När träden är fällda, uppsågade i vedspislängder och kluvna till lagom stora vedträn, då är jobbet ändå inte klart. Veden måste staplas och det är väl bara att trava upp den mot lämplig vägg. Skulle man kunna tro. En fristående stapel som får luft från alla håll är troligen bättre, men nu fick det bli vägg i alla fall.
När jag försöker få lite inspiration från nätet ser jag att det finns vedstapelkonstnärer av olika slag. Det är bara att söka på ”stapla ved”, eller ”fin vedstapel” eller något liknande så dyker mästerligt formade staplar upp. Om man har mycket ved verkar den här runda modellen vara en bra metod.
Och sådana här fina staplar hittade jag på många ställen i Corte på Korsika. Staden ligger högt och det går åt ved nästan året om.
Vedstaplarna (alltså de som staplar veden) måste ha bra blick för proportioner och för vilka volymer som krävs för att få balans i alla riktningar. Genom att bygga på två ledder binder vedträna varandra och småpinnarna jämnar ut så högen och blir stabil och bra.
Eftersom alla vedträn är lite olika finns det många sätt att lägga dem så att de passar ihop. Jag brukar försöka bortse från det när jag staplar, för annars skulle jobbet aldrig bli klart. Men här gick det nog lite väl fort. Det skulle inte förvåna mig om jag kommer på mig själv med att stapla om inom kort. Och detta är ändå den prydligare av staplarna…
Ytterligare skäl att stapla om är att denna vägg ligger åt norr och dessutom bör vedträna ligga med barken ner, för att torka bättre.
Att stapla ved är ett litet konststycke i sig.
Din stapel är också ett konsthantverk som så. Jag tycker om den, blir glad av den:).
Den ser sprallig ut…
Karin
Nu vet jag vad jag ska svara om någon har synpunkter på att vedstapeln är lite osymmetrisk:
”Inte alls, den är bara lite sprallig!”
Lite spret är ju bara bra! Och stiligt med svaj, tycker jag. Som inte har några vidare talanger som staplare, för övrigt; om inte grannen hjälpte till skulle det bli kaos i vebon.
Kan bli en sevärdhet kanske: ”Kom och se min spralliga vedstapel med svaj!”
Har inte Johan-Olov skrivit om saken, har jag för mig?
Och så är det ju skillnad på spisved, kakelugnsved, bakved och pannvid. Allt bör sorteras för sig, även tjärved som används till tändved eller lysved.
Sorry, ber om ursäkt om vi ställde till en massa jobb.
Men var? Jag har också ett vagt Johan-Olov- minne, men kan inte komma på var det kan ha varit. Mannen som hade olika träd som vänner och som dog vid sin kompis björkens rot minns jag, men vedstapelstoryn är mer diffus.
Stapla är överreklammerat tycker jag. Högen jag håller på med får ligga ”på rus” ute i majsolen för att sedan kastas in, bit för bit så att säga, i vedboden. Du vet väl att veden inte torkar efter midsommar? Gammalt skrock som förmodligen hade att göra med att efter midsommar skulle höet bärgas osv. För övrigt är det som vanligt fiffigt med trä, det finns så många sätt att göra rätt på, jag har fått lära mig att stapla med barken upp, för då rinner regnvattnet av utan att tränga in i träfibrerna.
Aha! Du tillhör den nästintill utrotade folkspillra som har ved i vedboden. Mycket ovanligt.
Barken upp mot regn, barken ner för bättre torkning. Det blir att vända på klabbarna allteftersom vädret skiftar.
Jag har tittat en gång till på din stapel. Den är ju så VACKER! En installation värd ett mycket bättre ställe än en undangömd norrvägg. Men hur ända in i… bar du dig åt? Om jag skulle försökt mig på ett sådant konstverk skulle jag garanterat fått stapla om ett flertal gånger.
Håller med, vackert som sagt! Men jag tror faktiskt på gammelskrock, allrahelst sedan jag skaffade en luftavfuktare till mitt torkrum och ser vad mätaren säger. Det är rätt stor skillnad redan, och midsommar är ju en bra bit bort.
En till som tydligen har ved i vedboden! Kanske till och med använder garaget till att förvara bilen?!
Eh, nej, garaget fick jag riva ifjol. Efter att taket gav sig under snön. DET blev ett utflyktsmål, ska jag säga. Tjänade dock inte mycket på det.
Oj, till både Bf och Kch: tack och tack för berömmet – kanske ska ordna visningar och ta inträde…
Den ser lite farlig ut, vedstapeln men det är avgjort mycket personlig. Jag tror nog inte att man ska peta på den för mycket
säger Ingrid, som aldrig någonsin har huggit eller staplat ved. Bara hämtat ved i en korg när hon var liten.
Tips till Avesta-tidningen: ”En personlig vedstapel med svaj finns nu som ett nytt, spännande besöksmål i kommunen. Men låt er inte luras av att den ser lite sprallig ut. Den är nämligen också lite farlig.” Eller något åt det hållet. Låter väl lockande? Fast jag tycker nog själv ändå att den mest ser patetisk ut.
Halva natten gick åt att leta efter texten om konsten att hantera ved i Johan-Olov-böckerna. Jag hittade inget. Men jag tror att texten om vedhanteringen är en del av en novell. Man kanske kan utlysa en tävling till Johan-Olov-dagen. Det är ju så modernt med tävlingar. Den som hittar texten vinner en bok, Krutgubbar eller Brofors (för dom har jag dubbletter av).
Ja, tävling! Utlys du, så följer jag upp med tävlingsuppmaningar här och på JOJ:s hemsida! Jag har också kollar, till och med dikterna men jag har inte så många böcker här. Bra idé att låta den goda detektiven allmänheten hjälpa till!
Vedstaplingskonstnär, modell extrem.
http://covertress.blogspot.se/2012/04/theres-nothing-more-satisfying-than.html
Kräver nog ett eget inlägg!