Veronica Viktoria förser oss mer veckans fredagsgalleriteman och idag är det Mitt favoritrum. Jag funderade lite på att hoppa över skaklarna och skriva om alla mina favoritrum, för de är många, men fastnade ändå för ett till sist. Kanske för utsikten. 
Kanske för att det var mina föräldrars första gemensamma hem. Rummet med utsikt över sjön på övervåningen i farfar och farmors stuga, den som vi nu har som fritidshus.
Rummet renoverades på femtiotalet och förtjänar en varsam retrorenovering idag. Återkommer kanske med bilder från rummet när det är fixat, någon gång framöver.
Komplettering: Nu har jag hittat en bild till från det där rummet och här ser man att det tidigare var två fönster. När huset renoverades på 50-talet byttes de ut till ett större. Ser mycket trivsammare med de två tycker jag. De gamla fönstren finns nog kvar på bodvinden…
Övriga fredagsgallerister finns under rubriken Galleri Fredag i sidhuvudet.
Jag förstår mycket väl att det där är ditt favoritrum. Skulle så vara för min del också om jag hade tillgång till det. Jag känner rymden i det, doften och allt….konstigt nog.
Bilderna är fina, fina
Svartvita bilder är oslagbara.
Bilden där en kvinna (din mamma?) sover, är så underbart fridfull.
Rum rymmer så mycket mer än ögat kan se.
Margaretha
Ja, det är mamma som vilar i bäddsoffan. Och rummet rymmer mycket, det har du så rätt i. På sekretären står en bild av pappa. Han var inkallad för det mesta och hur mamma kände sig när nyheterna om kriget nåde södra Dalarna kan man ju föreställa sig. Hon väntade dessutom sist första barn, troligen på den bilden.
Och ändå, Karin, var konkurrensen så hård från andra favoritrum att jag funderar på en uppföljare med en serie sådana. Fotograf är förstås min pappa, i vanlig ordning.
Härlig utsikt! Det är något jag saknar… Ha en fin helg.
Det är roligt att kunna jämföra utsikten då och nu. Alen har blivit betydligt grövre, till exempel. God helg till dig också!
Jag undrade också vem det var som låg och sov på sängen. Ser fram emot fler gamla fotografier av rummen i stugan. Kanske du kan göra en sammanställning (bok) med foton på rummen förr och nu, sen renoveringen har blivit färdig. Intressant att se hur mycket som har bevarats och hur mycket man kanske har varit tvungen att ändra…
Härlig utsikt och så fint stugan ligger vid sjön!
Ingrid
Tänk om jag bara hade fotograferat mer. På skruttrum som jag rustat upp, till exempel. Väldigt få bilder på hur det var innan, och någon enstaka på hur det blev sedan. Men nu ska det bli ändring, jajamän!
SÅ fint med de gamla stugrummen!
OCh stugan ser alldeles underbar ut.
Månadens värd heter Victoria :-)
Ha en fin helg!
Tack! Victoria så klart! Var fick jag Veronica ifrån?
Bilden på väggen (den sovande personen, inte säker på identiteten) är målad av Paul Nordlund. Det var en mycket bra tecknare och jag hittade detta när jag googlade: http://runeberg.org/svlartid/1930/0717.html Det dök också upp Frida Åslund, syster till fjällmålare Osslund.
Bilden på väggen, berättade fader Martin vid ett tillfälle, hade Nordlund gjort som en illustration till Martins benägenhet att bygga luftslott. Och visst var han både en drömmare och romantiker. Figuren i förgrunden föreställer alltså vår far som vinkar till någon (eller vinkar farväl) till det rosa luftslott som tornar upp sig mot en blå himmel. Undrar var den bilden finns nu?
Undrar om inte den finns hos syrran, aka Livsrummet?
PS. Vad kul med Nordlunds teckningar i din länk!
Jovisst den hänger här. Jag visste alldeles säkert att tavlan var en illustration till en saga om en prins och en prinsessa, ända tills jag fick veta hur det egentligen var.
När jag var barn och var sjuk så fick jag ligga i rummet innanför köket och där hängde tavlan och en världskarta. Jag fantiserade runt tavlan. Men kartan gillade jag inte för Australien flöt iväg när jag hade feber.
Kan du hitta nån signatur på prins-och-prinsesstavlan?
Bilder kommer inom kort, jag vet ju inte hur man gör så jag skickar dom på mail.
For the record: Fick bild av Kicki. Visar P.N. i hörnet. Stämde alltså. Roligt att tavlan ”återfanns”.
Bilden: http://www.gke.org/pub/files/Paul%20Nordlund%20Martin%20och%20luftslottet.jpg
I ”vivid colours” och lite skärpt.
Här har vi luftslottet i all sin glans.
Åh, vilken mysig stuga! Och så roligt att ha den kvar i släkten.
Ja, många minnen i de väggarna, för att inte tala om tomten och sjön och skogen och…
Tål att upprepas att jag är mycket tacksam att du hade möjlighet att ta hand om husen. Och att du gjorde det!
Och Hur du gjorde det.
Åh, man tackat. Fast det var ju (nästan) bara roligt!
Härligt rum! Min mormors hus rymmer många minnen och favoritrum, det är nog minnen som gör ett rum så trevligt. Fin utsikt hade jag från mitt hotellrum på Värmdö, rummet var annars helt anonymt. Får man båda delar kan man skatta sig lycklig!
Utsikten är en stor del av rummet, eller mycket större än rummet förstås, och ack så viktig. Värmdö? Boot camp?
Hittar mera grejer!
Den lilla statyetten till vänster på sekretären är en madonnabild som Dal-Edvin från Norberg gjort. Vi har den hos oss nu.
Och jag hittar också mer grejer.
Sekretären på bilden finns numera hos sonen och linneskåpet hos systersonen. Samt taburetten hos oss i Tvåbo. Och byrån som luftslottet står på, är det inte den som står i Tvåbohallen nu?
Är det inte Martins skrivbord? På tal om var grejer hamnat så undrar jag om inte den där lilla individen finns hos oss numera?
Byrå, tror jag. Med utdragbar skiva så att den kunde tjänstgöra som skrivbord. Den lilla individens identitet är lättare att fastställa och visst finns hen hos er.
HEN?! Hmm…
Sorry, visst är det en gullig bild på dig och mamma? Jag skickar digitalt ex om du inte har den redan.
Inte boot camp, det är inte förrän till våren. Vi hade avdelningskonferens. Det var ungefär lika kul som det låter, men ok, eftersom man inte hinner ”sådant” på vanlig arbetstid.
Hemma suger vi upp avlagda möbler som ingen vill husera mer och ibland tycker jag att hemmet är mer som en möbel-kyrkogård. Å andra sidan finns det något kul att berätta om nästan alla saker i vårt, trots allt, unga hem.
Nej, inte möbel-kyrkogård. Se det som en möblernas fristad, ett ställe där mobbade eller utrotningshotade möbler kan återfå lite stolthet och trygghet. Vi är några i familjen som har samma läggning och särskilt kökssoffor har en tendens att åka omkring och hälsa på i olika hem.
Jag förstår att det rummet har en speciell plats i ditt hjärta! Så roligt att ni forttfarande har kvar huset i familjen.
Ja, jag vet inte hur det skulle ha varit utan den platsen. Svårt att föreställa sig faktiskt.