Bra utbildning, skön attityd är Cybergymnasiets slogan, som vi kunnat se i tunnelbane-reklamen och överallt på stan i vinter.
Cybergymnasiet? Det låter lite bekant, inte bara för den omfattande reklamkampanjen utan också från någon gammal debatt.
Och har man sett! Tack vare nätet går det lätt att hitta en debattartikel från 1999 där Gunnar Ohrlander granskar ansökningar om att starta friskolor. Han exemplifierar med en luftig ansökan från Cybergymnasiet, som menar att det där med lokaler fixar sig nog och man ”hoppas” hitta lärare, inte nödvändigtvis med rätt utbildning, utan med ”pedagogisk förmåga”.
De som skrev under ansökan då, sålde i höstas aktiemajoriteten i sitt skolbolag för 200 miljoner till riskkapitalbolaget Riverside, men sitter kvar som VD och styrelseordförande.
Jaha, men är inte det bra då? De har skapat ett mervärde, marknadsvärde… eller nåt. Visserligen av skattemedel, men ändå. Typiskt svenskt att klaga.
Problemet är att deras skattefinansierade vinster verkar gå ut över eleverna. Jag träffade en Cyberelev häromdagen, när jag klippte håret. Hon går på Cybergymnasiets frisörlinje och var rätt missnöjd med utbildningen. Lärarna bråkar med varandra, bra lärare försvinner. Den sköna attityden verkar mest handla om att det inte är så mycket utbildning. Inga lektioner på torsdagarna. I bästa fall fem lektionstimmar övriga dagar, utom när det är praktik, förstås, vilket det verkar rätt ofta.
Man kan ju bara instämma i skolans egen marknadsföring: Den här bilden presenteras med rubriken Hårresande! Det handlar om att en av skolans frisörlärare vunnit en frisörtävling i Malmö.
Ja, det finns många saker att ilskna till över. Speciellt att vi vuxna låter ungdomarna utsättas för denna vinstmaximering.
En av mina unga vänner hade inte en enda lektion under tre år på ett Cybergymnasium. De hade föreläsningar med hela årskurser och specialarbeten. Han fick gå två år på vuxengymnasium för att få fullständiga betyg.
Ändå omfamnar Jan Björklund dessa skolor även när han vill att ungdomarna ska rusa genom skolan och helst läsa in en årskurs på sommaren.
Men! Hur 17 kan det bara få hålla på? Som sagt: varför är inte alla jättearga hela tiden?
Jag är arg. Men jag vet inte vad jag ska göra. Idag skrev jag brev till regeringen. Jag bad dem åtminstone läsa mitt brev. Kanske gör det nån liten skillnad.
Heja dig! Om ändå fler gjorde så.
Hej Karin
Finns det möjlighet för att kontakta dig via e-post?
Det gäller något jag inte tror vi ska diskutera som ett inlägg.
Mvh: Maria
Visst, jag mailar dig.