Ni måste titta in hos Korpus, Joxe Stilfigurer och Trädtanten då och då. Multikonstverk!
Här har jag lånat en bild från Korpus-bloggen, där Trädtanten har ryckt in och tagit hand om Korpus lya. Trädtanten donar lite, pyntar, piffar till det, snyggar upp och gör fint, på tanters vis. Och undrar om det inte är enklare att städa, helt enkelt.
Idag bjuds det på tanttest hos Trädtanten och jag kvalar in som möjlig tant. Testresultatet följdes av en uppmaning: ”Bejaka tanten i dig. Starta en bokcirkel, börja med kundaliniyoga eller tantrasex, koka äpplemos eller skriv en insändare. Nu kan du göra vad sjutton som helst!”
Där ser man. Bokcirkel – jajamen. Yogan är mer åt ashtangahållet och det är (tror jag) mer ansträngande än kundalina, så på så sätt slipper jag kanske tantrasexet. Blogg måste väl kunna gillas i stället för insändare? Så då var det äppelmoset då, men om man kan göra vad som helst så duger det kanske med lite rårörda lingon i stället.
Jag hittar – tant mieux* – väldigt lite av det som kanske fordomdags betraktades som tantigt. Obekväma underkläder, hårnät, osunt intag av småkakor, viss vassnästhet kombinerad med en krävande attityd när det gäller grannbarnens uppträdande.
*Tant mieux är inte namnet på en katt, som man skulle kunna tro, utan franska och det betyder ungefär: Desto bättre!
Grannbarnen, ja. Var har vi dem? Det har varit oroväckande tyst här sedan jag började vakta Korpushuset.
Och det är alltså inte jag som har konstruerat tanttestet, får jag väl säga innan någon får för sig att ställa mig till svars för resultaten. Själv hade jag nog klämt in minst någon liten fråga om handarbeten!
Ser fram mot att få träffa de små grannbarnen i verkligheten – jag menar virkligheten!
Och skulle det dessutom krävas handarbete för att uppnå tantstatus kan jag nog skaffa fram ett intyg från den mångåriga syjunta som jag ingår i (så länge det inte behöver innehålla mer än ett intygande om närvaro, då).
Akta er för tanttesten! Alla blir tanter.
Ja! Hurra!
Skogsgurra, bejaka tanten inom dig!
Jag är också en tant enligt testet, men det har jag varit mycket länge enligt min dotters sätt att se. Hon jobbade som 16-åring på EU-fakta i Linköping (telemarketing och svarade på frågor om EU från folk som ringde) och berättade att hon hade en väldigt trevlig tant som chef. När jag frågade hur gammal denna var sa hon: ”Ja, så där tjugofem ungefär…”
Korpusbloggen är fantastisk – jag njuter av att se dessa fina små handarbeten. Hon borde skriva en barnbok med illustrationer av sina virkalster.
Ja, virkligen! Som Sotlugg och Linlugg som vi nu läser om med stor behållning.
http://karinfryxell.se/index.php?page=sotlugg-och-linlugg-pa-vinteraeventyr
På det lilla museet i Filipstad kan du bekanta dig med Fryxells värld. Häxan Näsvass och den stora stenen som var gårdvar minns jag alldeles extra bra. Kanske för att de var så skrämmande.
Där finns också en hel del om Bondbönekungen och hans rike. Väldigt bra litet museum.
Det är ju förbaskat att jag aldrig kommer att bli med katt. Tant mieux var ju ett jättefiffigt kattnamn!
(Jag vet en prästgårdskatt som hette Miserere. Det var också fiffigt.)
Måtte prästgårdskatten få behålla sig fyndiga namn, så det inte blir Misse! Nästan så man får lust att skaffa både prästgård och katt bara för att… Men varför blir du inte med katt? Allergi? Det lär finnas nakenkatter, som funkar.
Jag är inte intresserad av att ha katt. Eh, vara ägd av nån katt, menar jag.
Vi har hund och det får räcka. Jag har två fyrahundradels katter i stallet även om jag får umgås med hela dem.
Sen har jag 21/400-delar hästar där också. Passar mig utmärkt.
Prästgårdskatten lär inte leva längre, men jag är osäker om dess öde.
Om det bara kommer an på handarbete så har jag varit tant i många år. Och bevistat samt själv dragit igång kulturbegivenheter som även tanter kunnat gå på. Men jag undrar jag hur ska det gå nu då så många tanter (och farbröder) försvinner. De som höll igång hembygdsföreningarna runt om i landet. Växer det månne fram en ny generation av tanter (och farbröder) som har samma känsla för bevarandet av hembygden eller ska föreningarna sälja sina gårdar till ungt folk som bygger om dom till vanliga bostadshus och villor.
God jättetidig morgon! Jag tror att tanter ofta går upp i femtiden och tar en kopp kaffe, läser tidningen, kollar datorn och sedan går de och lägger sig en stund igen.
Jag tror också att det fixar sig med hembygdsengagemanget. Bengt Göransson (var det väl?) sade till en grupp hembygdsmänniskor som oroade sig för att det inte fanns fler ungdomar i rörelsen: ”Det löser sig. När de kommer upp i kulturarvsåldern söker de sig till släktforskning, lokalhistoria och annat liknande.”
Sotlugg och Linlugg var älskade böcker när jag var liten. Tyvärr har de försvunnit – finns kanske hos någon av mina bröder. Verkar som de inte finns att köpa längre. Hade säkert kunnat säljas även nu trots att de är i svartvitt. Kanske ska man försöka antikvariskt…
Musikanta: På bokbörsen finns tre böcker om Sotlugg och Linlugg med olika handling. Jag vill minnas att de fanns i nytryck på Kvarnen i Filipstad det år då
det arrangerats en minnesutställning om Karin Fryxell.
Musikanta och andra hugade spekulanter.
Ett av barnbarnen identifierar sig (på goda grunder) med Prinsessan Pepparkornsöga, så jag letade upp en bra kontaktperson för böckerna, Ann-Marie Appelberg. Hon skriver:
”Det går att beställa nytryck av
– Sotlugg och Linlugg – en saga om småtroll
– Småtrollen och Lyckoblomman
– Sotlugg och Linlugg på Skansen
Vintersagan fanns i nytryck men är slutsåld. Ev går den att få tag i på antikvariat. Vi håller på att ordna med en utgåva av Tofsöra. Det blir genom Print on demand.”
Adressen är: am.appelberg(at)swipnet.se
Vi får nog försöka ses lite oftare, Hyttis. Du visste ju vad museet i Filipstad heter!
Ja, jag tror att ni två borde IRLa lite mer! Och så kan vi ju alla ses på en bloggträff.
Kolla här. Hyttfogden har hittat ex av Sotlugg- och Linluggböckerna!
https://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2012/02/Sotlugg-och-Linlugg.jpg