När man inte varit på landet på en
månad är det alltid spännande att se vad som som möter en när man återvänder. Den här gången var det ett gäng nyfikna pelargoner som kikade ut genom fönstret när vi kom.
De har gjort tjänst utomhus hela sommaren, men när vi lämnade huset senast var det redan en bit in i september, så jag tyckte att de kunde få komma in. Och så här glada blev de för det.
Och det gör mig troligen till en geraniumdam. Det sägs att pelargoner är ett bra mått på kvalitén på en översättning från engelska till svenska. Om det dyker upp krukor med geranuim i fönstren hos äldre damer finns det anledning att bli misstänksam. Geranium är pelargon och en ”geranium lady” är inte någon geraniumdam, utan helt enkelt en pelargontant.
Sedan hittade vi ett helt gäng nakna jungfrur i en slänt. Lite medtagna av kalla nätter låg de där, utslagna i alla bemärkelser. Och mycket färggranna. Tidlösa kallas de också och de dyker upp utan förvarning, eftersom de inte har några blad som talar om var de finns. Eller möjligen har det det, men bladen vissnar i så fall ner innan blommorna slår ut.
De ser ut ungefär som krokus i växtsätten, fast de föredrar senhösten, i stället för den tidiga våren.
Och så var det tur att den lokala handlaren hade både fönstervadd och fönsterremsor i lager när vi var här senast. Det är stor skillnad på hur snabbt man får upp värmen när innanfönstren väl är i.
Tack vare arbetslägret för en månad sedan är innanfönstren på plats, hängrännorna rensade, utemöblerna inställda i boden och båten på land. Så skönt, tack än en gång alla medverkande.
Och kameran som jag glömde ute på tomten häromsistens är nu återfådd tack vare en hjälpsam granne och då kan jag visa en favoritbild från arbetslägret. Här försvinner ett gammalt badkar, tillsammans med lite annan bråte och dessutom några stora cementringar, som blev över vid ett av många grävprojekt förra sommaren. Härligt att inte ha allt det där skräpande på tomten. 
Syrran och pensionären tror att det kanske bli vattenho åt grannens kor och kylrum i fäboden. Vilket som blir vad överlåter jag åt den begåvade läsaren att lista ut.
Ackja, vi har en särskild liten tipp som det står Karins på.
Finns det plats för en liten SAAB där kanske?
”Jag klistrar, jag klistrar ….”
Hittade just lösningen till de där fönstren i köket som mamma målade blå. Det blir inte så snyggt med de vita fönsterremsorna där, men blå maskeringstejp fungerar fint …än så länge.
Ett drömspel alltså
Återstår att se hur drömsk maskeringstejpen är. Antingen släpper den taget, eller också ingår den kemisk förening med målarfärgen och då blir det att måla om till våren.
PS Jag försökte få till något drömspelskt om att det inte var den DEN blå färgen, men det var det ju.
Har aldrig tänkt på att pelargon heter geranium på engelska. Trodde alltid att det var en särskild sorts blomma som jag inte precis visste hur den såg ut. Inte så spännande längre because I’m not a geranium lady…
Gillar inte pelargoner inomhus eftersom jag inte tycker de luktar vidare gott. Däremot är de väldigt vackra i blomlådorna utomhus. Inte mina förstås, eftersom de alltid blir svarta.
Tidlösa var en helt ny bekantskap för mig. Har aldrig sett en sådan blomma förr. Skönt att ha allt i ordning i sommarhuset tills nästa år!
Hälsningar Ingrid
Oj, det finns ju hundratals pelargonsorter och till och med sådana som doftar choklad. Eller mint. Eller citron, som Dr Westerlund, en pelargonsort som anses särskilt hälsobringande.
Men jag håller med dig, att ”vanliga” pelargoner luktar lite skarpt när man håller på och fixar med dem, tar bort blad, knipsar skott och sånt.
PS De nakna jungfrurna, dvs Tidlösan, har min trädgårdskunniga farbror placerat ut på lite oväntade ställen. Känns som en hälsning från honom när det dyker upp.
Jag har försökt intressera grannen men han verkar kallsinnig och vi har gamla saabar så det räcker. Jag såg miljö- o hälsoskyddsnämnen i faggorna.
Men Saaben är väääldigt bensinsnål, om man inte kör så långt. Två liter milen kan låta mycket, men om man bara kör någon kilometer blir det ju ingenting!
Visst är det fint när samvetet behovsanpassar sig så där smidigt.
”Den där dietmaten, ska man äta den före eller efter den vanliga maten?”
