Sommarens minifredagstemat Show&Tell har omvandlats till Lördagstema Tell&Show, från och med den 8 september. Samtidigt har det ursprungliga fredagstemat återuppstått som Galleri Fredag, med betoning på bilder.
Första gallerifredagen är i dag, den 7 september och har tema Sensommar. Hänger ni med? Ingen fara, det ger sig med tiden. Här kommer mina sensommarbilder.
Skuggorna blir längre
Solnedgångarna blir färgstarkare
Utemöblerna ska in i boden
Lilla båten ska upp ur sjön.
Den fiffiga uteduschen, som värmer upp sitt eget vatten, ska rengöras och tas in för vinterförvaring.
Det känns vemodigt att stänga sommargrindarna (som vi borde ha målat i sommar) och åka till stan. Men vi kommer tillbaka. Ofta.
Galleri Fredag kan man läsa om
här. Och lördagstemat
här.
Det här inlägget postades i
fredagstema och har märkts med etiketterna
Galleri Fredag,
sensommar. Bokmärk
permalänken.
Vemodiga bilder. Eller så är det bara jag som tolkar in vemodet, ibland känns det så sorgligt att tiden går…
Jo, det är alltid lite sorgligt att säga hej då till sommaren. Och mycket lättare att ta adjö av vintern!
Sensommar är vackert så in i Norden!
Ljuvliga talande bilder!
Tack! Sensommaren har något stillsamt över sig, i allt vemod.
Stark koppling till fiskgjusarna. Samma känsla. Slut på det fina.
Men nästa år igen kommer han vår gamle vän (sommaren, fiskgjusarna, tomten eller vad det handlar om) – ty det har han lovat!
Känns tryggt!
PS Apropå fiskgjusarna. Har du kollat Katharines flykt till Egypten. Nu verkar hon och kompisgjusen Erika trivas så bra där att de inte flugit många meter på tre dar. Och Erika som brukar flyga till Sudan om vintrarna…
Borde varit där och hjälpt till med båten, minst.
Ingen fara – det finns hjälpande händer!
Ännu en perfekt illustration till sensommaren, som jag skrev till Olgakatt nyss. Den första bilden i motljus är speciellt vacker!
Ingrid
Tack! Och tack och lov behöver vi inte bomma igen för gott. Det går att bo där året om, så det blir många landethelger framöver. Hösten har ju i alla fall den tjusningen att det är myggfritt!
Mmmmm…underbart, Karin.
Ert landställe, förmodar jag. Fantastiskt!!
OCH så sant.
Just när man stänger för säsongen är det så sorgligt. När båten dras upp, när allt läggs undan, när vattnet stängs av en gång för alla.
SÅ roligt att DU är med i detta tema.
Ha en jättefin fredag!!!
Kul upplägg med bilder. Nu ska jag ta en runda och kolla alla andra gallerister.
Jag tröstar mig inför hösten med att vårt sommarställe fungerar som höst-, vinter- och vårställe också. Även om jag nog tycker att somrarna är svårslagna.
Fin fredag tillbaka!
Underbara, färgstarka sensommarbilder. Älskar solnedgången och grindarna…
Tack!
Otroligt stämningsfulla foton! Och det är något alldeles speciellt med sjöar, så rogivande…
Vatten lugnar, särskilt om det går att simma i. Då slätas allt ut, på något sätt, så att man känner sig harmonisk.
Vilka ljuvliga bilder! Fast när man ser hur ert sommarställe ser ut förstår man att det är lätt att falla in i en ljuvlig stämning, för så ser det ut att vara där. I alla fall på bilderna.
Jag önskar dig en trevlig helg!
Tack och detsamma!
Älskar solnedgångsbilder!! Jättefina bilder, men visst finns det ett vemod, ett avsked till sommaren som man så gärna vill förlänga och som man längtar efter resten av året.. Kram!
Ja, visst är det vemodigaste årstidsavskedet. Hösten är ju också fin (och som sagt, myggfri!), vintern har sina fina stunder, soliga dagar med bra skidföre, våren är välkommen, men sommaren är ändå favoriten, det kommer man inte ifrån!
De som inte har denna variation mellan finast tänkbara somrar och bistrast tänkbara vintrar kan nog inte riktigt förstå vårt ”bluesläge”. Slas beskrev det fint i en skiss om skärgårdsbåtar, en svensk flicka och en utländsk besökare. Nyckelrepliken är ”Ljuuset kommer” och handlar om motsatsen till sensommaren. Måste försöka hitta den igen.
Mina bästa referenser, fransoserna, kan inte alls förstå vårt passionerade förhållande till årstiderna. Och befolkningarna kring ekvatorn kan inte förstå nånting av det vi betraktar som väsentligheter i tillvaron. Ingen är så ensam som en nordbo.
Påminner mig om en stipendiat från Östafrika som jag hämtade på Arlanda och skjutsade till Uppsala. Det var i april och inte ett grönt strå syntes. Han såg ut över landskapet, mycket bekymrad. ”Vilken förfärlig torka ni har haft!” Först förstod jag inte riktigt, men så insåg jag att det som var bördigt jordbrukslandskap i mina ögon var ödelagda förtorkade fält i hans, eftersom årstidsväxlingarna hemma hos honom handlar om torrperiod eller regnperiod. Lyckligtvis fick han uppleva våren och blev helt fascinerad av den långsamma processen.
Jättefina bilder! Älskar ljuset i de första. Den s.k. ”gyllene timmen” (strax innan solnedgång och soluppgång) lämpar sig verkligen helt perfekt för fotografering!
Tycker också att man riktigt känner genom dina bilder hur naturen samlat ihop en massa härliga sommarminnen. Jag tycker så mycket om den känslan jag får av att se på bilderna.
Men jag förstår vad du menar med vemodigheten. Tycker det liksom finns något sorglöst över sommaren, något i alla fall jag alltid saknar under den långa vintern.
Som sagt; jättefina bilder!
Hoppas du får en fin helg!
MVH /Erica Pettersson
”Summertime, and the livin’ is easy…” Det är nog mycket det det handlar om.
Grinden tycker jag känns som en förlaga till nåt man kan sticka.
Det skulle ju bli ursnyggt! Fast jag tror inte att någon annan än du hade kommit på idén. Farfar var bra på mönster; här är ett trappräcke som han också snickrat till.
Så vackert ljus i bilderna!
Tack! Sensommarljus…