… men showbiz, det kan dom. Föreställ er en svensk olympiadinvigning, där kungen hämtas av vår motsvarighet till James Bond. Ska vi säga Micke Persbrandt som Hamilton? Och så flyger de helikopter till arenan, via några typiska landmärken, till exempel över stadshustornet och under Västerbron, varpå kungen hoppar med fallskärm för att landa på den olympiska scenen. Njae, kanske inte så lyckat.
Men det var bland annat vad som hände (eller såg ut att hända, snarare) vid invigningen i England i går. Samt en snabbrepetition av Englands samtidshistoria, med industriell revolution, suffragetter, välfärdssamhälle och – just det – underhållningsindustri. Kul!
Fast drottningens berömda corgis fick inte följa med. När Queen Elizabeth och Daniel Craig for iväg i helikoptern stod två corgi-hundar kvar på slottstrappan och såg verkligen snopna ut att bli lämnade hemma. Det är de inte vana vid.
Själv träffade jag på dessa hundar när jag läste Drottningen vänder blad, för något år sedan. Det är de där hundarna som orsakar en kris inom den brittiska statsförvaltningen, genom att förirra sig till slottets bakgård, där den kommunala bokbussen står och drottningen börjar låna böcker och så går det som det går.
Drottningens förhållande till vallhundarna från Wales är en livslång kärleksaffär. Rätt trevligt, tycker jag, för de där kortbenta hundarna har inget drottninglikt över sig alls.
De sägs ha utvecklats på landsbygden i Wales för att klara av att vara både jakthundar, vakthundar och vallhundar. Starka, uthålliga och billiga, eftersom de fattiga bönderna inte hade råd att hålla sig med olika hundsorter för jakt, vakt och vall.
Alltid en corgi, eller gärna fler i prinsessans, sedermera drottningens, omedelbara närhet.
Jag kan tänka mig att ha (bli ägd av) nästan vilket djur som helst (varmblodigt) men skulle jag skaffa en hund, skulle jag inte välja en som ser ut som soffpöl.
Margaretha
nöjd med att
vara ägd av
min älskling
Ja, dom har utseendet emot sig, de där corgisarna. Men dom lär ha bra hand (tass?) med barn, ha ett jämnt temperament samt vara friska och starka i största allmänhet. Jag tror att Elizabeth blev präglad på corgihundar som barn och sedan är det det som gäller, resten av livet.
Jag har alltid tyckt att corgin är en fin hund. Lagom stor också. Skulle gärna skaffat mig en sådan om inte alla i min omedelbara närhet är allergiker för alla pälsdjur. Jag tror nog att kungen inte skulle ha haft något emot att flyga med i en helikopter, undrar om han inte t.o.m. hade hoppat fallskärm. Inte så många nöjen som återstår för honom ju…
Jag tyckte att scenerna med industrisamhället var fantastiska, men f.ö. upplevde jag invigningen som ganska rörig. Kanske beroende på tevebilden som zoomade fram och tillbaka – det hade väl känts bättre om man suttit på läktaren, antar jag.
Ingrid, som gick och la sig efter Azerbadjans intåg.
Corgisarna verkar trevliga, men lite rultiga är de allt. Men just det tycker jag är rätt kul, eftersom de uppfattas som kungliga, numera, i alla fall i England.
Även jag kroknade när det var dags för paraderandet, ja till och med strax innan. Men upplägget var lyckat jag tror inte att det hade varit lika anslående med vår kung och Persbrandt, som det var med drottningen och James Bond.
Dorothy, en engelsk vän bosatt i Edinburgh hade alltid corgies, hon också. Jag träffade flera av dem när jag besökte henne. Vid ett tillfälle var jag ute och rastade hunden på Arthur’s Seat, en kulle ovanför Holyrood Palace, det kungliga palatset i E-gh. Jag blev förbryllad av att det vimlade av poliser där som alla log vänligt mot mig och en utropade: Ay, the corrrgies have come! Det visade sig att drottningen skulle komma någon dag senare, därav polisbevaknngen, och då var det kutym att folk med corgies promenerade i närheten. Om vilket ju jag var totalt ovetande.
Vilket originellt sätt att vara rojalist på! Och vad lustigt att det där med drottningens corgies gått mig fullständigt förbi tills jag läste den trevliga boken ”Drottningen vänder blad” för något år sedan. OM jag inte gjort det hade jag inte alls fattat varför de där hundarna var med i invigningsprogrammet för olympiaden.
Det var en mycket underhållande invigning! Stor skillnad mot den disciplinerade kinesiska för fyra år sedan. Jag blev akut sugen att åka till England, och då måste man väl säga att de lyckats.