Första maj startade som en dag då
man krävde ”normalarbetsdag” eller åtta timmars arbetsdag .
Den första första-maj-demonstrationen i Sverige samlade 20 000 personer på Gärdet där Hjamar Branting talade. Presentationen av demonstrationen är ingen flammande appell, utan låter ganska byråkratisk: Program för Normalarbetsdagsdemonstrationen å Ladugårdsgärdet den 1 man 1890.
Om man inte anmält sitt deltagande i förväg fick man ändå vara med: De som tillhöra yrken och föreningar, hvilka icke anmält sig att deltaga, men ändock vilja ansluta sig till tåget, uppställa sig efter den sista fanan å Karlavägen.
Fanorna var ett viktigt inslag i firandet och den svenska arbetarrörelsen har varit både fantasirik och kreativ när man beställt sina fanor. Genom att vi varit förskonade från krig och förstörelse har vi troligen världens bäst bevarade samling av arbetarrörelsefanor. Många av dem finns i Arbetarrörelsens arkiv och biblioteks depå i Grängesberg, i den så kallade Jakobina gruvstuga. 
”Gruvstuga” låter ju rätt gulligt men det är en mäktig anläggning i anslutning till Jakobinalaven. Här finns över tusen vackra fanor, med fanstänger och toppemblem. 
Varje fana har sin fanstång och på många fanstänger finns också små skulpturer som visar yrkestillhörighet.
Till vänster handsk- makare.
Nedan snickare och målare.
Många av de fanor som används på första maj nu för tiden är enklare ”bruksfanor” men ibland ser man de fina handmålade eller broderade fanorna. Håll utkik efter dem i tåget!
Det där med åttatimmars arbetsdag är ju synnerligen berättigade krav igen. För dom som har arbete alltså.
Jag förstår att en fd arkivchef haft det svårt att begränsa sig till tre fanor, skulle gärna sett flera.
Det kommer mera… Men det dröjer lite, för det verkar som om mina bilder från gruvstugan är 1) på annan ort och 2) mestadels analoga pappersbilder. Nästa första maj kanske jag har fått ordning på dem.
Normalarbetsdagsdemonstrationen måste väl vara det längsta ordet i svenskan – 31 bokstäver! Det är nästan som man skulle förespråka särskrivning här…
Undrar vad man menade med att man skulle lagstifta effektivt mot livsmedel(s)socker. Innan kyl- och frystiden var man ju tvungen att använda mycket socker i sylt och saft och konserverad frukt för att det skulle stå sig. Intressant! Inga fanor alls för oss här på landet dock.
Så läste jag det också först – livsmedelssocker – och tänkte att det var ju lustigt med en tidig LCHF-kampanj ( eller i alla fall anti-carb). Men så kom jag på att det måste vara en fana från första världskriget och att texten syftar på matbristen och de ockerpriser togs för livsmedel. Ska försöka ta reda på årtalet för fanan!