Sportlov och barmark, då får man fundera ut något trevligt alternativ till vintersporterna. Jag hade en lång lista som borde intressera en sexåring, tyckte jag. Mumier, Junibackar, fjärilshus, terrarier och jag vet inte allt. Sexåringen såg mest fundersam ut och förhörde sig sedan lite försiktigt om jag kanske skulle kunna hinna med det där någon annan gång, för hon ville helst vara hemma hos mig och ”göra saker”, eller rita. Och kanske titta på någon film.
Så det blev en riktig hemmadag med 
påskpyssel och en ”otecknad” film, Winkys hemlighet. De otecknade filmerna är alltså sådana som har riktiga människor, en lyx och sällsynthet när de tecknade filmerna fyller TV-tablåerna på barntid.
Det här var en fin historia om en kinesisk familj som flyttat till Holland och om den lilla Winkys anpassning till den nya miljön. När jag nu läser om filmen i efterhand ser jag att den fått en rad etiketter som ”jämställdhet”, ”kulturkrockar”, ”integration”, ”invandring” och liknande, men det tänkte ingen av oss på när vi såg den. En liten hästtjej är hon, den där Winky och det kan ju få följder framöver. ”Det finns ett stall inte alls långt hemifrån”, berättade sexåringen.
Och så påskpysslade vi då. Det blev en påskhäst och ett par påskhästskötare, den ena med en likadan mössa som Winky. De ska målas med lite påskfärger, men först måste de torka ordentligt. 
Och hästkraken ska få sitt bakben fixat innan det ramlar av.
Vilken sund sexåring!
Det är jättebra att det finns aktiviteter – men ibland glömmer vi bort att barn bara behöver ”vara”, rota runt, ha trevligt och umgås. Jag har sett hur några av mina vänners barn, nästan stressats ihjäl av alla aktiviteter föräldrarna planerar in i barnens liv.
Margaretha
Och har man riktig tur gillar barnen samma saker som man själv, att rita, knåda lera eller kolla på film!
Tycker det låter alldeles underbart för henne att pyssla med dig! Ni hade säkert jätteroligt båda två.
Det gäller ju att passa på så länge vi har samma intressen.
Nej, olika sådana aktiviteter kan man fixa med föräldrar eller vänner, men RITA och MÅLA är det bara X-mor som kan, eller? Och då måste man passa på när man har chansen!
Väldigt stilig påskhäst och hästskötare, kommer väl bild på när den är färdigmålad antar jag.
Egentligen är jag övertygad om att alla kan rita och måla, men det kan vara lite svårt att få alla att inse det. Och jag tar chansen så länge jag har tillgång till villiga rit- och målarkompisar.
Men, vad har dom råkat ut för? Kört av vägen med hästtransportbilen? Dom verkar ju vara gipsade, hela gänget. Och hästbenet löst! Ujuj ujjejuj!
Ja, du har väl läst om hur det är med djurtransporterna inom EU?
Fin text jag blir glad av! De finaste minnena jag och barnen har är när vi är ute i naturen och när vi skapar konst av alla slag hemma vid köksbordet, vilket vi gjorde väldigt mycket under deras barndom. Men oftast också för att jag sällan hade pengar till de där aktiviteterna, bara en fika på ett sånt där ställe kunde knäcka ekonomin. Nej då blev det hemmagjorda semlor efter konstdagen hemma eller choklad och smörgås vid foten av nån gran, så underbart härligt vi hade det, och oftast tyst och stillsamt i sin koncentrerade lycka, jämfört med stressen på aktiviteter. Fina skulpturer ni gjorde, jag fick sån lust skapa själv igen:)
Visst är det härligt med den där stillsamma koncentrationen, då man kan småprata lite samtidigt som man gör något med händerna som man gillar, ritar, stickar, skapar med lera, spelar ingen roll. Jag vikarierade som bildlärare ett år och jösses när man fått alla niorna att hålla på med något som de vill lära sig – olika för var och en – det där trivsamma surret av kreativitet. Love it!