Jag glömde ju att byta huvud, här på sidan, så man kunde tro att vi är kvar i stan. Nu så stämmer det bättre, vårliga och lantliga omgivningar så långt ögat når. Sprillans färska vitsippor i huvudet och massor på marken. Våren har varit väldigt tveksam, men nu ser det ut att gå undan. Tittar man åt annat håll några minuter har det hänt en hel del.
Julrosen, som har kämpat på ett bra tag, kommer nog att ta en paus snart för att komma igen i november eller mars.
Det är lite olika år från år. Ibland sticker den upp lite för tidigt, som häromåret. Det misstaget har den inte gjort om.
Visst var det vackert med de röda julrosorna mot den vita snön, men mest tyckte man ju synd om dem och funderade på hur man skulle kunna värma dem.
Vantar? Mössa och halsduk?
Annars har vi inte kommit längre än till vitsippor och blåsippor, än så länge. Vi får väl se hur det ser ut lite senare på dagen.
Den fina klematisen, som jag i alla år kallat för klock-klematis verkar ha gett upp för gott. Förmodligen är det inte någon klock-klematis utan en alpklematis och den brukade alltid blomma så här års.
Men i år ser den bara torr och död ut. Frusit ihjäl, kanske? Det har varit kallt här och inget skyddande snötäcke för växterna (eller ett väldigt tunt ett). Så här fin var den förra året.
Vilka fina bilder! Jag klippte ner en till synes död clematis förra helgen vid huset utanför Sala – får se om det finns något liv kvar i den. Det är ljuvligt nu med alla blommor, marken är täckt av vitsippor även här utanför Norrtälje där jag är nu.
Tack! Med sådana motiv är det svårt att misslyckas. Jag vill bara hålla i den här tiden så att den inte svischar förbi sådär snabbt som det kan vara ibland. Samtidigt vill jag ju att det ska vara varmt och skönt… Det är väl bara att se till att njuta allt man orkar.
Fint huvud du har!:)
Roligt att få vara med om din vår på annat ställe än i huvudstaden. Helt annorlunda kan jag tänka mig.
Njut av allt som knakar och brakar sig upp ur jorden!
Karin
Njuter för fullt och försöker att inte stressa upp mig av att det går så fort. Vår vår verkar senare än er, av alla dina fina bilder att döma.
Ungefär så långt har våren avancerat här också.
Vi hade en alpclematis och en gul clematis (tangutica) så växte nästan för bra kring verandan – det blev i skuggigaste laget – men så en vår när de just börjat grönska, tvärdog båda samtidigt. En undersökning visade att alla, precis alla, rötter var avgnagda, och det var bara en stor hålighet under jorden.
Margaretha
Aha! Då får jag väl leta fram stora förstoringsglaset och Sherlock Holma lite. Dumma gnagare, om det nu är sådana, de kunde väl tagit något av alla träd eller buskar som jag vill bli av med i stället!
Höhöhö, jag har också glömt att byta huvud, ska genast göra det när jag hittar ett bättre. Ditt nya huvud är jättefint, undrar om vitsipporna har kommit här än, tveksamt.
Vilka exotiska växter ni har, min klematis käkade små gröna figurer upp. Kaprifolen bara dog. Men nässelsoppan växer bra.
Men så är det väl när man envisas med att ha trädgård på ovansiljans magraste jord (=sand). Mera dynga, mera mull, mera kompost!
Väldigt nöjd med mitt huvud. Måste bara komma ihåg att byta tillbaka till stadshuvud om några dagar.
Härligt! Här växer klematis lika trotsigt som allt annat … den har klämt sig ut från husgrunden och i år har jag fixat två spaljéer, vi får se om den gillar’t.
Jag tror att det är det som kallas för att ha gröna fingrar. Det bara växer hur man än bär sig åt. Grattis!
Jodå, men det verkar finnas någon tvärtomeffekt inbyggd i de gröna fingrarna. :) Jag får helt enkelt sikta in mig på de grödor som jag inte kan ta ihjäl med flit.
Underbart att flytta ut på landet så här års!
Det framgår tydligt av bilderna…
Underbart, ja. Flytta ut på landet, nej. Det blir stadsliv på nytt om några dagar, så det är bara att njuta på medan det pågår.
Underbara bilder – headern är så fin! Och bild på min favoritblomma också – blåsippan.
Har fått rumpan ur vagnen och planterat persilja och dill – längre än så sträcker sig inte mina hortonomiska strävanden…
Ingrid
Blåsippor är sådana vänliga blommor och lyser verkligen upp med hoppets blå färg såhär års. Verkligen en av mina favoriter också.
Persilja och dill minsann. Då behövs bara lite gräslök också, så är sommaren räddad!
Konstigt med wordpress att man inte kan radera ett inlägg när man får det tredubbelt som här. Det hände ingenting när jag klickade på ”Skicka” så därför klickade jag ett par gånger till som synes. Det har hänt förr att kommentaren inte visar sig. I Blogger finns det en liten soptunna som man kan klicka på för att få bort inlägget. Här kan man heller inte förhandsgranska som i Blogger :-( . Har DU möjlighet att ta bort kommentarerna själv?
Oj, kan man inte förhandsgranska WP? Och kan man ta bort sina kommentarer i Blogger? Jag har tydligen mycket kvar att lära och får väl börja träna här. Kommentera mig själv helt enkelt. Men tills vidare har jag i alla fall plockat bort dina ”dublettkommentarer”.
Tänk så långt vårt land är. Härligt att se dina vårtecken. Min erfarenhet av Klematis Alpina är att de inte klarar snöfattiga vintrar. Jag har växlat över till Klematis Sibirica. Enda nackdelen är att de bara talar ryska.
OK, då får jag väl lära mig ryska då, för det vore sorgligt tomt utan en klematis utanför ladugårdsfönstret!
Har du vitsippor i huvudet?! ;)
Jag har varit ute på morgonen och plockat mig en bukett, de är svåra att motstå. Men hunden tycker att jag är jobbig som stannar. Va?! När man kan springa! Larv.
Min julros har aldrig blommat mitt i vintern. Så jag har alltid tyckt att den har ett konstigt namn :)
Jajamen, vitsippsskalle kallas det och är en rätt vanlig åkomma såhär års!
I Skåne lär julrosen blomma just vid jul, men här i södra Dalarna väljer den att blomma lite före eller efter, beroende på humör.