Andreas Cervenka skriver lättbegripligt om pengar i Svenska Dagbladet. Han har också skrivit en bok som heter Vad är pengar. Den har jag inte läst, men det finns utdrag på nätet som verkar mycket lockande. Han menar att pengar tillverkas i och med att bankerna lånar ut pengar. Och så har det alltid varit, enligt Cervenka:
”De första bankirerna var guldsmeder som började förvara guld åt sina kunder. 
Dessa fick ett kvitto som kunde användas för att hämta ut guldet när det behövdes. Någon kom snart på att det var lättare att börja använda kvittona som betalningsmedel än att springa fram och tillbaka till smeden så fort det skulle shoppas. Smederna i sin tur insåg att de kunde skriva betydligt fler kvitton än vad som faktiskt täcktes av den mängd guld de hade i sin besittning. De hade nämligen observerat ett intressant fenomen: bara en bråkdel av alla kvittoinnehavare dök upp samtidigt för att få ut sitt guld.”
Greklands centralbank
Ja, så har det fortsatt och det räcker att det samlas en grupp människor utanför en bank (kanske för att det regnar och bankens pampiga entré ger gott regnskydd), för att bankdirektören ska bli nervös.
Å andra sidan kan man lösa en hel del problem och klara upp många lån, bara någon släpper ifrån sig en slant ett tag. Lånar ut den, helt enkelt.
Här är en historia som man gärna berättar i Grekland. Jag tror att den underförstådda poängen är att Angela Merkel borde betala den där hundringen:
En tysk turist kommer in på ett hotell i en liten grekisk by.
I lobbyn betalar hon 100 euro i depositionsavgift medan hon tar sig en titt på rummen och omgivningarna.
Hotellägaren skyndar sig till slaktaren med 100 eurosedeln betalar sin skuld till honom.
Slaktaren går i sin tur till bonden och betalar sin skuld till denne.
Bonden går till bensinmacken och betalar sin skuld på 100 euro.
Bensinmacksägaren går till en prostituerad och betalar sin skuld.
Den prostituerade går till hotellägaren och betalar sin 100 euroskuld.
Hotellägaren lägger tillbaka 100 euro i kassaapparaten just som den tyske turisten återvänder till receptionen.
Eftersom hon inte gillade något av rummen får hon tillbaka sina depositionsavgift.
Och i den lilla byn skiner solen lika vackert som alltid och alla är nu lyckligt skuldfria.
Husen på bilden har inget med den ekonomiska krisen att göra. Tror jag.
Det här påminner om något som jag skrev om för ett tag sedan, tänkte jag, och nu kom jag på det. Elin Wägners novell Det hemlighetsfulla kuvertet handlar också om en nervös bankdirektör.
Ja. Näe. Fast jag varit bra på matte så begriper jag inte pengar. Och värdering, uppskattning och alla ord vi använder som är relaterade till pengar. Min vän prästen tjänar Gud, jag tjänar pengar. Märkligt.
Jag tror inte att matte och pengar har så värst mycket med varandra att göra. Ekonomi handlar nog mer om tro. Tror jag.
Underbar historia och helt ovidkommande undrar jag om det inte är Grekland vi ska åka till??? Min ekonomi påminner om det landet.
Ja, låt oss låna några hundringar och åka till Grekland, så det blir någon ordning på deras ekonomi!
Som före detta aktiv, kanske fortfarande i viss mån, inom besöksnäringen så tror jag att du träffade på den där historien redan när Tante Merkel bodde kvar i dåvarande DDR.
Nog kan hä hitt på å int va omöjligt!
Hä måtta lära se ut som hä skull kun te å int va omöjlit. (Clas Ohlson)
Ekonomi är ideologi, det håller jag med om. Tillväxt är ett omöjligt mantra. Jag har huvudvärk.
Aj då, hoppas det inte var mina ekonomiska exempel som ställde till det!
Här har vi två exempel på hur man säger ”ja” i Dalarna (för man ska ju inte förhasta sig och man måste uttrycka det lite försiktigt, så att det inte känns burdust):
Nog kan hä hitt på å int va omöjligt! (Nog kan det hitta på att inte vara omöjligt.)
Hä måtta lära se ut som hä skull kun te å int va omöjlit. (Skogsgurras exempel som uttyds ungefär på samma sätt.)
MEN, mitt språkminne säger mig att det första formuleringen borde lyda så här:
”Nog kan hä hitt på å lät bli å int va omöjlit.” (Nog kan det hitta på att låta bli att inte vara omöjligt.)
Men då har vi ju tre negationer i meningen och därmed borde den betyda nej. Så jag plockade bort en negation, men det känns lite magert. Det var inte så vi sa, hemmavid. Och jag undrar om det kan vara ett parallellfall till uttrycket att ”inte lämna någon möda osparad”. Som ju är ett vanligt uttryck, fast fel.
Kul att få lära sig lite dalmål. Jag har ju bara bott i Dalarna i tre månader efter det jag föddes så då begrep jag inte så mycket. Det måste vara krångligt för en som inte är uppvuxen där att förstå språket i alla fall. Det där med ekonomi la jag åt sidan när jag gifte om mig med MM. Innan dess skötte jag familjens ekonomi själv helt och hållet. Men nu håller MM reda på allt och betalar alla räkningar samma dag som de kommer i brevlådan (till dotterns och svärsonens stora förvåning – ekonomer båda två). Han ser också till att jag alltid har pengar på mitt betalkort så jag behöver aldrig bekymra mig för det. Om jag behöver kontanter finns det alltid pengar i ”lådan”.
Ingrid
PS. Jag jobbade på bank några år med mindre framgång. På rembursavdelningen på Skandbanken i Göteborg utan att ens begripa vad en remburs var för något…
Det verkar som om du förstår dig mycket bra på det där med ekonomi, tycker jag!
Jag är ju ingenjör, och är det något jag har förstått under min relativt långa (men begränsade) karriär innom yrket så är det att ingenjörer och ekonomer är från helt olika, inte planeter, men solsystem . Såna där historier som du skriver är fullt möjliga för en ekonom. Full stop. Övriga göre sig ej besvär att förstå…
Men ser du någon hake i den grekiska byn sätt att göra sig skuldfri (bortsett från en viss bristande realism, då möjligen)?
Min bank har kommit på en jättebra idé! Jag gör numera det mesta själv och får betala för att de kan krympa personalen. Som tack för att jag betalar för att använda kort och tjänster så slopar de kontanter också. Briljant! Då kan de nämligen ta betalt när jag bankar cash på jobbet också.
Kanske blir billigare att hyra en förvaringsbox att lägga slantarna i? Det är ju inte ofta man går till ett bankkontor och senast jag gjorde blev det tydligt att om man hanterar sina bakaffärer live, så måste man vara beredd både att köa länge och betala dyrt.
PS: Jag tror att bilden är från Italien, närmare bestämt Amalfikusten… men det dröjer väl inte länge förrän Frau Merkel får åka dit med sin eurohundring också! Det värsta är väl att vi alla får bidra till den
Den där byn utger sig i en turistbroschyr för att ligga på en grekisk ö, men den ser ju rätt stor ut och kuststräckan är väldigt bebyggd. Kanske Amalfikusten och samma historia dyker nog upp där också snart, som sagt.