Oj! Besöksstatistiken visar ett par nyheter i veckan. Antalet besökare som har letat sig hit i hopp om att hitta tips om sina perennrabatter har ökat markant, troligen på grund av årstiden. De blir nog besvikna är jag rädd, eftersom mina inlägg i det ämnet mest handlar om kampen mot naturen och diverse misslyckanden. Men här finns i alla fall några bilder.
Den riktigt förbryllande besökssiffran gäller något helt annat, 
nämligen Pojkband. Inte har väl jag skrivit om det, tänkte jag först, men det har jag ju! Eller i alla fall om den underbara kortfilmen ”Så nära” som var Guldbaggenominerad förra året. Två tjejer som åker till Tyskland, inte för att träffa sin idol Bill Kaulitz, utan för att se en vaxdocka som föreställer honom. Tyvärr var den utlånad till Holland. Otur, för det var ju så nära.
Men varför letar sig pojkbandsintresserade hit just nu? Jo, helt enkelt för att det är pojkband i stan och så här såg det ut kring Mosebacke i veckan. Polisavspärrningar, hundratals (tusentals?) tjejer som stod och väntade på det skotska pojkbandet One Direction. Tjejerna hoppades att det var just här som de repeterade och kanske, kanske skulle visa sig en stund.
Det gjorde de inte, men nästa dag gick ryktet att de kanske skulle vara på Södra Teatern. Under träden på Mosebacke Torg flockades flickorna igen. Mellan alla vackra tulpanodlingar slog de sig ner, unga och förhoppningsfulla. Jag frågade ett ett par tjejer som satt på trapporna vid Södra Teatern om killarna hade dykt upp. Två sorgsna ansikten vändes mot mig och deras förtvivlan var äkta: ”Vi VET ju inte. Vi får inte veta någonting. De kanske lämnar Sverige igen utan att vi fått veta någonting.”
Några andra hade mer tur och lyckades komma in på presskonferensen. Hoppas den här länken med klippet från presskonferensen fungerar, så att de som söker sig hit i pojkbandsärenden i alla fall får se något av det de tänkt sig. I vanlig ordning kommer några sekunders reklam innan killarna själva kommer in på scen.
