Flygplanstillverkningen fortsatte under veckan. Vi testade olika vikningars för- och nackdelar, lite bredare vingar, lite uppvik baktill eller smalare vingar utan uppvik.
Och så ska alla dekoreras och mönstren blir allt mer krävande. ”Liksom vågor och kurvor” går väl an och att det ska vara först lite kantigt och sedan ”bolma baktill” går också bra. Men tiger-familjen var svårare…
Sedan kollar vi på fiskgjusarna i sitt bo och hur de håller på att träna vingarna för att kunna flyga från Estland till Nigeria. Tittar på kartan.
”Är det där långt?” Femåringen granskar skeptiskt den förhållandevis korta sträckan på kartan. Men eftersom han varit i Kenya och minns den oändligt långa flygresan dit, går det någotsånär att förklara att ja, det är långt.
Vi testar drakflygning både i god vind och när det är vindstilla. De dagar då det inte blåser så mycket får man springa desto mer.
Vad hände med drakfesterna på Gärdet? Har de alldeles upphört? Borde man inte återuppta dem?
Och så hittar jag en fiffig pryl som jag troligen köpt på Tekniska museet eller något liknande ställe för länge sedan. En Zeppelinare i budgetutförande. En tre meter lång, lätt, svart ballong som fungerar så att luften värms upp, tack vare det svarta höljet och så stiger den upp i skyn. Den har blivit liggande eftersom jag gruvat mig för att blåsa upp den. Om man tycker det är jobbigt med vanliga ballonger, hur ska det då gå med en tremeters? Men så läser vi instruktionerna och det är bara att fånga in luft i ballongen genom att hålla upp den i vinden och sedan knyter man helt enkelt igen kortändan.
Den svävar faktiskt som en Zeppelinare, så länge den får vara i solen. I skuggan dalar den mot marken.
Varför inte ta patent på flygplanen och starta egen tillverkning. Skulle nog göra stor succé. Själv försöker jag ta mig samman och öppna min acryllåda som jag köpte för något år sen och måla en Mårra och en Molly Mus på tavlor som jag ska skänka till var sitt barnbarn. (Den minsta har inte någon preferens än.) Jag har kommit så långt att jag har överfört motivet till duken.
Flygplanstillverkningen skulle nog bli en förlustaffär, med tanke på att varje plan ska dekoreras på både ovansidan och undersidan (undersidan ska vara heltäckt med olika mönster och budskap eftersom det är det som syns när planen flyger).
Men för sjutton, ta fram färglådan utan någon ambition alls, bara för att hålla på med färgerna, testa mönster, olika färgkombinationer och så plötsligt kanske det blir en Molly Mus. Eller (hu!) en Mårra…
Just det! Inspirationen infinner sig bara man sätter igång. Sedan är det en annan sak att det blir någonting helt annat än det man har tänkt sig från början. Men under tiden har man mått himla bra
Rolig zeppelinare!
Mer färger åt folket! Jag har alltid vetat att jag blir grinig om jag inte får måla, eller okej, rita då, eller i värsta fall fotografera. Men bäst är det att leka med färg för det blir man både snäll, vacker och intelligent av!
Fel, fel, fel – det är öl man blir snäll, vacker och intelligent av. Stark blir man också. Och rolig!
Javisst serru.
Jo, men det där var en fyllegrej. Man måste ju ”Drink responsibly” som det står på en del flaskor och burkar. Det gör jag alltid. Jojjemän!
Som exempel kan nämnas att ”Beauty is in the eye of the beer-holder”
Men har du testat att kombinera? Färg och öl. Inte nog med att man blir snäll, vacker, intelligent, stark och rolig. Man blir förvånansvärt begåvad också. Genial, rentav.