Hjärtliga Lupercalia-hälsningar,
allesammans! Den 14 februari verkar vara väldigt cross-culture. Redan de gamla romarna…
I Rom firade man sedan gammalt en fruktbarhetsrit i mitten av februari. Den hade fått sitt namn efter Lupa, varghonan som enligt legenden tog hand om Romulus och Remus och såg till att de överlevde. Lupercalia var en populär och tämligen hedonistisk tillställning. När Romarriket med tiden blev kristet försökte man förbjuda Lupercalia, med klent resultat. Och som så ofta med äldre seder och bruk insåg den kristna kyrkan till sist att det inte gick att stoppa, så det var bäst att införliva sedvänjorna i någon slags kristen tradition.
Man behövde alltså ett helgon. Det finns några olika kandidater och en av dem är Sankt Valentin, en präst i Rom på tvåhundratalet, som avrättats för att han vigde kristna par, innan kristendomen var tillåten. Det är kanske han som givit namnet åt Valentin-dagen. Fast på svenska har han dykt upp först på senare tid. Alla hjärtans dag, heter det ju här.
Kan då detta vara en tidig hälsning på Alla hjärtans dag? Tänk om folk kunde skriva på när och av vem de fått sådana här små kort! Men eftersom det där med Alla hjärtans dag verkar ha kommit till Sverige på femtiotalet är det troligare att detta var en födelsedagshälsning. Den tryckta texten lyder:
”Gläds, din dag är inne, lyckans dag! Af den ett litet minne, här från en trofast vän.”
Och så några hjärtan också, som en vän av ordning mycket riktigt påpekade att det borde finnas i ett inlägg som detta.
Dessa är mycket samtida, kan jag intyga.
När jag växte upp fanns det en låt som hette ”My funny Valentine”. Jag begrep aldrig vad den handlade om eftersom det var helt okänt för mig då att man firade Valentine. Jag vet inte när Alla hjärtans dag infördes här i Sverige. Kanske någon gång i slutet av 60-talet. Eftersom jag aldrig har blivit uppvaktad med några gelehallon på denna dag saknar den helt betydelse för mig :-)!
Det verkar som om det här med Alla hjärtans dag kom till Sverige på femtiotalet, i alla fall till Stockholm. Sedan tog det väl fart in bit in på sjuttiotalet och i många skolor blev det ren terror med dessa rosförsäljningar som urartade i rena popularitetstävlingar. Kloka skolor såg till att det antingen blev en rimlig hantering, eller att det inte fick förekomma alls.
Som varande av årgång som slutade gymnasiet i början av 80-talet, måvara på en mindre ort, så minns jag inte Alla hjärtans dag som nåt större jippo. Inte alls faktiskt. Bara som nåt man kunde konstatera i allmanackan och så sände man en tanke till ”over there” som sades ta det hela på största allvar, tänka sig.
Det är nog mer barnens generation som har anammat det.
Jag säger som Cecilia N.: jag upplevde ingen Valentinterror alls i skolan. Utom då i februari 1982, när jag gick på high school i Dallas och alla fick choklad och rosor om vartannat – utom jag. För jag hade ju håriga ben.
(Det kanske berodde på något annat, men det är himla skönt att kunna skylla på något så trivialt som håriga ben.)
Jamen självklart, Lotten. Håriga ben – I say no more…
Vilket påminner mig om när dottern kom hem från en USA-resa för några år sedan då hon fortfarande gick i skolan och hon hade träffat några jämnåriga som praktiskt taget hade svimmat när de såg hennes naglar. De (naglarna) såg ut som de brukar, välklippta, eftersom hon spelar fotboll, och helt vanliga i övrigt. ”You must have them done!!!” var det allmänna omdömet. Dvs lösnaglar, mm. Hon hade nog inte heller fått några rosor.
Ackja men det där med att kamma bena, det brydde jag mig aldrig om.
Kamma bena! Vackert!!
Den finska kompisens mamma gick ett steg längre. ”Ja”, sade hon när det var dags för en bensträckare, ”nu ska det verkligen bli skönt (tjönt) att raka benen!”
nej
Åjo? När man suttit en stund, visst kan det vara skönt att räta ut benen, eller ”raka benen” som det råkade bli för Tuulas mamma.
Nja, jag bommade, det var SGs kommentar jag kommenterade
Du missförstod nog min kommentar också. Försök igen.
Jag försökte göra om länklistan och lägga in ditt namn i stället för den långa länken, men jag lyckades inte. Få se om Olgakatt, som ska ha temat nästa månad lyckas bättre. Nu är du med i alla fall.
Finemang – långlänk är helt OK.
Lupercalia ser synnerligen missnöjd ut, gruvar hon sig för kommande vargdebatt?
Jag har heller aldrig lidit av ett överflöd av rosor och choklad, det var väl hårväxten som generade någon. Eller nåt.
För övrig meddelade en ung släkting att alla hjärtans dag var inställd i år, det hade med datumet att göra: 14-2-12=0.