Inför den 18 mars brukar det dyka upp artiklar, eller notiser om ”The Boston Gardner Heist”, det stora konstrånet i Boston 1990 då tavlor för en halv miljard lyftes ut ur Gardnermuseet i lugn och ro. Efter 20-årsjubileet för två år sedan har det dock varit tunnsått med artiklar, till och med i Boston Globe och andra lokala publikationer.
Men tavlorna är fortfarande borta, Rembrandt och Vermeer, Degas och Monet, sammanlagt 13 dyrbara konstverk och om man kan tipsa om var de kan vara, finns en belöning på fem miljoner dollar.
Målningen av Rembrandt är mest känd för att vara hans enda målning av ett maritimt motiv.
Den föreställer Jesus och de tolv lärjungarna på Genesarets sjö. Det stormar när de ska över sjön, men Jesus sover lugnt tills lärjungarna blir oroliga och väcker honom.
När Jesus vaknat till och förstår vad det handlar om, säger han ”Coola ner er”, till såväl lärjungar som vågor och då gör de det.
Det har spekulerats en hel del om varför det
är fjorton män i båten. En vanlig teori är att Rembrandt har målat in sig själv i tavlan och han skulle i så fall vara mannen som möter betraktarens blick. Han som har grön jacka och rött hår och mössa. För inte kan det väl vara den där stackarn som ligger dubbelvikt över relingen och mår tjuvtjockt?
Apropå tjuvar så kan man fortfarande se bilderna på de två tjuvar som tog sig in på museet på natten till den 18 mars 1990, utklädda till Bostonpoliser, med lösmustasch och allt.
Vad skulle ni göra om ni jobbade på museum och dessa två kommer instövlande på ringer på mitt i natten och säger att de är från polisen. De ska bara kolla några säkerhetsdetaljer. Jag skulle nog gå på det, särskilt om alla Bostonpoliser brukar ha sådan där mustasch. Men man borde ju bli misstänksam mot polismössorna som ser alldeles för stora ut. De två ”poliserna” genomförde kuppen i lugn och ro, efter att de satt handklovar på vakterna och bundit fast dem i en pelare. Här finns hela berättelsen
Teorierna om var tavlorna kan finnas är många och en av dem presenteras i The Simpsons tjugoförsta säsong, episod 17, ”History X-cellent” En av tavlorna återfanns förstås hemma hos den ondskefulle Mr Burns. (Jag hittar tyvärr ingen fungerande Yoube-länk).
Men vem vet, någon av tavlorna kanske dyker upp på en auktion nära dig? Håll utkik efter en målning med fjorton män i en båt. Du kanske inte får behålla den, men fem miljoner i hittelön är inte heller så tokigt.
Kanske att tavlorna hade varit säkrare på MOBA? Ligger ju också i Boston. Och lite mera avskilt.
Antyder du att Rembrandt-målningen inte är helt lyckad? Jag tycker också att sjötavlan är lite skum. För länge sedan – innan internet fanns – läste jag en debatt (glömt var) om att det kanske var så att Rembrandt aldrig hade studerat hur vatten ser ut när det stormar. På målningen liknar vågorna sockervadd, eller vispad äggvita. Men ändå är det ju inte helt oävet, i övrigt. En klar kandidat för Museum Of Bad Art (MOBA).
Njae. Kanske inte så att dom platsar bättre på MOBA. Marinmotivet tyder ju på att det är en flyhänt yrkesman som producerat duken. Kanske inte så van vid just denna motivkrets, men i övrigt tror jag nog att den här konstnären kan ha gjort lycka med andra motiv – kanske framför allt lokalt. Det ser ut att vara europeiskt sextonhundratal och bland de konstnärerna finns det ju många skickliga målare.
Nej, jag menar mera att målningarna nog hade varit säkrare på MOBA. Killen i biljettluckan till Dedham Community Theatre, där museet är inhyst i källaren, verkar vara en skärpt grabb som inte släpper in falska poliser hur som helst. Visserligen lät han mig en gång ta över biljettkassan när naturen kallade, men han är ju, som sagt, skärpt och ser lätt skillnad på en sann konstälskare (mig) och ett par falska poliser (tjyvarna).
Ett annat skäl att jag rekommenderar MOBA är att personalen och supporterskaran (där jag är stolt medlem) snabbt klarar upp de ibland ofrånkomliga stölder som förekommer. När MOBA blev av med Eileen (damen i grönt med violett basker – ett oförlikneligt stycke samtidskonst) så lyckade man återskaffa verket inom en relativt kort tidsrymd. Sådant manar till efterföljd.
Du, har du kollat? Tavlorna kanske FINNS där. En konstfinsmakare som tyckt att vissa så kallade mästerverk är lite för haussade har kanske tagit tavlorna i egen hand och placerat dem där de bör vara. Varför inte? Minst lika trovärdigt som att Mr Burns skulle ha tagit dem.
Till och med trovärdigare. Mr Burns är ju en aning fiktiv. MOBA är på riktigt.
Och Tomten och Stålmannen finns.
1990 – det var väl innan TV-övervakningen inte fungerade så bra som idag. Måste nästan ha varit ett insiderjob verkar det som. Muséet måste väl ha varit låst och larmat på natten, även om det fanns vakter där? Konstigt att man inte hittat konstverken – de som tog dem måste väl i alla fall veta vilket enormt värde de representerade så de kan väl inte ha förstört dem.
Det är verkligen en gåta, att de där tavlorna aldrig kommer tillrätta. De som stjäl sådana tavlor brukar räkna med en ”lösensumma” och hör av sig till ägaren ganska snart efter stölden. Men nu har det gått tjugotvå år! Mystiskt.
Museet var låst och de falska polismännen ringde på. Vakten, som såg två poliser i övervakningskameran, var lite godtrogen av sig och tryckte på öppna-knappen. Och sedan gjorde han ytterligare ett klantigt misstag, som finns berättat här: http://www.boston.com/news/specials/gardner_heist/heist/
Intressant. Jag minns kuppen mycket vagt. Mer minns jag de första tiggarna som jag mötte i Paris 1975. Då och senare var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle möta några i vårt land. Nu har de blivit en del av stadsbilden i Stockholm i alla fall. En påminnelse om att vi har slutat tänka på alla människor som lika mycket värda. Fotnot: Vi kanske ska översättas som de som har makt att förändra…
Ja, första tiggaren är verkligen något man minns! För min det var det i London för många år sedan och i brist på växel lämnade jag en rätt stor del av min reskassa till den förvånade mannen. Dagens tiggare i centrala Stockholm är för det mesta från något annat land och talar ingen svenska alls, så det är svårt både att kommunicera med dem och att riktigt veta hur man ska förbättra deras situation.