Valborgsmässobål, fullmåne och fjolårets midsommarstång på samma gång.
Walpurgisnatt. Det låter mystiskt och hedniskt på något sätt. Valborg däremot låter trivsamt och hela familjen framför brasan och Vintern ra… och allt det där. Men Valborg och Walpurg är ju samma ord. Och inte alls hedniskt, tvärtom. Walpurga var ett engelskt helgon som tog sig an att kristna tyskarna tillsammans med brorsorna Willibald och Winibald (hur kan man välja sådana namn åt sina barn?).
Hursomhelst, hennes namnsdag blev den 1 maj och då passade det ju fint att kvällen innan fick bli Valborgsmässoafton och kyrkan kunde låta oss hållas med våra gamla hedniska riter, med att tända eldar för att bli av med ris och skräp från vintern, och föra oväsen för att mota bort mörka makter och hjälpa våren på traven. Och för att skrämma vargarna innan man släppte ut korna för sommaren. Och så har jag just lärt mig att Valborg heter Vappu på finska och där önskar man varandra idag: ”Glada Vappen!”
Och det gör jag med; riktigt härliga värmande Valborgsmässobrasor åt alla!
Mycket intressant att läsa om ursprunget till Valborgsmässan.
På Åland säger vi Glad Valborg åt varandra men på fastlandet Glada Vappen, ja egentligen är vi litet hur som helst. Huvudsaken är att man firar att våren är här, bränner sina brasor och skriker bort allt ont:)
En fin Glad Valborg/Vappen önskas!
Karin
Undrar hur det blev Glada Vappen men inte glada påsken och goda julen? Språket har sina egna fördolda irrvägar och tur är väl det. Och nu ska det eldas!
Dags för vårskriket alltså, som jag har längtat! Kanske inte så konstigt att loppisarna står som spön i backen nu, man rensar ut och försöker tjäna några kronor på det som man inte vill elda upp och faktiskt kan vara värt något, för någon annan.
Apropå namn, så har vi ju Hilarion och Timolion Wistrand också, stackars barn.
Vårröj som vårröj!
Hilarion och Timolion… arma barn.
Hilarion? Hilarious!
… och glada vappen, sen! Tack för ett litet frustande skratt i soffhörnan. Vi kallade varma koppen för korma vappen när jag var ung. En finsk/indisk valborgsfest, mao!
Hoppas soffan klarade sig!
Glada vappen!
Och helt plötsligt kom jag ihåg att idag är det elva år sen som den glada vappen kom med oss hem. Han som så småningom blev herr hund och kan apportera diverse olika ting (tidning, knäckebrödspaket, jospaket mm) till köket. Tänk, hur skulle matte klara sig utan en sån medhjälpare?
Vilken vovve! Om jag skaffar hund – och det känns alltmer som ett lockande projekt – skulle jag träna den att leta upp mina glasögon.
Vi var inne på samma spår den här gången. Fast jag skippade finskan, men kan tala om att i Danmark firar man inte Valborgsmässoafton. De kanske inte vill gegga ner sina nya skor. ;)
Visst har sankt Valborg blivit lite bortglömd! Som amatöretymolog borde jag kopplat ihop Valborg och Walpurga för länge sedan. Det är ju så självklart.
Och jag undrar om inte skåningar och danskar klarar av det där med eldandet kring påsk, eftersom våren kommer tidigare till deras trakter.
De är rädda om finskorna, även om du skippade finskan.
Ungefär det du berättade fick jag också höra i går kväll. Fast vad Walpurgas bröder hette berättade inte vår vårtalare. William eller Willibald kan väl gå på ett ut – det blir Wille i bägge fallen. Svårt dock att skilja på bröderna – namnen låter ju ganska lika om säger dem lite otydligt.
Kul bild med både brasa och midsommarstång!