Att ha hus har sina sidor. En sådan är att de ska pysslas om, växtligheten ska hållas i schack, fönster renoveras och liknande. Om man råkar bli ägare till mer än ett hus är det nödvändigt att tillägna sig en mer filosofisk inställning till reparerandet. Som min pappa. Vi ville måla om och fräscha upp dörren till Tvåbo, när mina föräldrar bodde här.
Pappa ville inte. ”Huset är gammalt, jag är gammal och jag vill att det ska synas.” OK, sade vi och lade om taket i stället, eftersom det regnade in på övervåningen. Det ville han egentligen inte heller att vi skulle göra, men fogade sig.
Den stora fördelen med att det ena huset efter det andra (först farfars, sedan föräldrarnas) hamnar i ens ägo är å andra sidan att det är lätt att bjuda hem folk. Och på så sätt uppstår ibland intressanta kombinationer. På Lottens blogg kan man läsa om hur hon hamnade i ett kök i obygden (hrmm…), nämligen här och hur hon träffade min kompis Ginni.
Ginni och jag känner varandra sedan länge och har lyckats samordna oss och andra i olika världsdelar. Här har vi lyckats ta oss till syrran i Mora. Ibland kommer någon bort, men hittills har vi alltid lyckats samla in flocken igen. 
Några av våra planeringsmödor har vi försökt att skildra i den exklusiva tidskriften ”The International Chaos Coordinator”, som utkommer i begränsad upplaga vid lämpliga tillfällen. 
Enligt säker källa kommer ”The International Chaos Coordinator” visst att ha nypremiär på webben någon gång under året.
Den där kaoskoordineringen kan ta på krafterna och blir inte lättare när barnen växer upp och deras resande tilltar. Möjligen borde vi anlita någon samordnare som kan underlätta jobbet för oss. En internationell kaoskoordinateringskoordinator of sorts.
Jag skulle behöva en egen, vanlig svensk kaoskoordineringskoordinator för att få ordning på alla mina böcker, papper, för små kläder etc.etc. Som väl är har alla mina barn hållit sig inrikes hittills (med undatag av Mirren som jobbade i Peking ett år och sonen och svärsonen som esomoftast är ute och flyger). Till Stockholm är det i alla fall en överkomlig resa med Swebus…
Ingrid som har börjat planera fredagstemat.
Ja en personlig kaoskordinatör skulle sitta fint i många lägen!
Fredagstema var det ja, tack för påminnelsen!
Jag vet en som skulle passa perfekt som kaoskoordinator nämligen Jeeves. Han anser att så fort som två personer eller fler är inblandade när planer smids för något som ska göras kommer det oftast att gå åt skogen, därför föredrar han att ordna allting själv och eventuellt vidtala någon ur bekantskapskretsen att diskret gripa in. Och så står Bertie där med sina vidlyftiga planer och konstaterar förvånat att det mesta ordnade sig ju bra hur nu det gick till.
Tips för att skaffa sig en överblick över alla böcker, papper, garn, tyger, samlingar av olika slag som man har mm: Skaffa er ett stort pingisbord, ställ på bästa salongsmattan, låt stå i många år och när andan faller på och du känner att du vill ordna upp en del av ditt liv, bär dit grejerna, sortera, släng (om du har hjärta att göra det), lägg i kartonger, damma i bokhyllor och skåp och ställ ev tillbaka. Förra sommaren bjöd på hela bordet fullt med korgar med garn och i år exponeras på ena bordshalvan alla de sten- och mineralsamlingar som vi burit hem under åren i väntan på att sorteras och läggas i trevliga lådor.
Andra halvan är just nu vakant och upptas i skrivande stund av min dator, min symaskin och en vacker trefärgad kattflicka vid namn Sissi, som vi har äran hysa hos oss en vecka när matte, husse och lillhusse är utomlands. Att ligga så nära datorn som möjligt och en och annan gång lite försiktigt trycka på nån knapp ingår i en katts uppträdande. Se avsnittet om Alexander.
Med hopp om att i någon mån vara behjälplig i kaosvåndorna.
Ett sånt bord skulle stå fullbelamrat i många år i det här hushållet.
Skulle behöva en kaoskoordinator. En som även tog hand om ”viktiga papper” och såg till att räkningar betaldes i tid, och arkiverade sånt som ska arkiveras på därför avsedd plats (inte en hög) och slängde sånt som inte behövde arkiveras (längre).
Kan man få rut-avdrag för sekreterare?
Kvittar förresten, jag har inget att dra av från …
Undrar om det är en hemmafru du avser?
Ja jag känner mig som en förvärvsarbetande hemmafru och behöver verkligen en som är bara hemmafru. Pensionären är inte till att tänka på, han vårdar sitt knä och är sjukskriven utanför ordinarie arbetstid.
Yes, who wouldn’t need a wife! Som vi sa på sjuttiotalet.
Ja, Hyttis, pingisbord måste vara den ultimata lösningen. Samt förstås ett stort rum att ställa det i!
Utan pingisbord klarar man sig inte. Ett litet problem kan vara att den där bekantingen med anor och ambitioner som så gärna vill sitta på salongen och dricka lite sherry med oss mulnar när hon ser pingisbordet på salongsmattan*. Fast egentligen är det kanske ingen nackdel. Det minskar ju också sherrykonsumtionen.
*För dem som sett mattan med sitt ”genuina bruksslitage” kan detta synas egendomligt. Men jag tror att mattan (den är stor) för henne utgör någon slags symbol.
Intressanta bekantingar ni har!
Vilken underbar tidning! Den här kaoskordinatorn använder jag för familjeevenemang ibland (för jobbet oftare).
Verkar funktionell och bra, den där koordineraren – i alla fall om man lär sig hur man gör. Men Lottens bås funkar också fint!