Hans pappa var rektor för en elitskola och fast övertygad om att en traditionell utbildning på klassisk grund var det enda rätta. Själv kom han inte in på universitetet, så han valde en treårig konstnärlig utbildning i stället, till familjens stora förfäran. Och värre skulle det bli. Han fick lust att testa teater och kom in på teaterlinjen vid universitet i Illinois. Hans engelska var knackig och han tänkte att då kanske det funkar bättre med film, så han valde den inriktningen.
Sedan återvände han till hemlandet Taiwan och lyckades göra en filmatisering av Jane Austens Känsla och förnuft. Han har själv berättat hur han knappt kunde formulera en hel mening på engelska och ändå gav han sig på en filmatisering av en engelsk klassiker med framstående engelsktalande skådespelarna. Vilket berodde på hans övertygelse att filmen kan tränga igenom kulturella och språkliga barriärer.
– Ljud och bild är universella.
Han heter Ang Lee och jag skulle vilja fråga honom hur han kom på idén att göra en Jane Austen- film. Det skulle inte förvåna mig om han svarar att han minsann ville visa pappa att klassiker kan vara bra på mångahanda sätt.
Tack vare att de misslyckade traditionella studierna fick honom att tänka om har vi fått filmer som Crouching Tiger, Hidden Dragon och Brokeback Mountain. Och snart kommer hans filmatisering av boken Life of Pi. I dag fyller han 58 år. Grattis!
För vissa människor är ingenting omöjligt! Han måste ha haft ett enormt motstånd, både från sin familj och folk runt omkring honom.
Ingrid
Fantastiskt när någon gör saker mot alla odds, tycker jag. Och skapar lite nytt och annorlunda, eftersom de inte är skolade och formade som alla andra.
Ganska otroligt egentligen. Intressant läsning, tack för det!
Berättelser behöver inte visum för att ta sig mellan länder och århundraden, men de behöver bra berättare.