Och nu blir det modeblogg! Det var kallt i går, tunn is på vattenpölarna på morgonen och ännu kallare blev det när jag varit och klippt mig.
Den stickade luvan på bilden vill vara anonym. Dock är det inte denna mössa som kostade tusen kronor.
Dags för en ny mössa, tänkte jag och slank in på Varuhuset för att köpa något mjukt och varmt som inte sitter åt för mycket och som absolut inte får klia. På Varuhuset fanns stickade luvor i den enkla modell jag tänkt mig, men alla, precis alla, hade en barnslig pälstofs längst upp och det hade jag ju inte tänkt mig. Men hej och hå, den kan man väl klippa bort. Jag kollade prislappen. Tusen kronor för stickad luva!
Kanske det finns något på herravdelningen, tänkte jag då och visst fanns det det. Både Hugo Boss och Ralf Lauren, med synliga varumärken som jag inte skulle kunna vika in eller sprätta bort. 699 kronor. Nej det är det nog inte värt.
Jag fortsatte min vandring och hittade lite etniska varianter, fortfarande med tofs. Inte riktigt min stil. Kanske jag rent av skulle köpa garn och sticka? Men så fick jag en ingivelse och gick in en sportbutik. Och se, där fanns hur många stickade luvor som helst, även svarta och i de gosigaste material man kan tänka sig. Helt klifria, varma och sköna.
Så nu går jag ut iklädd Något Nytt. Men en svart stickad luva gör sig inte så bra på bild, så jag överlämnar till er fantasi att föreställa er denna perfekta huvudbonad. Garnet är liksom lite lurvigt och först tyckte jag den liknade pappas pälsmössa lite grann, finmössan som gick under benämningen krimmeltovan, men när min stickade luva väl sitter på skallen ser den bara ut som en varm och skön vintermössa. Precis vad jag ville ha. Priset? 99 kronor! Men nu undrar jag varför jag inte ser några tofsprydda mössor på stan. Är det INGEN som köper dem?
Här kan man läsa hur övriga fredagsgallerister tolkat det tema som Desirée givit oss för denna fredag. Desiree i Stockholm, Annika i Washington , Erica i Piteå, Karin på Åland, Fourmom i Stockholm, Victoria i Florida, Marianne i Älmhult, Penny vid Vänern, Annika utanför Umeå, Cecilia i Norge, Olgakatt i Skåne, Anna FT i Stockholm, Channal i Norrköping, Karin i Stockholm, Jagger, Jenny, Nilla, Västmanländskan, Cecilia i England, Christina i Kalifornien, Byfånen, Musikanta, Livsrummet
1000 kronor för en stickad mössa! Äntligen är hantverket värt något, eller vem får pengarna? Stickerskan eller?
Och vid behov av stickade plagg kan man med förtroende vända sig till någon hantverkare nära dig, det finns ju en hel några stycken.
Stickerskan får nog inte så mycket. Jag tror att det är tofsprydnaden som driver upp priset.
Jag skulle med förtroende vänt mig till närstående hantverkare om det inte var så att det blev lite akut i går när kylan slog till med kraft. Verkar ändå som om jag var lite för långsam i vändningarna, för i dag vaknade jag med halsont.
Den bästa mössa jag någonsin haft var en spelmansmössa från Leksand eller Rättvik? som jag stickade själv. Dubbel med vackra mönster men utan tofs, en sån som figurerar i filmen Masdjävlar. Det blev slagsmål om den ibland eftersom sonen nappade den åt sig när det var extra kallt.
Nu har jag diverse luvor igång men jag säger som Kicki : ”Vänd sig med förtroende till
dem frun har omkring sig så kan det bli nåt att ha på huvudet.”
Rättviksmössan måste vara supersvår att sticka! Och snygg. Förstår att sonen norpade den när det var kallt.
Och med så kunniga stickerskor i min omgivning borde jag väl inte gå omkring i nåt syntetiskt från Stadium för 99 kronor, men det är något med framförhållning. Dagen innan jag köpte mössan gick jag omkring i sandaler, i tron att det kanske fortfarande var lite sommar. Så det här med snö och kyla kom som vanligt lite plötsligt. Men båten är i alla fall upptagen.
Rättviksmössan är ju en klassiker, det finns några varianter från diverse byar.
Dottern köpte en gagnefmössa (?) på ett loppis och blev erbjuden en rejäl summa för den på en spelmansstämma.
Fast hon sålde inte, väl?
