Har det inte liksom sänkt sig en förstämning över nejden? Verkar inte många väldigt vilsna? Redaktörn rastlös? Har inte medmänniskor i mataffären en ”vad-ska-jag-göra-nu”-blick, som de inte hade förra veckan?
Kan det bero på att fiskgjusarna är utflugna? Vi är många som har följt dem under ett par månader. Alla tre ungarna har nu fått luft under vingarna; de kan kanske rent av fiska själva och snart bär det av till Afrika.
Vi har kunnat se deras liv i direktsändning från boet i Estland. Vi har sett första ungen kläckas och sedan två till, oroat oss över att den minsta ungen får så lite mat, glatt oss åt de första flygförsöken, oroat oss igen över att en av dem kanske inte kommer att klara flygandet och slutligen dragit en lättnadens suck häromdagen då till sist alla var i luften.
Första ungen kläckt, den 14 juni.
Sådär, nu är ruvandet klart. Syskonen kom den 17 och 19 juni. Då börjar det riktiga slitet med att mata alla tre. Pappa och mamma flyger och hämtar fisk i någon sjö i närheten.
De växer fort, men storasyskonen är framfusiga och lillasyster blir ofta utan. Hur ska det gå för henne. Vi tror – utan egentlig grund – att storasyster är en tjej, mellanungen en kille och den minsta en tjej.
Här får äntligen minstingen en bit mat!
När ungarna växer byggs barnsäkerheten på med stora grenar runt bokanten.
Men vad hjälper det. Det går några veckor till och efter lite flaxförsök i och kring boet är de plötsligt utflugna alla tre. Varifrån kommer den här känslan av att jag har varit med om detta förut?
Jag tror att det där med fiskgjusarna kan vara anledningen till att många har den där vilsna blicken: Vad ska man göra nu, när man inte måste vaka över fiskgjuseboet hela dagarna?
Eller kan det bero på att OS är över?
PS. Nu tror jag att jag vet vad man kan göra i stället. Det tar lite tid och det är ju bra. Berättar mer i morgon.
Tack för att du har låtit oss andra i bloggvärlden delta i livet i fiskgjuseboet.
Upplever att ett vemod alltid infinner sig när sommaren tar slut, när fåglarna gör sig flyttklara och skolorna börjar. Sedan rullar allting på igen…
Hösten är ju en nystart. Nytt läsår, även om man lämnat skolan bakom sig för länge sedan. Nya projekt. Nytt säsongskort på yogan. Och kanske en kurs av något slag? Inte så dumt det heller!
Det beror säkert mera på gjusarna än att OS är slut. Enligt Wikipedia ska barna vara
flygfärdiga ca 8 veckor efter kläckningen och det stämmer ju bra. Lillan visste när det var dags att lämna boet.
Kanske lite både-och. Jag tycker mig ha noterat visst OS-beroende i min omgivning. Men föralldel, även ett fiskgjuseintresse, när jag påmint om deras existens. Särskilt barnbarnen har nog tyckt att gjusarna var roligare än OS.
Fördelen med fiskgjusar är att dom flyger själva.
Suckar en som hjälpt den förstfödda flytta fyra trappor, utan hiss.
Ja till och med ommöbleringen klarade de själva. Fiskgjusarna alltså. Släpade och drog i den ena grenen efter den andra och puttade troligen ner dem, för var är de annars idag?
Fyra trappor… Inget dåligt träningspass för benmusklerna! Bär man dessutom en och annan flyttlåda får ju både arm- rygg- och magmuskler också en omgång.
För närvarande gäller det att parera ett ryggskott i vardande, någon som har tips?
AJ! Inga tips tyvärr, men det lär vara fel att inta viloläge, nuförtiden. Ack, visst var det bättre förr i vissa avseenden!
Fråga Lottens djefla man. Han lär visst vara expert by practice.
Så där kunde jag känna mig lite efter det att EM i fotboll var slut. Den enda sport som jag tycker är rolig att se. Eller Downtown Abbey och Midsomer Murders, de två övriga program på teve förutom På Spåret som jag tittar på. Det måste ju vara sorgligt att OS är slut för dem som suttit klistrade vid teven de senaste veckorna. Men det finns ju som väl är böcker att läsa.
Tur att den lilla fiskgjuseungen klarade sig – det är ju alltid killarna som tar för sig mest, tydligen gäller detta även i djurvärlden. Utom då möjligen den minsta barnbarnsflickan som verkligen vet vad hon vill ha och som hennes bröder ser till att hon får eftersom de inte står ut annars…
Heja barnbarnsflickan. Med två äldre bröder får man stå på sig! Jag kompletterade fiskgjusetexten lite, eftersom vi faktiskt inte har en aning om vem som är tjej och vem som är kille. Tack vare ringmärkningen kan man nu hålla isär dem och vet i vilken ordning de är födda. Men jag tror att det fortfarande är svårt att se skillnad på killar och tjejer.
Hej
Tack för ditt besök hos mig, jag är så lat med att ha koll på bloggar numera att jag inte minns om vi har träffats – men jag ser att vi har en del gemensamma vänner.
Fantastiska bilder – och trevlig blogg! Jag tycker det är så roligt att hitta intressanta bloggar, men samtidigt är det jobbigt, för jag hinner ju inte med…
Jo, jag vet. Och mina bloggmanér är inte så förfinade. Råkar jag snubbla över något kul kommenterar jag, ibland utan att berätta vem jag är eller hur jag hittade dit. Via Musikanta, kanske?