Ja nu bor vi ju i glesbygd så det är lite fånigt att köra ett par kilometer och sedan stanna, mitt i skogen. Det känns lite meningslöst.
Men enligt Uppdrag granskning så exporteras det maassor med bilar till Burundi … ellervadevar.
Jag tror att det var Nigeria och det var ett lysande reportage där jag bara saknade en uppgift: varför står svenska skrotbilar så högt i kurs där? En femtusenkronorsbil säljs för det tiodubbla eller mer. Men jag tror nog mer på en begravning under värdiga former härhemma i stället, för den där Saaben.
Dr Westerlunds pelargon är nästan lite väl stark i doften tycker jag, men den ska ju vara hälsosam att ha inomhus. Dr W hade sin praktik i Enköping och var läkaren på modet på 1880-talet. Han lär ska ha ägt en sjusärdeles förmåga att bota patienter som andra doktorer gått bet på. Så folk kom från hela landet och rådfrågade Dr. W.
Det finns en historia om när min morfars fars (Erics) svågrar Johannes på Brotorp och Carl på Mårsäter tog sina fruar med sig och åkte till Enköping för att konsultera Dr. W. Herrarna var tämligen rundlagda på grund av rikliga intag av sprit och mat och nu behövde de få råd om hur de skulle bära sig åt för att bli lite friskare och gå ner i vikt. Carls fru Stina hade problem med framfall och något måste ju göras åt det också. Den enda som var helt frisk var Johannes fru Anna.
Dr W undersökte fru Stina noga och förklarade att innan något kunde åtgärdas måste hon undergå en kur i ”banting”. Sedan var det herrarnas tur och det kan man ju tänka att framtiden kunde bli ganska dyster när de fick veta hur de egentligen borde äta.
Så när alla lämnade mottagningen beslöt man att gå på lokal och få sig en god middag
men för att inte samvetet skulle belastas allt för mycket beslöt man att då groggarnas glada tid infann sig så skulle varje grogg varvas med ett glas ”bilinervatten.” Det sistnämda är närkemål för Berlinervatten.
Carl skrev brev till svåger Eric på Granbergsdal om utflykten till Enköping .
Underbart, Hyttis. Kulturhistoriska vingslag! Men vad är Berlinervatten? Vanligt mineralvatten, eller?
Dr Westerlund ska nog stå tyst och stilla i en vrå, för att vara hälsobringande. Så fort man petar på honom blir det ju väldigt aggressiva doftmolekyler i hela rummet.
Undrar om det finns en inbygd slumpgenerator i din blogg. Kommentarer och svar hamnar lite huller om buller.
Det finns ett system… Men jag glömmer ofta själv att tillämpa det och då blir det hipp som happ. Men i princip ska svaren hamna ett steg åt höger, om man kommer ihåg att lägga sig i ”svara-boxen” i stället för kommetaren rakt under, för då hamnar man längst ut till vänster. Äsch, jag ska se om jag kan flytta om lite…
Japp, kolla ovanför. Nu ligger bilkommentarerna som dom ska. På ett ungefär i alla fall, hoppas jag.
Spännande att se var detta hamnar. Men tack för insatsen med bilkommentarer. Kommentaren med dietmaten hörde till Hyttis story om bantande släktingar.
Aha! Fast den passar ju precis lika bra till det där försöket att ursäkta den bensinslukande bilen! Den får stå kvar tror jag, för annars vet man inte var den hamnar till sist.
Betr det ev hälsobringande vattnet sökte jag på Berlinervatten och förutom en hänvisning till mitt eget inlägg hos dig fick jag smäll på fingrarna nån annanstans.
Vattnet som avses lär ska komma från en ord i Tjeckien Bilin ungefär som Lokavatten
heter Lokavatten. På Loka Brunn har de ett brunnsmuseum och en samling flaskor
med etiketter som berättar om olika vattensorter och där såg jag en gång en flaska
vari det varit Berlinervatten. Tyskarna har kanske varit framme och varumärkessnyltat en smula och förtyskat vattnet.
Förresten har jag ett förslag till användning av gamla badkar mm. Gör ett eget
Duchamps-museum i Mora. För att fylla ut lokalen kan ni få vår gamla toalettstol som vi kastade ut för ett tag sedan.
Ja, då fattas bara en sån där flasktorkställning. Kanske går att låna in från museet i Corte, på Korsika. Den var utställd där som mjölkproduktionsredskap, utan några som helst kommentarer i övrigt. Flasktork, stod det bara.