Nej självklart inte, hon är textilsamlare ju
En bjursmössa var det. Den kostade 4 kronor på en loppis, helt otroligt! Ett par månader senare blev jag erbjuden en femhundring för den av någon bjursåskille, han var helt till sig för den där mössan.
Jag sålde den inte. Det är ju en jättefin mönsterstickad mössa i ull. Att jag inte har någon mansdräkt från Bjursås att ha den till, det struntar jag i. Det blir ju kallt ändå.
Om man är textilkunnig är det nog i högarna med tyg och stickat som man gör de riktiga auktionsfynden!
Grattis till mössan. Försökte googla för att se hur den ser ut och hittade en röd och blå och vit. Kan det stämma?
Här är den, kanske? Snygg.
”Men nu undrar jag varför jag inte ser några tofsprydda mössor på stan. Är det INGEN som köper dem?”
Det kanske är som baskrarna i Paris? Vi hade order att köpa en juniorbasker åt barnbarnet och försökte på många ställen. Galleries la Fayette var sista stället av cirka fem. Nej, inga barnstorlekar. ”Men köp en själv min herre – och smält in i gatubilden” tyckte damen bakom disken. Jag gjorde så och gick ut för att smälta in i gatubilden.
Det var bara jag som hade basker. Alla andra hade annat på huvut. Eller inget alls.
När vi kom till platsen där alla turistbussar stannar kom en flock japaner springande med kamerorna uppe. Nu hade dom äntligen hittat en äkta fransos – med basker. Så nu sitter jag väl i ett trettiotal fotoalbum på öriket.
Kul säljargument. Det knasigaste säljargument jag har fallit för var när jag köpte en orange tröja. Damen i butiken såg att jag tvekade både om färgen och priset och då sade hon: ”Klart du ska köpa den. Mona Sahlin har köpt en likadan!” Det var efter Monas senaste avgång och hennes strålglans som modeikon har väl aldrig varit särskilt stark, så jag tyckte argumentet var lite udda och rätt rörande. Klart jag köpte tröjan.
”Ingen annan har en sån!” Hade nog också fungerat?
Möjligen, men det hade inte varit lika rörande hjälplöst. Nu köpte jag den nog mest för expeditens skull. Fast jag använder den ibland, även om redaktörn inte gillar den.
Men det var ju bra att du fick ta på en du gillade till slut.
Varm om skallen vill man ju vara när vinden viner!!
Antar att snön är borta nu.
Ha en fin helg!
Tre plusgrader och ingen snö kvar. Men, det kommer mera…
Trevlig helg du med!
Det där med mössor är inte helt lätt.
Tycker jag.
Jag tycker om mössor som inte är för tajta, som är varma men inte för varma och så vidare. Till min dotters förtret går jag omkring med en typisk Madeiramössa med örsnibbar som man kan vika upp. Hon köpte mig en ny grön och vacker som jag ska ta på mig när jag hittar den. (svarta hålet)
Kolla med muklorna! Eller lånarna.
Inte helt lätt att hitta en ny mössa ;-).
Om man lade mig på analyssoffan och verkligen försökte gå till botten med problemet skulle det nog inte dröja länge förrän det kröp fram att jag egentligen inte vill ha någon mössa alls!
Haha!
Klädsam mössa är inte lätt att hitta. Vackra handstickade är ofta av väldigt stickig ull, tyvärr, men jag har tankat ett bra stycke fleecetyg som jag lyckats fodra ett par fina hantverksmössor med. Annars hade jag fnattat mig huvudet så att omvärlden misstänkt löss. Fö hade jag en hemstickad med till USA nyligen och hade den handbagaget. Det röntgades tre gånger på Kastrup och sen fick jag vända upp och ner på alltihop på bandet. Då brast damen i säkerhetskontrollen i skratt. Problemet var silverbroschen jag prytt mössan med. Den såg tydligen ut som ett vapen på rtg.
En handstickad mössa med dekoration är nog det ultimata vapnet. Men vad jobbigt att behöva packa upp hela väskan – det måste ha varit en rätt rejäl brosch!
Klart man skall ha mössa på vintern. :-) Och utan tofs! De där tofsarna är inte alltid syntetiska och har vi dem på våra huvuden sitter de på fel djur…
Och det är dessutom mycket snyggare på till exempel lodjur:-)
Har aldrig sett ett lodjur i mössa.
Låter helt rätt. VIktigt med något skönt och gosigt att ha på huvudet nu när det börjar bli riktigt kallt ute. Ha en skön helg.
Kram!
Du med!