hinna lära mig vad som funkar. Hoppas jag. Till exempel det där med tårtbitarna, som nog har bidragit en del till nuvarande vikt. Det bjuds ofta på tårta numera och när man väl tagit en bit tar man ofta – korkat nog – en till.
Lycka till!
Det där fixar du lätt som en plätt!
Du har ju redan bestämt dig och det är det det handlar om. Målmedvetenhet!
Plätt? Mmmm varma plättar med frasig kant och hallonsylt…. Nej, jag menar: Tack! Visst. Självklart. Målmedvetenhet, var det, ja.
Nästa gång vi kommer tänkte jag ta med mig lite från svärmors verksamhet, hon har ju bakning som sysselsättningsterapi. Havrekakor bakade på smör, och mjuk pepparkaka med gräddfil och lingonsylt och sirapspenslade siktkakor, t ex.
(hehehe)
Ja, vilken bra idé. Och så äter vi i kapp… eller?
Nej, du fååår det, jag rensar frysen ju.