Karin på Pettas står för oktoberlördagsteman och i dag är det Dialekt. Stort och roligt ämne och kommer man från Dalarna har man ju lite material medskickat.
Det tog lite tid innan jag redde ut vilka ord som var obegripliga för rikssvenskar. Fullt normala och vanliga uttryck möttes av frågetecken och jag är fortfarande lite osäker.
”Vi borde slå fund om det där förslaget.” Sa jag. ”Slå vad?” Sa kollegerna. Slå fund. Fundera tillsammans. Rådslå. Jag tycker fortfarande att det borde ingå i normalsvenskans ordförråd.
Om man uppmanas att ”Kut ut å koks etter va dä ä för oknut fôlk” så är det bara att springa ut och kolla vad det är för främmande människor som dykt upp. Och när det är riktigt bössli’t (krångligt) kan man utbrista ”Jeskade botten!” Det är ett kraftuttryck som ännu inte nått rikssvenskan. Tror jag. Men säker är jag inte.
Johan-Olov Johansson, bergslagsförfattaren, har beskrivit hur man lärde sig läsa i skolan. Man ljudade stavelse för stavelse, som det stod, men uttalade orden på sin dialekt. ”Det gällde exempelvis ordet: mycket. Vi stavade: myck, säger myck, et säger et, säger mittji. En gång skulle en av kamraterna ur läseboken stava till ordet: granskogen. Det kom att låta: Gran, säger gran, skog, säger skog, en säger en, säger Gränskudjen./-/ Vi stavade på svenska, men läste på vårt syddalamål.” Ett under att de alls lärde sig läsa!
Och så har man alltid duat i Dalarna, även när resten av landet niade och använde titlar. Vanan var utbredd och intresserade pris Gustav Adolf (son till kung Gustav V), som frågade en dalkarl om det verkligen stämde att man sa du till alla. Visst gör man det, svarade dalkarlen ”utom till dej och far din”.
För säkerhets skull tar jag också med dalmasen som skulle ha en jordglob (ifall någon skulle ha missat honom). Han hittade ingen som han var nöjd med och frågade expediten: ”Du har int’ nån lita kula mä bare Dalarna på?”
När jag jobbade på lasarettet i Avesta var det alltid Fru och Fröken till patienterna och när jag kom hit till Mora och fortsatte på samma sätt så tog dom mig avsides och sa åt mig sluta med såna högfärdsfasoner.
Metoden med läsinlärning berättade mamma om också; l-a säger la, d-a säger d-a, säger läu.
Ja, Rumpdalarna hör ju inte till riktiga Dalarna och bergslagsdalamålet inte till de ”egentliga” daladialekterna, som ju äro många. Och det där med duandet var nog mest uppåt Siljanstrakten.
Det är spännande med dialekter och kul med dessa egna ord som sägs men inte skrivs. I småland säger man ju nyckelen, cykelen och så vidare. Som sagt, spännande!
På sextiotalet spådde alla dialekternas död, när TV kom med rikssvenska till alla stugor, men de har ju överlevt förvånansvärt bra. Glädjande nog.
Här i norra Dalarna har man dialektkurser numera.
När barnen började i första klass för drygt 20 år sedan så var det några barn i klassen som inte kunde svenska, det blev ju naturligtvis problem när det skulle lära sig ett delvis nytt språk men nu är de nog glada att de har sin dialekt. Och våra tycker det är trist att de aldrig lärt sig.
Karlskogadialekten är ju inte direkt vacker. Sven Stolpe bodde under några år på
Valåsens herrgård och hans barn gick i skola i stan och det var då han i något skriftligt sammanhang ansåg att ”karlskogadialekten är så ful så det borde utrotas redan från småskoleåldern.”
Vi är klämda här mellan värmlands- och närkemål och det är förunderligt hur en äkta
karlskoging kan låta. Påverkade är vi också av västmanländskan inklämda som vi är i en trakt där de olika landsskapsgränserna möts. Själv har jag dialekten latent inombords och kan när så krävs ta fram den. Den är ovärdelig när man ska skriva dikter och visor där man behöver baka in ordslängar och -vändningar som inte finns i riksspråket. Den är också effektiv om man vill tillrättavisa någon utan några krusiduller. Demonstrerar gärna vid tillfälle.
Majistern, päen ha tjytta å,
får ja gå fram å höfse te´en?
En fru Lovisa Pettersson, småskollärarinna här i bygden för många år sedan
gjorde en förteckning av de dialektord som hon mött under sin lärargärning
och den listan jämte inledande ord från en annan folkskollärare ligger till grund för ett häfte som vårt byalag gav ut någon gång på 80-talet.
Den heter ”Tal gärne fôlkmål”. Jag tror den finns utlagd på nätet i samband med
Karlskogas hemsida.
Det tycker jag var ofint av herr Stolpe. Och vad talade han själv för dialekt månne?
