Alldeles nyss fick Estelle en lillebror, som troligen kommer att kallas Estellan. Tycker ni att det gick fort? Det tycker inte vi som följt den här länken i evigheter, känns det som. Någonstans i Estland han man satt upp en kamera som bevakar ett fiskgjusebo.
Tack vare den mångsidiga bloggen Den skrattande språkpolisen har vetskapen om fiskgjuseboet spritt sig och i kommentarsbåset på den bloggen hojtar man till när det händer något så att andra intresserade kan gå in och titta. (Den skrattande språkpolisen avhandlar som ni förstår inte bara språkpolisiära frågor.)
I fiskgjuseboet fanns länge tre ägg och mamma och pappa fiskgjuse som delade upp arbetsuppgifterna efter lite traditionella mönster: pappa skaffar hem mat och mamma ruvar. Sen kom, till allas glädje, lilla Estelle. Hon artade sig bra, åt duktigt och låg mest och sov under mammas vida vingar. Men så i natt eller tidigt i morse kom brorsan och nu har Estelle kaxat upp sig lite och kivas med Estellan, som inte riktigt fattar vad som händer. Pappa och mamma förmanar. Här är några av bilderna. Det börjar med Estelle, ensam i världen, så dyker föräldrarna upp (ner) och diskuterar arbetsfördelning. Pappa flaxar iväg och fixar mat, medan mamma makar in ägg och Estelle för en sovstund. Estellan är med på de tre bilderna längst ner. Fler finns på språkpolisens blogg.
Härligt! Tack Karin!
Risken är att man blir fast när man väl börjat titta på den direktsända länken. Jag har den på som ett trivsamt bakgrundsljud, med fågelkvitter. Och just nu gal göken!
Med långsamt linkande radiomodem kan jag inte längre följa direktsändningen och tar tacksamt emot rapporter. Om du kunde anpassa bilderna lite (resize – färre bytes men samma dimensioner) så skulle det funka ändå bättre. Tar minuter att få hem bilderna nu. I morgon har jag förhoppningsvis fått igång grejerna igen. Så lägg inte alltför mycket jobb på det.
Jag försökte, men bilderna hoppar omkring på ett svårbemästrat sätt. WordPress anser att man ska veta vad man gör från början och när man ändrar kan det bli knas. Ska försöka komma ihåg att pixla ner i fortsättningen.
Jag som också har varit ute i förskingringen är lika tacksam över rapporteringen!
Just nu blåser det ju så att man varken kan ha på ljudet eller titta utan att bli alldeles knollrig!
Ja oj vad det friskar i! Det där trevliga skogskvittret dränks i vinden. Har du kollat på sista bilden där pappan (är det väl?) begrundar ett skal som ser ut som ett ägg på bilden. ”Vänta lite nu, hur många var det egentligen?”
Jag tror att han tittar på ägget med blicken som säger:
– Nämen hörru. Slänga eller spara? Det här kanske man skulle kunna göra en stol av?
Som Eero Aarnios runda stol, Åskbollen, som rätteligen borde hetat ägget, om inte Arne Jacobsen kommit på det först. Fast Aarnios är mer ägglik. Så Earnies idé är lysande och framförallt billigare än både Aarnio och Jacobsen..
Tack!
Nu har jag nog ”artbestämt” stolarna som fanns på ungdomsavdelningen på bibblan när jag var ung.
Ägg eller boll?
Kollade länken. Det var tydligen pastillstolar som man hade på ditt ungdomsbibliotek?
Jag har fallenhet för sjösjuka, jag avstår och ägnar mig åt stillbilder.
Det känns faktiskt lite i maggropen när det gungar som värst. Hoppas det innebär balansträning för småttingarna!
Pingback: Nygrillen, fotbollen och konstverket
Hi hi – jag som trodde att det var du som var uppe och klättrade i träden och filmade, det skulle för övrigt inte ha förvånat mig!
Hade jag ett fiskgjusebo med ungar i någon talltopp på tomten skulle jag nog göra ett allvarligt försök i alla fall.