Tjytta å? Det går jag bet på, även om jag i vanlig ordning har några teorier. Svimma är en.
Kul med folkmålssamlingen!
”Dä ska du mäst bare skite i!” är ett typiskt uttalande på karlskogamål. Inte så charmigt. Avspeglar självgodheten i trakten – ”Stöscht å väscht i hele Bofôsch”
Pennan gick av, ju. måste hyfsas till.
Tack! Då ska jag kanske inte avslöja mina andra teorier…
Nja tjytta å är i detta sammanhang att udden på pennan har gått av. Tjytte är detsamma som hoppa, han gjorde ett tjytt, tjytta te.
Har fått för mig att tjytta å skulle kunna vara en av många eufemismer för att dö, men det är en MYCKET dåligt underbyggd teori.
Jo men jag känner igen det, tjytta iväg, har väl använts för snabb och slarvig avfärd, t ex. Och för all del som omskrivning för dö också.
Ja, jag håller med. Man tar ett hopp in i evigheten. Annars brukar
”starva åv” vara lämplig benämning för att då och där syns ju att det måste vara tyskan som influerat.
Det är som om den som talar dialekt står närmare sig själv…språket är rikare, fastän kanske oförståeligt för några oknuttes. Härligt inlägg och som vanligt stannar jag gärna i kommentarsfältet och ”lyssnar” :)
Har ni oknut fôlk på Åland också?
Tack Kicki för översättningen. Hade aldrig kunnat lista ut det själv. Slå fund tycker jag också är ett väldigt bra uttryck. Det är just vad man borde göra lite oftare :-)! Tänker också i detta sammnhang på Hasse Alfredsson när han säger: Jo säger jo, han säger han, son säger son säger Jossehananon.
Ingrid
Ungefär lika logiska (som Jossehananon) var nog läslektionerna för bruksungarna i södra Dalarna för drygt hundra år sedan!
Å jag fick hänfördhetsdån av omvokaliseringen av gran när det blev flera granar i skogen.
Cecilia N, nu fick jag verkligen något att fundera på. Det där omljudet… En endaste gran uttalas ju med a medan a:et i granskogen drar mot ä. Men granar i flertal behåller a som a. Hjälp, har vi någon dialektforskare som kan reda ut detta?
Jag är ingen dialektforskare. Men här en episod från Karlskoga med annan omkonstruktion.
Sjön Lonnen heter på Karlskogamål Löen. Men ”löen” betyder också luden. Så när Bofors chaufför hade i uppdrag att i uppehållande syfte visa runt Viktiga Besökare i omgivningarna körde han till just Lonnen. Det var hans fiskesjö och det finaste han visste. Och nu var det ju finnt fôlk han hade att göra med, så nu dög inte karlskogamålet. ”Och här framför Edra fötter breder Luden ut sig” tyckte han var lite lagom högtidligt.
Gulligt att visa fiskesjön, tycker jag. Och Lonnen – löen, pennan – päen är ju ett intressant mönster. Omljudet i
gran – gränskudjen har kanske med uttalsrytmen att göra. A i gran är längre och uttalas längre bak i munnen, med dragning åt å, medan a i granskogen är kortare och mer betonat. Eller?
Hade inte tänkt på mönstret löen/päen tidigare. Men säkert något att gräva i. Välkommen att studera på ort och ställe. Ska vi boka tre månader på södra vindsrummet?
Va fränt! Att det inte var gås-gäss utan nåt annat.
Kan det vara att det blir omljud i hopsammansättning?
(Och hur tautologiskt blev det då?)
Herr Stolpe led av storhetsvansinne och framstod och framstår som en synnerligen otrevlig person. Jag minns honom väl från ett otal radio- och TV-framträdanden i min grönaste ungdom. Jag fick rysningar av karlen och fann honom likadan i skrift. Så hans omdöme om en dialekt är bara översitteri.
Självklart ska vi vårda och vara stolta över våra dialekter!
Vissa dialekter ÄR nästan bara otrevliga. Speciellt när de kombineras med den sorts bruksanda som präglas av krypande underdånighet uppåt och förakt neråt. Så var det i Karlskoga/Bofors. Och ränderna sitter i.
Olgakatt och Skogsgurra, kan man tolka det som så att Stolpe, som var en självsäker och ofta (för)dömande herre kanske råkade ha lite rätt när han menade att karlskogamålet inte var landets vackraste?
Själv har jag bara träffat trevliga personer med Karlskogadialekt, så jag har inget problem med den.
Hyttis kan leverera exempel på uttalanden som, kombinerade med vissa situationer, är rent outhärdliga. Snart i ett kök nära dig.
Vid närmare eftertanke tror jag att det är bäst att det inte sker. Det sätter djupa spår och är inte alltid så enkelt att göra ogjort.
Jag är beredd och tål en hel del!